Realtid

Lycran står den djärve bi!

Realtid.se
Uppdaterad: 22 okt. 2015Publicerad: 22 okt. 2015

Häromveckan höll en genande bilist på att köra över mig och min City Bike. Förutom att ha kunnat döda mig på fläcken gav han mig en orättfärdig utskällning! Jag återkommer till det.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Spela klippet
Börs & finans

Fastighetsbolagen som lyser upp börsen

12 feb. 2025

Bilisterna är inte längre huvudfienden. Striden står mellan cyklist och cyklist. Mellan trötta trampare och fokuserade fartpendlare. Mellan Lycra och fladdrande vindfång. Mellan el och kolfiber. Slagfälten är Stockholms allt fler, men allför trånga, cykelbanor.

Förr krävdes det ratt, fyra hjul och en kaross för att bli dissad av det tvåhjuliga kollektivet. Numera räcker det med daggmaskssmala däck och tajta trikåer för att falla i onåd.

På sjuttiotalet brukade min farsa cykelpendla mellan Saltis och Stockholms innerstad. För det mesta var han ensam på gamla Saltsjöbadsvägen på sin gröna Raleigh med dubbla växelreglage på ramen. Det var långt innan pendlarrace, kroppsstrumpor och trånga cykelbanor.

En dag – i bilburen brådska på väg till kontoret vid Odenplan – hamnade han mitt i en loj cykeldemonstration; ”Bilfri innerstad! Nu!”

Bilen omgavs av manchestermän, Mahjongkläder, Blommor & Bin, skägg och illa pumpade damcyklar. Farsan satt fast.

Han tutade, hötte med näven (det var också långt innan Fingret) och ville bli framsläppt. Cykelfolket blev förstås förbannade. Vad var det här för korkad bilist som störde ett gäng sköna hojare som värnade sin rätt på Stockholms gator? Någon dunkade en näve i bilplåten och farsan – den inbitne cyklisten – fick ta emot glåpord och nidramsor. Det tog honom hårt.

Fyra decennier senare har knarriga hojar och oväxlade damcyklar spelat ut sin roll som politiska markörer. Nu är även de rättrogna cyklisterna relativt välutrustade och flerväxlade. De sköna hojarna har fallit ur ramen. Och bilisterna är som sagt inte längre huvudfienden. De är andra cyklister som är mål för nidramsor, glåpord och socialt mediehat. Främst så kallade MEMIL:s, eller Medelålders Män i Lycra.

Den som ondgör sig över MEMIL:s på Facebook får snabbt en lång tråd av indignerade medhållare. Medelålders män – eller kvinnor, det finns givetvis MEKIL:er också, om än färre – som tar pendelcyklandet på fokuserat allvar står inte högt i kurs hos normalcyklisten.

ANNONS

Nyligen skaffade jag ett ”City Bikes”-kort. För 300 spänn om året trampar jag runt i Stockholm på småhjuliga transportcyklar och gör reklam för Mood-gallerian. Jag känner mig både tidsenlig och omodern på samma gång. Citycyklarna för tankarna till 1970-talets stora hit; Crescents hopfällbara minicykel. Och de är precis lika lågväxlade och trögtrampade.

Som cyklande (bilist) vill jag nu höja Fingret! Inte det laddade, utan det varnande. För under den Vätternrunda som utspelar sig i Stockholm varje tidig vardagsmorgon och sen eftermiddag är det lätt att glömma att det VERKLIGA hotet fortfarande har ratt, fyra hjul och kaross.

Det för oss tillbaka till incidenten med den genande bilisten och den osande utskällningen. Min reaktion: en näve i den snåla bilplåten! Jag ville skandera: ”Bilfri innerstad. Nu!”

Allt går i cykler.

Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Realtid.se
Realtid.se
ANNONS
Jämför courtage

Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.

Jämför här
ANNONS