Magister Rubenstein undervisade riskkapitalet

– Nej nej, jag har varit här regelbundet i 25 års tid, sade David Rubenstein när Realtid.se frågade om det var hans första gång i Sverige.

Mer än så hann inte avhandlas i foajén på hotellkungen Bicky Chakrabortys nya Elite-hotell i den gamla röda kvarnbyggnaden Saltsjöqvarn utanför Stockholm. PR-tjejen sade att det inte hade varit något problem med askmolnet: resan till Sverige skedde under gårdagen.

Därefter gick Realtid.se och Rubenstein in i mötessalen, och hamnade bredvid scenen, där Sven Hagströmer, Gunilla von Platen och Leila Swärd Ramberg utvärderade en affärsidé på Draknästet-manér. Mellan Realtid.se och Rubenstein stod entreprenörsprodukten, en nutida variant av Messerschmitt. Efter en stund kom Conni Jonsson, vd på EQT, in genom samma dörr med ryggsäck över axeln.

Så blev det dags för 60-årige Rubenstein att tala.

Han inledde med en snabb handuppräckningssession med frågor av typen ”Hur många här är nöjda med att ni är i private equity i stället för att ha lyssnat till era mödrars råd om att bli läkare”, och sedan med att berätta om de misslyckanden som ledde fram till den private equity-karriär som nu pågått i 25 år: bland annat arbetade han med Jimmy Carters presidentvalskampanj, och lyckades få ned ledningen från 33 procentenheter till en. Som 27-åring blev han utsedd till presidentens ekonomiska rådgivare, ”ett jobb jag var helt okvalificerad för, men det gjorde inget för det var ju presidenten också”. Sedan blev Rubensteins uppgift att hålla inflationen i schack.

– Jag fick upp den till 19 procent, vilket ju var en prestation, sade Rubenstein.

Efter att sålunda ha skämtat en stund och fått publikens fulla uppmärksamhet vidtog det som var ämnet för föredraget: ”Lektioner jag lärt mig efter 25 år i private equity-branschen” (se faktaruta under artikeln). Rubenstein var välförberedd och hade en powerpointbild per ”visdom”, och åhörarna lyssnade andäktigt. En och annan kan förmodas ha betalat konferensavgiften på 8.700 kronor plus moms – för ickemedlemmar – till stora delar på grund av Rubensteins perspektiv.

Därefter blev det ett lättsamt mellanparti: Rubenstein redogjorde för sina ”egentliga lärdomar”, exempelvis det enligt honom ständiga påståendet från branschens företag om att ”alla våra dåliga portföljinnehav är gjorda av medarbetare som slutat”, och ”alla fonder ligger inom den översta kvartilen och har 25 procents avkastning”.

Därefter följde Rubensteins förutsägelser om vart branschen är på väg på 1-2 respektive 5 års sikt (se faktaruta).

Till sist var det dags för ett 25-årsperspektiv.

– Jag tror ju kanske inte att jag är kvar i branschen om 25 år, men man vet aldrig. När min far var 60 tyckte jag det var dags för hemmet för hans del, men själv känner jag mig som en tonåring.

Avslutningsvis blev det åter humor: bland annat visade Rubenstein en bild på Riddarholmen, och förutspådde att världens venture capital-centrum kommer att ligga i Stockholm.

– Och man kommer att hitta en önskan från Alfred Nobel om att han ville dela ut nobelpris i private equity.

– Mitt förslag är att det år 2036 går till den som hittade på carried interest-principen (en vinstdelningsmetod för hur avkastningen på pe-investeringar ska delas mellan riskkapitalbolag och investerare), 2037 till de som ordnar den här årliga konferensen, 2038 till den som hittar på ett nytt namn för private equity (här föreslog Rubenstein ”non-systemic risk capital”).

Till sist föreslog Rubenstein att nobelpriset i private equity för år 2039 går till den som hittar en riskkapitalist med humor.

Föreläsningen följdes av en paneldiskussion med Rubenstein, Conni Jonsson, IK:s grundare Björn Savén, Procuritas grundare Mikael Ahlström och Nordic Capitals dito Morgan Olsson.

Moderator var Erik Blix, men bland annat det faktum att det var svenskar som pratade engelska gjorde att den trots moderatorn, branschrelevant innehåll och några av Sveriges tyngsta riskkapitalister blev ganska lam i jämförelse med Rubensteins av briljans präglade dragning.