"Jag skulle hellre gråta i en BMW än skratta på en cykel." Kinesisk design på Modeveckan är full av ironi och samhällskritik.
Om konsten att lipa i en BMW


I dag bjuder utställningen Made in China på modevisning. Femton designers ställer ut i galleriet So Stockholm och de två stora dragplåstren är Helen Li och Carmen Zhang som visar sina vårkollektioner för 2009.
När Realtid.se träffar dem håller modellerna på att stylas och inne i ett av rummen står ett gäng halvnakna gymnasietjejer från Kungsholmens gymnasium och byter om. Och byter om.
Helen Li drömmer om ett professionellt team och en butik i pojkvännens hemstad, Vancouver. Men det framåt. Hon har trots allt två assistenter, en jättestudio och två butiker i Shanghai.
Efter att ha bott i Japan, Bryssel och Paris har hon nu återvänt till Shanghai för att hon är, som hon säger, en upcoming kinesisk designer som regeringen ibland använder för att statuera som gott exempel.
Nästan alla hennes kunder kommer från Europa eller USA. Därför blir nästa steg att etablera sig allt starkare på den kinesiska hemmamarknaden.
Hennes kläder avspeglar ett Kina i förändring. Med hjälp av arbetskläder från byggjobbare skapar hon söt-tuffa klänningar i hårt strävsamt material.
– Byggarbetare hjälper till att bygga Shanghai till en modern stad och jag vill visa respekt för dem, säger Helen Li.
Yong Yanliu är konsult och har handplockat de kinesiska designers till Modeveckan i Stockholm.
– Sedan 2004 började den kinesiska regeringen att bygga kreativa plattformar för designers, stora fabrikslokaler byggdes om till gigantiska studios där flashiga modevisningar hålls.
– Helen Li flörtar med kinesiska traditioner och kultur på ett sätt som bara vi förstår och som får mig att känna värme, säger Yong Yanilu.
Till exempel har Helen Li använt sig av blå-vitt-rutigt duktyg som var inne i början av åttiotalet och som ska få många kineser att tänka på sin barndom.
I hennes design har duktyget förvandlats till en bylsig jacka där ryggen är prydd med blaffiga guldbokstäver: ”I would rather cry in a BMW than laugh on a bicycle.”
– Många kinesiska tjejer vill gifta sig rikt, säger hon.
Men, tillägger att fler blir självständiga och förstår att vikten av att ha ett jobb.
Och självklart vill även Helen Li hellre gråta i en BMW än skratta på en cykel.
– Jag vill inte alltid cykla. Har man ambitioner och arbetar tillräckligt hårt så har man kanske till slut en BMW.
En annan upcoming designer är Carmen Zhang. Även hon pratar klanderfri engelska och precis som Helen Li sköter hon själv sina affärer.
Eftersom hon arbetat så mycket utomlands har hon lärt sig det mesta som hon kan av sina utländska kunder, till exempel vad som efterfrågas, samt franska och engelska. Därför är hon inte behov av en marknadsstrateg eller någon slags pr-konsult.
– Det är inte så att jag är bäst, men jag vet vart jag vill.
Carmen Zhang designade tidigare galna kläder. Kreationer i plast och i papper. Men hon har övergått till stilrent vitt och riktar sig till kvinnor över 30.
– Lite äldre som vill framhäva sin kropp lagom mycket. Enkelt, men speciellt. Sexy but not stupid.
– Det skulle vara roligt om kläderna både fungerar i Sverige och i Kina, säger hon.
Så tjänar de mycket pengar?
Helen Li säger att hon går runt med en liten vinst.
– I Paris gjorde jag det, svarar Carmen Zhang som även hon ändå valt att återvända till Kina för att etablera sig på den inhemska marknaden och vara med i vågen av nya kinesiska designers.




