Prosolviaadvokaten till attack mot FAR-chefen

Advokat Michael Frie företrädde Prosolvias konkursbo i den mångåriga tvisten som förra veckan utföll till PwC:s och dess revisor Nils Brehmers fördel i Göteborgs tingsrätt: revisorn befanns visserligen ha begått fel, men något av det stora skadeståndet, 1,4 miljarder kronor, utdömdes inte eftersom tingsrätten inte ansåg att sambandet mellan revisorsfelen och den ekonomiska skadan var tillräckligt starkt.

I kölvattnet av den friande domen har flera uttalanden gjorts, uttalanden som Frie är starkt kritisk till.

Ett exempel är Dan Brännström, generalsekreterare för FAR (som inte längre står för Föreningen Auktoriserade Revisorer, utan för ”Branschorganisationen för revisorer och rådgivare”).

Fries kritik mot Brännströms uttalanden (kursiverat):

1.1 Brännström är upprörd över att konkursboet enligt teorin om ”deep pocket” (”fetaste plånboken”) bara stämt revisorerna och inte styrelsen och vd. Detta är helt fel. Styrelsen och vd är stämda solidariskt med PwC redan från början 2001. Brännström verkar skrämmande nog inte ha en aning om hur tvisten ser ut ens när det gäller partsställningen – ändå uttalar han sig med bestämdhet i media.

Brännströms svar:

”Den information jag hade, bl a från media men även från inblandade parter, var att konkursboet till slut valde att enbart kräva PwC på skadestånd.”

1.2 Brännström kritiserar vidare konkursboet för att ha tvingat privatpersonen Nils Brehmer att vara med i ett mål under 12 år. Men vad han troligen inte känner till är att vi 2007 erbjöd Brehmer en förlikning som innebar att han helt kunde slippa huvudförhandlingen på 1,5 år utan att betala något. Enda kravet var att PwC inte skulle göra gällande att dears ansvar skulle reduceras pga uppgörelsen med Brehmer. PwC vägrade dock att gå med på detta! Det var således PwC och inte konkursboet som tvingade Brehmer att vara med på 102 dagars huvudförhandling.

Brännströms svar:

”Inga kommentarer förutom att Prosolvia-processen har tagit alldeles för lång tid.”

Realtid.se har sökt även PwC:s styrelseordförande sedan december 2008 Peter Clemedtson (som var ordförande i FAR mellan 2006 och november 2008).

1.3 FAR anser det vara en ”glädjens dag” när domen kom. För vem? PwC ? Eller revisionskåren? Alla revisorer delar inte denna glädje – se nedan. Knappast heller revisorenas klienter. FAR berör inte med ett ord den för Sverige unika situationen att PwC ansetts vara vårdslösa i alla delar av revisionen (förvaltning och redovisning) inklusive granskningen av börsinformationen samt att detta enligt rätten faktiskt orsakat skada – men att de ändå slipper undan allt ansvar för skadan eftersom det även finns andra skadeorsaker.

FAR verkar inte heller ha tagit intryck av att ett stort antal revisorer, varav samtliga antingen är aktiva eller pensionerade medlemmar i FAR, från Grant Thornton, Deloitte och Ernst & Young enhälligt dömt ut redovisningen och revisionen som oaktsam. Och att rätten gett dem rätt på alla punkter utan prut. Trots detta verkar FAR ensidigt uttala sitt stöd för PwC.

Brännströms svar:

”Jag har mig veterligt aldrig sagt ’glädjens dag’.”

Realtid.se ringer den E24-reporter som skrivit artikeln i fråga. Han lyssnar på sin bandinspelning och uppger att Brännström använt formuleringen ”glädjens dag” i artikeln i fråga som publicerades samma dag som domen kom.Citatet i artikeln: ”Det är naturligtvis en glädjens dag. Men att en kollega varit utsatt för detta i tolv år är ju alldeles horribelt.”

Brännström tillägger:

”I tillägg vill jag säga att det är bekymmersamt att det verkar vara svårt att utkräva ansvar utifrån aktiebolagslagen. Det är olyckligt att styrelse- respektive revisorsansvaret inte klarläggs genom rättspraxis.”

Realtid.se frågar Michael Frie om hans klient tänker överklaga Göteborgs tingsrätts dom. Det ska i så fall ske senast tre veckor efter domen, dvs deadline är den 5 november.

– Materiellt är det nog inga tvivel om vad som gäller: vi har vunnit i alla delar utom i kausaliteten. Det är klart, man kan säga att det inte är mycket till vinst när man inte vunnit sista länken, men vi kan möjligen övertyga hovrätten om att åtminstone något skadestånd ska utgå.

Beslutet om överklagande är dock långt ifrån enbart en juridisk fråga:

– Konkursboet ska betala 49 miljoner kronor till motsidan för deras rättegångskostnader, det är man skyldig att betala. Så konkursförvaltaren håller nu på att överväga om det finns finansiella möjligheter att driva processen vidare.

Michael Frie säger att folk ifrågasätter varför konkursboet inte stämde styrelsen och vd:n i stället för revisorn och PwC, eller åtminstone dem också. Men detta är en missuppfattning:

– Vi stämde ju dem också. Men tvistemålet delades upp i två delar, ett mot styrelsen och vd:n och ett mot revisorn och PwC. Målet mot styrelsen och vd:n ligger fortfarande i tingsrätten.

Huruvida denna del av processen ska drivas vidare är också en finansiell fråga, enligt Frie. ”Deltvisten” är inte formellt vilandeförklarad, men parterna kom överens om att låta saken bero tills revisorsdelen var avklarad, delvis av praktiska skäl: den före detta Prosolvia-vd:n Dan Lejerskär bor i USA.

– Ett annat ifrågasättande gäller varför vi inte anmält revisorn och PwC till Revisorsnämnden. Men för det första kan man bara anmäla en fysisk person dit, och det gjorde vi. För det andra avgick Nils Brehmer från FAR innan Revisorsnämnden hann ta upp fallet till prövning, och därför prövade de inte hans agerande i Prosolviafallet.

Hade Revisorsnämnden prövat fallet och kommit fram till att Brehmer inte hade begått några fel hade sannolikt historien sett annorlunda ut: då hade inte konkursboet drivit processen vidare, säger Frie.