Per Westerberg, Sophie Nachemson-Ekwall och Helena Levander kommenterar det nya aktieägardirektivet som träder i kraft nästa sommar.
Nya regler ställer hårdare krav på transparens hos bolagens ägare
Mest läst i kategorin
– Det reviderade aktieägarrättsdirektivet innebär ändringar i nio svenska lagar, säger Helena Levander när hon talade om trender och tendenser inom bolagsstyrning vid Finansanalytikernas lunch.
Helena Levander jobbar med bolagsstyrning och röstrådgivning i det bolag hon en gång startade tillsammans med Carl Rosén: Nordic Investor Services.
– Kravet på ansvar har blivit större på institutionerna, till exempel bör dessa rösta på stämmorna. Institutionerna ska hädanefter vara transparenta med hur de varit aktiva, inte om de röstat ja eller nej till ett förslag, men i vilka frågor de engagerat sig.
Det nya aktieägardirektivet: Shareholders Rights Directive II har utarbetats av EU-kommission. Remisstiden gick ut i augusti.
Nu sammanställer finansdepartement svaren. Direktivet ska anpassas till svenska förhållanden. Rolf Skog är anlitad av departementet för att analysera svaren. Direktivet beräknas träda i kraft från och med juni 2019. Det inriktar sig framförallt på att ägarna ska bli mer aktiva och att institutionernas agerande ska bli mer transparent.
– Det är jättebra med transparens, till exempel en bättre redovisning av ersättning till ledande befattningshavare i Sverige. Det ska vara förståeligt och mätbart och försvarbart, säger Sophie Nachemson-Ekwall, forskare på Center for Sustainable Market Research på Handelshögskolan.
– Men jag är kritisk till att rätten att ta upp frågor på stämman begränsas.
Direktivet förordar att förslag där aktieägarnas frågor enbart tas upp på bolagsstämman om aktieägarna representerar minst en tusendel av aktiekapitalet – eller om 25 aktieägare står bakom ett förslag.
Per Westerberg, ordförande i Aktiespararna, tycker:
– Att det är positivt att även institutioner måste ta ägaransvar, att de inte bara röstar med fötterna det vill säga säljer sina aktier. Det är bra att det blir en dialog mellan institutionerna och de som institutionerna representerar, till exempel svenska pensionärer.
Helena Levander berättade att Sverige har en governance-kedja som är unik i sin tydlighet vad gäller rollerna för valberedningen, ägarna, styrelsen och ledningen. Hon nämnde att nomineringskommittéer i andra länder kan vara del av styrelsen, till exempel i Finland.
Utöver aktieägardirektivet finns mycket annat som är på gång att förnyas, bland annat lättnader för Leo-reglerna och en förstärkning av olika intressenters perspektiv (stakeholders).
– Det gäller att bredda synen, inte bara se på värdeskapande för aktieägarna, även andra intressenters bästa måste tillgodoses, säger Helena Levander.
Hon tror att en av de hetaste frågorna framöver, i samband med ett nytt aktieägaredirektiv, blir ersättningarna till styrelseledamöterna. Tidigare kunde en ledamot fakturera sina uppdrag bara vederbörande hade ett visst antal sådana. Denna möjlighet upphörde i och med årets stämmor. Ett styrelsearvode beskattas nu som en vanlig lön.
Under åren har det institutionella ägandet ökat markant i Sverige och utomlands. För fem år sedan ägdes 70 procent av de svenska börsnoterade bolagen av institutioner. Det reviderade aktieägardirektivet är ett steg för att åtgärda det ansiktslösa ägandet, ett problem som funnits sedan länge: Redan 1776 oroade sig Adam Smith för hur bolagsdirektör tog ansvar för ”other people´s money”.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.