"Romanen handlar om den advokat jag ville bli"

Hon har just försökt förklara för ett par tekniker om de fel och buggar som uppstår på hennes blogg.

– De sa att jag borde tömma all min historik och rensa min cache. Låter som en psykoanalys, säger Malin Persson Giolito när Realtid.se når henne per telefon i Florens.

Anmäl dig till Realtid.ses Nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag.

– Men berätta, vad kan jag hjälpa dig med?

Är du klar med boken?

– Oh, vad du är hemsk. Är det min redaktör som har skickat dig?

Jag får tusen kronor för besväret.

– Okej. Planen är att den ska bli klar om en månad så att den hinner bli utgiven innan Bokmässan i höst.

Just nu går skrivandet bra. Men Persson Giolito har också tidigare hört av sig till Piratförlaget och varit, som hon säger, ”konstnärsfånig”; det är inte ur kommersiella krafter som kreativitet föds.

– Fast nu känns det ganska bra, faktiskt. Även om jag kanske inte hinner bli klar till slutet av februari. Vi får se.

Sist sa du att romanen skulle bli ”John Grisham goes diskbänksrealism”. Stämmer det fortfarande?

– Ja, lite. Bokens huvudperson handlar om den advokat som jag trodde att jag skulle bli när jag pluggade juridik.

– Men på ett välbetalt bananskal hamnade jag på en affärsjuridisk byrå istället.

Hon ville bli en advokat som stod upp för de svaga, som gjorde en viktig samhällsinsats. Men Persson Giolitos dröm om advokathjältinnan är inte längre lika intakt.

– Nu när jag blivit gammal och bitter misstänker jag att det inte är så roligt att jobba med de som säger sig vara oskyldiga hela tiden. Det är nog lätt att bli desillusionerad.

Anledningen till att skrivandet dragit ut på tiden är att hon först försökte göra huvudpersonen helt perfekt. Men karaktären blev så platt, trist och meningslös att författaren inte stod ut.

– Nu har jag gjort henne mer lik mig.

– Lite gnälligare. Jag gillar de här tjejerna som aldrig är riktigt nöjda.

Finns det någon stor svensk byrå som ska vara orolig?

– Ha ha. Nej, jag har funderat på att skicka ut recensionsexemplar till mina gamla chefer för att lugna ner dem. Men nej, med den här boken har jag inte någon lika klar och tydlig tanke.

Och annars då, hur är livet i Florens?

– Annars är det jättebra. Absolut, säger Malin Persson Giolito.

– Men det är svårare än man kan tro att få till det perfekta livet. Alla snackar om att ta sabbatsår för att man ska rå om varandra. Jag och Christophe ägnade de första tre månaderna åt att bråka.

Det bara blev så. De var i Florens. Hade inte direkt några vänner. Ingen tv. Inget internet. Kände inte till staden så bra.

– Precis som många pensionärer skiljer sig när de går i pension, det tror jag att vi fick känna av nu, säger hon.

Det är inte så att Malin anser att det är bättre att arbeta heltid, stressa hit och dit för att hämta, lämna barn innan och efter jobbet.

– För barnen har det här året varit toppen, säger hon.

Och mellan de båda föräldrarna har det lugnat ner sig.

– Vi har rensat ur en del bråk ur systemet.