Så blåstes stockholmarna på tre miljarder kronor

Under de senaste åren har det skett en stor utförsäljning av allmännyttan i Stockholm. Staden brukar ofta beskyllas för att sälja ut hyresrätter till underpris

”Ämnet har varit en het politisk fråga och skapat debatt, men har tidigare inte analyserats på det sätt vi gjort”, hävdar Uppsalastudenterna Gabrielle Larsson och Ingel Petré som gjort en undersökning som visar att staden faktiskt tar mindre betalt än privata aktörer vid utförsäljningar.

Klicka här för att börja prenumerera på Realtid.se:s veckovisa nyhetsbrev Makro

Det har inneburit att tre miljarder kronor av skattebetalarnas pengar har omfördelats till bostadsrättsbildarna.

”Det hela påminner om en motsats till Robin Hoods välkända motto: ’ta från de rika och ge till de fattiga'”, konstaterar författarna.

De pekar på att det framför allt gynnat bostadsrättsbildare som bor centralt i Stockholm där kvadratmeterpriserna är som högst.

”Merparten av dessa är relativt välbärgade och välutbildade, inkomstfördelningen leder till en ökad klyfta mellan rika och fattiga”, påstår de.

Enligt dem är det också hyresregleringen som har bidragit till att det har skett så många ombildningar av hyreshus i Stockholmsområdet. Detta då bruksvärdessystemet medför en för låg avkastning för fastighetsägare.

Studenterna hänvisar till en artikel i Ekonomisk Debatt 2002 skriven av Roland Andersson och Bo Söderberg. Denna visar att priset vid utförsäljning av hyresfastigheter bör hamna i intervallet mellan rådande marknadspris på bostadsrätter (pristak för hyresgästen) och fastighetens nuvärde till följd av reglerade hyror (prisgolv för fastighetsägaren).

Alltså säljs såväl privata som kommunala hyresfastigheter ut till underpris. Men det visar sig att kommunala fastighetsbolag tar ut signifikant mindre per kvadratmeter än privata aktörer när de säljer ut fastigheter.

”Skillnaden i prissättning innebär att kommunala fastighetsbolag har realiserat ut och omfördelat skattebetalarnas pengar, till ett värde som uppgår till 3,23 miljarder kronor, räknat i 2010 års penningvärde”, konstaterar studenterna.

Författarna påpekar vidare att summan är en försiktig uppskattning eftersom de inte tar hänsyn till fastigheter som sålts för mindre än 75 procent av marknadsvärdet.

”En utförsäljning till rabatterade priser kan uppfattas som en orättvis subvention riktad till dem som råkar bo i de ”rätta” fastigheterna och möjligen också som ett frångående av kommunens uppdrag”, enligt studenterna.