Nobelstiftelsens missriktade byggnadsambition

Att riva gamla historiska byggnader för att ge plats åt nya är sällan en bra idé. Det är dessutom något som är mycket välbeprövat i Sverige. Under de legendariska årtionden 1940-1970 rev vi Sverige och byggde Åhléns. Värst av allt var kanske Normalmsregleringen då cirka 700 av Stockholms historiska byggnader revs och ersattes med vansinnigt fula betongklumpar och illa genomtänkta glaspalats.

Mest irriterande ur mitt personliga perspektiv är kanske att förste ingenjören för hela projektet hette Carl-Henrik af Klercker. Men trots detta släktskap anser jag fortfarande att de ansvariga för beslutet, med finansborgar­rådet Hjalmar Mehr i spetsen, borde ha ställts inför rätta för förstörelsen av Stockholm.

Man ska självfallet bygga nytt och konstant utveckla arkitektur men inte på bekostnad av gamla historiska byggnader.

Efter detta monumentala misstag som tilläts att pågå under fyra decennier tog pengarna slut och man släppte planerna på att riva gamla stan.

Man kunde trott att någon sorts visdom hade infunnit sig och att vi förstått att vi ska bevara vårt historiska centrum.

Men nej så är det inte alls. Nu vill Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten bygga ett vansinnigt fult åbäke på 26.000 kvadratmeter bakom Nationalmuseum, mitt på Blasieholmen. Detta på bekostnad av ett mycket vackert tullhus från 1870 och två stora verkstadsbodar som är ca 100 år gamla. Med byggnaderna försvinner även kajplatserna för segelfartyg och skärgårdsbåtar vid stranden.

Tragikomiskt är också att det föreslagna huset är ritat av en tysk byrå och inte en svensk.

Vem är det då som så drastiskt vill förändra Stockholms stadsbild? Jo det är Nobelstiftelsen som fått både frispel och storhetsvansinne och vill bygga ett Nobelpalats för 1,2 miljarder. Mer än donationen på 800 på miljoner som man fått av Wallenberg och Persson för projektet.

Missförstå mig inte, iden om ett eget nobelhus är inte dålig men om ett palats är så vansinnigt stort att 800 miljoner inte räcker samtidigt som man vill förstöra kulturhistoriska miljöer för att bygga det, då är det något som inte stämmer. Varför inte bygga det på en tom yta, så att staden växer?

Nobelstiftelsen vill dessutom att själva prisutdelningen skall äga rum i det nya palatset, vilket är fruktansvärt onödigt då den redan är mycket vackert arrangerad i konserthuset med efterföljande middag i blå hallen i stadshuset.

Att se nobelgästerna anlända i frack och aftonklänning till denna glasborg skulle kännas som ett stilbrott. Då kan de lika gärna flytta prisutdelningen till kulturhuset!

Nobelstiftelsen sänker prissumman på nobelpriset för att ekonomin är dålig men vill samtidigt bygga för miljarder. Det är mycket märkligt.

Om Nobelstiftelsen vill bemöta konkurrensen från andra priser, till exempel Mark Zuckerbergs Breakthrough Prize in Life Sciences, där prissumman är nästan 30 miljoner kronor och som hela Hollywoods elit stöttar, då ska vi inte bygga nya hus, utan ha fokus på historian som de nya priserna inte har.

Wallenbergs och Perssons mycket generösa donation borde gå till att höja prissumman, inte till ett missriktat ego ”jag måste lämna något efter mig” projekt.

Frågan är vad Lars Heikensten vill bli ihågkommen som – mannen som tog nobelpriset till nya höjder eller vår tids Hjalmar Mehr?