Londonsvenskar fastnar i skattenät

LONDON I minst tjugufem år har frågan ältats om hur utlänningar som arbetar i Storbritannien ska beskattas. City och den finansiella sektorn har lockat till sig topptalanger på grund av den generösa skattefriheten. Även ryska oligarker,som köper brittiska fotbollsklubbar undviker skatt och grekiska skeppsredare och arabiska miljonärer sätter klirr i kassorna på Bond Street.

Förra veckan annonserade de konservtiva under sin parti-kongress att de tänkte införa en avgift på 25,000 pund per år för dessa så kallade non-domiciles. Detta skulle enligt deras beräkningar dra in 4 miljarder pund still statskassan.

Förslaget häcklades av Labourministrar, men blev populärt bland väljarna eftersom de konservativa också lovade en motsvarande sänkning av arvskatten.De ville införa att den första miljonen pund skulle förbli skattefri. Även detta förslag ansågs omöjligt enligt Labourpartiet, men oerhört populärt och de konservativa sprang förbi Labour i opinionsundersökningarna. Gordon Brown inställde alla sina planer på ett val.

Inte konstigt att de konservativa medlemmarna buade när Alistair Darling presenterade sin första budget. Han förklarade att non-domiciles skulle tvingas att betala skatt efter sju år i landet och att skatten sedan skulle höjas ytterligare efter tio år. Han har ännu inte fastställt skattesatsen. I samma veva utlovade han också en fördubbling av nuvarande 300,000 skattefria pund, som en make eller maka kan få ärva utan att betala skatt.

Det är inte bara utlänningar som kan räkna med en skattesmäll, partners i privata mäklarfirmor som utnyttjat kryphål för att minska skattebördan kommer också att få se sin skattenota skjuta i höjden efter april nästa år.

Alistair Darling påpekade att den brittiska ekonomin var sund, tillväxten högre än i EU och G7-länderna, men han var tvungen att medge att tillväxten inte blir så hög som utlovats för 2007, nu ligger siffran på 2–2,5 procent, en procent lägre än förra prognosen. Detta skyller han på den ekonomiska instabiliteten sedan kreditsvårigheterna som spritt sig från USA.

I en bisats erkände Alistair Darling också att statsskulden stiger, men påpekade att den allmänna sektorns lånebehov fortfarande var lägre än 40 procent av bruttonationalprodukten.

Vid hans sida satt Gordon Brown, som under tio långa år vakat med hököga över den brittiska ekonomin. I belöning fick han så till sist den efterträngtade huvudrollen. Sedan Brown tog över som statsminister i juni har Storbritannien drabbats av översvämningar av bibliska proportioner, mul-och klövsjuka, terroristattacker, första post strejken på tjugo år, och värst av allt en uppgång för oppositionspartiet i opinionsundersökningarna.

Med denna regerings första budget proposition hoppades han återvinna det brittiska folkets förtroende. Oppositionen kallade det en cynisk valbudget utan ett val.

Finansminister Alistair Darling har suttit på ett flertal kabinettstolar sedan han kom med i regeringen 1998. Han har setts som en säker hand men hans ingrepp i samband med den nära kollapsen av bolåneinstitutet Northern Rock förra månaden visade klart att han inte är varm i kläderna än. Nu verkade han betydligt säkrare. Kanske hade han en slurk whisky i vattenglaset; ett knep som lugnade ner nerverna när Brown presenterade sina budgetluntor.

Pia Helena Ormerod

frilanskribent i London

[email protected]