Oljemiljardärens arvtagare bakom svensk ekovodka

Men ”ekologin” är inte ett sätt att göra upp med fadersarvet, oljan, säger han till Realtid.se – som besöker honom på STC:s anrika huvudkontor och får sig en hutt.

När finansmannen Holger Hjelm för fem år sedan avled i Monte Carlo efterlämnade han ett imperium som enligt Veckans Affärers artikel ”Miljarder efter hemlige Holger”, publicerad strax därefter, omsatte 3,5 miljarder kronor och hade stora tillgångar i utlandet.

Arvtagare var Peter Hjelm och hans syskon, och Peter Hjelm, 55, driver fortfarande Holger Hjelms bolag STC Interfinans, med sobert huvudkontor på Grev Turegatan i Stockholm. Bolaget har rötter i det oljehandelsbolag som världens nu kanske mest framgångsrika oljehandelsbolag Gunvor Groups Torbjörn Törnqvist började sin oljehandlarbana i. Verksamheten är dock en annan: valsar för stålindustrin, fastigheter, och frukt- och grönsakshandel.

– Stålet går dåligt nu, och fastigheterna är bara en liten verksamhet. Men frukten går bra, säger Peter Hjelm, som tar emot Realtid.se i sitt med pappa Holgers antika direktörsskrivbord alltjämt möblerade kontor, ett par våningar ovanför Grev Turegatans folkvimmel. Rummet är stort och hemtrevligt, med soffa och kakelugn, och ligger innanför ett sobert styrelserum. På väggarna finns bland annat en stor gammal världskarta, kanske anspelandes på STC:s globala verksamhet, och diverse bilder på vad som ser ut som Andy Warhol-avbildningar av stålvalsar.

Framför allt finns dock en dignande spritvagn, fylld med Kanonvodka och annat. Tankarna går till en annan oljearvinge, J.R. Ewing i TV-serien Dallas, och hans omfattande användning av innehållet i kontorets barskåp.

Peter Hjelm häller dock inte på Texasvis upp någon stadig grogg. I stället tar han med sig Realtid.se till kontorets kök och häller upp två huttar, en med kanonvodka och en med 25-procentig ”Karlssons”, i två vinglas. Båda är ämnade för besökaren.

– Man känner lukten bättre i sådana här glas, känner du?

Kanonvodkan, 40-procentig och vetebaserad, känns klart mildare än sin huvudkonkurrent Absolut. Smaken är enligt Kanons nyproducerade marknadsföringsmaterial ”brödig”. Det kanske stämmer, Realtid.se:s reporter är osäker. Men den går hur som helst väldigt lätt ned för att vara 40-procentig, och får följas åt av den potatisbaserade Karlssons Gold (döpt efter Vin & Sprits före detta chefsdestillerare), som känns lite vattnig – även om den inte är utspädd med vatten rakt av.

– Den är för asiater, de har efterfrågat denna lite svagare sort. Men vodka måste vara på mellan 30 och 40 procent, så denna får inte kallas vodka.

Peter Hjelm – som tar en klunk Kanon, men på vinprovarmanér spottar ut den i diskhon: ”man kan ju inte hålla på och dricka när man jobbar så här med det varje dag” – säger att den vetebaserade Kanon är mycket billigare att tillverka än Karlssons:

– För en liter Karlssons krävs tio kilo potatis, medan man får ut 2,5 liter Kanon av 3 kilo vete. Båda råvarorna kostar omkring tre kronor kilot.

Spriten börjar verka.

Du vet Torbjörn Törnqvist, han med Gunvor Group – jobbade ni ihop på STC?

– Ja, men vi har inte hörts av på säkert 10 år.

Det var en lång intervju med honom i senaste numret av Affärsvärlden, har du läst den?

– Nej, det har jag inte sett.

Det får du göra. Första intervjun han någonsin gett.

– Ja. Affärsvärlden är ju den lite seriösare av affärstidningarna, Veckans Affärer lite mer skvallrig.

Har du läst Realtid.se?

– Nej.

Peter Hjelm förklarar att STC:s idé, och det som genererade miljardvinster, var att utnyttja att de stora helt integrerade oljebjässarna – ”systrarna” hade såväl egna oljeborrtorn som tankers och bensinstationer – ibland hade behov av att handla med varandra, men att de inte gjorde det direkt utan via mellanhänder. Via STC. Från att i början, på 1930-talet, ha handlat med kol blev STC sålunda en av världens mest framgångsrika oljehandlare.

Flera kända finansmän, exempelvis Theodor ”Tedde” Jeansson, Mats Arnhög och Fredrik Roos, skolades och grundade sina förmögenheter på STC, som bedrev sin handel från London. Även i dagens STC finns tunga namn: i juni avlöstes Claes Dahlbäck av Bernt Magnusson i styrelsen.

Bolaget utnyttjade när det begav sig att det hade kontor runt om i världen, vilket minskade telefonkostnader, en central kostnadspost i dåtidens tradingbolag. Och framför allt hade man koll på priser för att frakta olja som ingen annan. Men i och med datorisering och den terminshandel som började på 80-talet på Nymex i New York försvann den marknadsimperfektion och intransparens som STC exploaterade.

Förutom vodkan och ovannämnda verksamheter har STC idag bland annat ett venture capital-bolag, STC Venture Capital, men dess verksamhet är enligt Peter Hjelm marginell. Fokus verkar helt klart ligga på vodkan nu: på kontoret finns förutom spritvagnen en låda Kanonvodka, och på skrivbordet ligger ritningar på flaskan.

– Det här är en långsiktig satsning, och vi ska exportera. Fabriken producerar ett minimum av 10.000 flaskor per dag, och då räcker inte den svenska marknaden till.

– Fransmännen verkar vilja satsa på enbart Absolut och göra sig av med allt det andra. Men vi har ju inte deras marknadsföringsbudget, säger Hjelm: STC Interfinans AB har visserligen tillgångar på 1,7 miljarder kronor enligt Realtid.se:s kontroll av senaste balansräkningen på Affärsdata, men det förslår knappast långt mot Absolut.

Ni får annonsera på Realtid.

– Ja, du kan prata med vår marknadschef Kristian Mirsch.

Nja, det är tabu för journalister att sälja annonser, men jag kan ju nämna honom för våra annonssäljare.

Peter Hjelm säger att investeringen i destilleringsmaskiner har kostat runt 10 miljoner kronor; sedan tillkommer lika mycket i kringkostnader. Han har höga ambitioner:

– Vårt mål är att axla det svenska arvet, säger han och berättar om destilleriets historia: på 1700-talet var Åkers Styckebruk-ägda Gripsholms Kungliga Kronobränneri Sveriges största alkoholproducent. Idag är det Sveriges näst efter Vin & Sprit största helintegrerade producent, dvs som har både odling av råvara och destilleri.

– Verksamhetens omfattning är industriell. Vår främsta fördel nu är att Kanon och Gripsholm är ekologiska varumärken. Det finns andra ekologiska märken, men för Sverige är det unikt med helt ekologisk produktion.

Är det här med att vara miljövänlig ett sätt för dig att göra upp med att pengarna kommer från olja?

– Nejnej, absolut inte, säger Peter och förklarar att det snarare handlar om att differentiera sig mot Absolut, som tvingas använda kolfilter för att filtrera bort partiklar, partiklar som en leende Hjelm uppger inte förekommer i Kanon.

Kommer ni att dra nytta av gamla STC-kontakter för den internationella distributionen och marknadsföringen?

– Vi kan utnyttja vår internationella erfarenhet, men tyvärr är det nog så att vi inte kan utnyttja några specifika handelskontakter eller partners eller så.

Han förklarar även namnet: det har att göra med en enligt honom själv traditionell vodkasort i Åkers Styckebruk, som även tillverkade kanoner – inte att man blir ”kanon”.

Vilket Realtid.se:s reporter inte heller kan beskyllas för att vara när intervjun och besöket avslutas. Möjligen, i så fall, en aning salongs.