Kappvändare med licens att ljuga

Alla politiker i alla sammanhang talar för att företagsamheten måste stimuleras och att villkoren för att bedriva företag måste vara drägliga och konkurrenskraftiga. Regeringar lovar att minska på och förenkla byråkratin för företagen men dessa löften infrias i stort sett aldrig. Även den sittande alliansregeringen har vid ett flertal tillfällen lovat lättnader i byråkratin, särskilt för de mindre företagen.

Just nu förbereds i regeringskansliet ett förslag om månadsrapportering där företagen skall lämna detaljerade uppgifter om de anställdas inkomster varje månad i stället för som nu en gång per år. Det säger sig självt att detta huvudlösa förslag är en stor ytterligare börda på företagen. Inte nog med den ökade periodiciteten, företagens rapportering skall dessutom utvidgas till innehåll med detaljuppgifter om sjuklön, övertidsersättning, föräldraledighet, traktamenten etc. Till och med Skatteverket konstaterar att det blir ”mycket komplicerat” för arbetsgivarna att fylla i de periodiserade uppgifterna. Men denna kritik ger således Reinfeldt tusan i!

Vad denna reform de facto handlar om är att minska arbetet för klåfingriga byråkrater på företagsamhetens bekostnad.

Jag skrev i en tidigare krönika om detta förslag som då endast förelåg som en utredning och ännu inte ett skarpt regeringsförslag. Nu har delar av media vaknat och i några fall tagit upp frågan. Det hela är framför allt ett moderat förslag och det har fått socialdemokraternas stöd då de tror att skattefusket kan minskas genom denna ”reform”. Redan på utredningsstadiet konstaterades dock att rapportering per se inte räcker utan den måste kompletteras med ”arbetsplatsinspektioner”, ”personalliggare” med mera. Språkbruket för tankarna till det forna DDR och Sovjetunionen.

Söndagen den 7 april skrev den politiske chefredaktören i SvD, P J Anders Linder, en helt lysande ledare i detta ämne. Som retoriskt redskap i den milt ironiska ledaren använde Linder en tänkt telefonsvarare på finansdepartementet där man kunde ”knappa” sig fram beroende vilken fråga det gällde.

Det kanske mest häpnadsväckande är att ingenstans framkommer vad syftet egentligen är med förslaget eller vilka fördelarna kan tänkas vara. En sak vet man dock, företagens administrativa bördor kommer att öka kraftigt.

Det sägs att näringsminister Annie Lööf håller emot. Det är ju hennes ansvar, det vill säga det är hennes departement som frågan i första hand berör. Att hon ”håller emot” visar att detta ogenomtänkta socialistiska förslag kommer från moderaterna med Reinfeldt och Borg i spetsen.

Vare sig Borg eller Reinfeldt har någon arbetslivserfarenhet från näringslivet, det vill säga de saknar förstahandskunskap om hur resurser skapas i ett samhälle. Jag har sagt det förut men säger det igen; Sveriges industri har varit lyckosam trots våra politikers insatser, inte främst tack vare.

Reinfeldt har förrått borgerligheten och företagsamheten i sin iver att hitta väljare varhelst de kan finnas och Borg har lojalt servat sin herre medan de övriga allianspartierna gång på gång låter sig köras över. Oblygt och förrädiskt har Reinfeldt gått åt vänster och lierat sig med de gröna och nu socialdemokraterna.

Reinfeldt har tappat sin heder och det är därför inte mer än rätt att han förlorar nästa val. Men i sitt fall drar han sannolikt med sig åtminstone C och KD som visat allt för lite integritet i allianssamarbetet och låtit sig köras över av Reinfeldt och Borg gång efter annan.

Dessa två småpartier, och för övrigt även FP, är därför medansvariga och deras partiledares kärlek till taburetterna är uppenbarligen starkare än deras officiellt framförda ideal. Men, vi har naturligtvis de politiker vi förtjänar, det vill säga utan långsiktighet, viljekraft och mod.

När det gäller att vända kappan efter vinden måste denna alliansregering med Reinfeldt i spetsen aspirera på rekordet. Vart tog Ullenhag och Billström vägen? Den som jagat på den sibiriska stäppen eller endast vistats mycket ute i naturen vet att vindarna kan vända snabbt och till och med snurra runt 360 grader inom loppet av endast timmar eller till och med minuter. Om man som Reinfeldt snurrar med vinden blir man till sist så yr i mössan att det blir svårt eller omöjligt för väljaren att se ens konturerna i den förda politiken. Där befinner vi oss nu.