Miljonklirr för regeringens gunstlingar

Jobbet att hjälpa Riksgälden sälja Carnegie har gått bra och är nära mål.

Nästa vecka får Mannheimer Swartling betalt. Notan stannade på 3.493.639 kronor.

– I förhållande till de belopp vi kan sälja för är det inte mycket pengar, säger Daniel Barr på Riksgälden till Realtid.se.

Advokatbyrån har under hösten också hjälpt till med regeringens nya bankgaranti till en kostnad av ytterligare ett par miljoner kronor, där också kontakter med Carnegie ingått.

– Vi är väldigt nöjda med hur samarbetet fungerat, säger Riksgäldens chefsjurist Charlotte Rydin.

– Vi tycker att de har varit professionella. Bra i diskussioner. Pålästa och kompetenta.

Hon vill inte beskriva det som att advokatbyrån räddat skinnet på myndigheten, men medger att marginalerna var små.

– Det är klart att vi haft det pressat i oktober och november.

Regeringen fick bråttom med bankgarantin och ännu mer bråttom med Carnegie. Regeringen försåg inte Riksgäldens nyinrättade, tillfälliga avdelning för bankstöd med tillräcklig erfarenhet. Daniel Barrs lilla team hamnade i akut behov av hjälp.

– Man kan konstatera att de uppdrag vi fått som stödmyndighet vi har ramlat på oss väldigt fort. Vanligtvis tar vi en upphandling enligt lagen om offentlig upphandling två-tre månader. Här hade vi synnerliga skäl för att göra direktupphandlingar, säger Charlotte Rydin.

Riksgälden började med att låna in två personer från näringsdepartementet.

Hanna Lagercrantz och Håkan Erixon har båda tidigare jobbat åt investmentbanken UBS i London.

Med den tidigare favoriten Carnegie detroniserad öppnade sig fältet för nya gunstlingar.

Riksgälden ville förstås dra nytta av erfarenheter hos de svenska investmentbanker och advokatbyråer som jobbat med Carnegie tidigare.

Valet föll på Sveriges största advokatbyrå Mannheimer Swartling. Det splitter nya kontoret ligger alldeles intill Riksgälden i Stockholm City.

Byråns stjärnadvokater under ledning av delägarna Biörn Riese och Tom Wehtje fick i uppdrag att träffa sina konkurrenter hos Larzard, Ernst & Young och Gernandt & Danielsson.

De har också intervjuat Carnegies chefer inom asset management, private banking, securities och investment banking och ”diverse koncernfunktioner”, liksom ledningen i försäkringsmäklarfirman Max Matthiessen.

Carnegie Investment Bank och Max Matthiessen var båda dotterbolag i noterade D Carnegie & Co AB tills Riksgälden tog över den 10 november 2008.

Carnegie köpte Max Matthiessen för precis två år sedan. Den gången var det Gernandt & Danielsson som hjälpte till med att dokumentera verksamheten som en del av en due diligence inför förvärvet.

Nu har Mannheimer Swartling läst igenom samma databas och upprättat en egen, ett så kallat datarum där de spekulanter som kan tänkas köpa verksamheten kan bilda sig en uppfattning om värdet av verksamheten.

Mannheimer Swartling har också hjälpt till med kontraktsskrivandet genom att upprätta och förhandla om sekretessavtal och aktieöverlåtelseavtal.

Investmentbanken Lazard vann uppdraget att värdera Max Matthiessen. Revisionsbyrån Price Waterhouse Cooper har värderat Carnegie Investment Bank.

Riksgälden vill inte säga något om vad myndigheten betalar för värderingen och ännu mindre om vilka belopp värderingen landat på.

Riksgälden lovade först att värderingen skulle bli offentlig efter avslutad försäljning, men ändrade sig sedan eftersom varken säljare eller köpare skulle tjäna på det.

Därmed försvåras en granskning för skattebetalare, konkurrerande experter, tidigare ägare, avpoletterande spekulander och andra berörda.

Riksdagsmannen Leif Pagrotsky (s) KU-anmäler regeringens hantering av Carnegie. Det rapporterade Realtid.se i onsdags.

Pagrotsky ifrågasätter att ”Riksgäldskontoret genom Bo Lundgren verkligen har rätt att företräda staten som ägare”.

Mannheimer Swartlings advokater skulle kunna kallas till utfrågning i Konstitutionsutskottet i mars för att ge oppositionen en bild av vad som hänt.

Sedan Ian Lundin frågades ut om Carl Bildts affärer för två år sedan har det dock blivit ännu mer ovanligt att höra andra än ministrar och deras politiskt tillsatta statssektreterare.