HQ-åklagarens dilemma

Drygt fyra år efter att HQ:s tillstånd drogs av Finansinspektionen i augusti 2010 har chefsåklagare Martin Tidén på Ekobrottsmyndigheten knutit ihop säcken. Tre åtalspunkter mot totalt fem misstänkta och nästan 8.000 sidor offentlig förundersökning blev resultatet.

Det är utan tvekan ett av de bättre protokollen jag gått igenom, åtminstone när det gäller förundersökningar av den här omfattningen. Till synes välordnat och pedagogiskt upplagt (även om Excel-arken som utvisar tradingportföljens ställning vid olika tidpunkter inte direkt gör sig i A4-format i svartvitt).

Men materialet visar också på Ekobrottsmyndighetens dilemma. Under de fyra åren har två åklagare försökt mejsla ut ett åtal som går att driva i domstol. Återvändsgränderna har varit många och vissa delar av förundersökningen rör numera nedlagda brottsmisstankar.

Till detta kommer tretton tilläggsprotokoll med kompletteringar av originaldokument, nya förhör och kommentarer från försvararna. Ytterligare ett bevis på att processen inte varit optimal.

Utformningen av de tre kvarvarande åtalspunkterna visar att Martin Tidén gjort sitt yttersta för att konkretisera men också förenkla vad de nu åtalade ska prövas för i domstol.

Åtalspunkten bokföringsbrott handlar enbart om att verifikaten gällande tradingavdelningens affärer varit så bristfälliga att bokföringen inte blivit rättvisande.

Åtalspunkterna för svindleri gäller påståenden i HQ:s årsredovisning för 2009 och första kvartalsrapporten 2010. HQ ska ha vilselett omvärlden genom att inte berätta hur tradingresultatet faktiskt räknats fram samt gett en missvisande bild av att man följde gällande regelverk utan avsteg.

Martin Tidén hävdar också att tradingresultatet är feltaktigt i sig då ”banken redovisat s k dag 1-resultat direkt mot resultatet vad avser instrument som är värderade utifrån en teoretisk värdering där banken använt icke observerbara marknadsdata, trots att detta strider mot redovisningshierarkin i IAS 39”.

Frågan är om Martin Tidén karvat sig in till en solid kärna eller om han klättrat ut på en allt tunnare gren under förundersökningen?

Med den valda inriktningen kommer den kommande HQ-rättegången att handla mer om att tolka regelverk som IAS 39, IFRS samt den svenska bokföringslagen än om vad som faktiskt hände på banken.

Faller påståendet att man inte följt regelverken faller i princip också åtalet.

Försvaret har redan en diger samling rättsutlåtanden från olika experter som säger att HQ:s redovisning var by the book. Det kommer att bli ett mycket omfattande gnetande kring termer som ”observerbara marknadsdata” och ”aktiv marknad” under rättegången.

Eftersom bevisböran ligger på åklagaren kommer försvarsadvokaterna långt om de bara kan visa att det finns fog för att HQ:s tolkning av regelverket trots allt kan ha varit korrekt.

Hårdast är kritiken från KPMG-revisorn Johan Dyrefors med försvarare som hävdar att hela åtalet bygger på en felaktig tolkning av skrivningarna i IAS 39.

Åklagaren kontrar med påståendet att de åtalade hade ansvaret för och insikt om att HQ ”i praktiken saknat definitioner och instruktioner för att kunna följa de tvingande reglerna”. Oavsett tolkningen av regelverket ska man alltså avsiktligt ha struntat i att se till att tradingen fick korrekta instruktioner gällande värdering och redovisning då det var mer fördelakigt för banken att använda sin egen hemmasnickrade variant.

Ett bärande tema i denna del är att de fyra åtalade i den tidigare ledningen och de olika styrelserna hade denna kompletta bild av tillståndet på banken till skillnad från övriga styrelseledamöter. De ska heller inte ha agerat för att rätta till felen.

Denna grupp, främst Mats Qviberg, Stefan Dahlbo och Mikael König, ska ha fått mer information om tradingen, bland annat dagliga SMS-uppdateringar. Åklagarens tes är att de åtalade agerat i ”samförstånd” och detta är givetvis något som försvaret kommer att slå ner på.

Här kan man tycka att övriga ledamöters vittnesmål borde väga tungt men åklagaren har enbart valt att sätta upp Pernilla Ström på vittneslistan i tingsrätten. Man kan undra varför?

Istället kommer tidigare tradingchefen Fredrik Crafoord, senare också vice vd, att bli ett nyckelvittne. Problemet för åklagaren är att försvaret kommer att göra sitt bästa för att sänka hans trovärdighet och det finns en del att ta på, inte minst att han är delägare i dagens HQ som stämt flera av de nu åtalade.

Så här långt står det klart att Fredrik Crafoords juridiska strategi varit mycket framgångsrik. Faktum är att hans linje redan från de första förhören hösten 2010 framstår som den röda tråden fram till det slutliga åtalet: Mats Qviberg styrde med järnhand och stoppade allt som kunde innebära synliga förluster för banken.

Crafoord har längs vägen själv skakat av sig två olika brottsmisstankar och anses heller inte haft ansvarsställning nog för att ha ingått i ”samförståndsgruppen” kring Mats Qviberg.

Mot den bakgrunden är det givetvis pikant att han i förhör kallar de externa ledamöterna i HQ-styrelsen för ”utfyllnadsmarionetter” och vid årsskiftet 2009/2010 skickade SMS till Mats Qviberg där han försvarade tagna förluster med att ”inget är hugget i sten” och att det gällde att blidka kontrollfunktionerna på banken.

”Det är dock viktigt att står bakom ett bokslut”.

Kanske kommer det visa sig att HQ:s beslut att enskilt polisanmäla Fredrik Crafoord direkt efter kraschen 2010 var det bästa som kunde hända för de nu åtalade. Splittringen som rått mellan parterna sedan dess och åklagarnas beslut att inte dra in Crafoord i den senare huvudutredningen kan bli en viktig pusselbit i det kommande försvarsupplägget i domstol.

En situation där Qviberg skyller på Crafoord och Crafoord på Qviberg blir inte helt lätt att reda ut för tingsrätten. Crafoord är redan friad, kanske kan han i rollen som vittne indirekt även fria Qviberg?

Så åter till frågan om vad som kunde ha gjorts annorlunda. Att ansvarsfrågan utreds och även kan tas till domstol i ett fall som HQ är både välkommet och något som samhället bör ha resurser för att klara av.

Men förundersökningsprotokollet visar att de resurserna saknats. Man bör notera att de som nu åtalats är samma personer som Finansinspektionen brottsanmälde redan i september 2010.

Trots det dröjde det mycket lång tid innan Ekobrottsmyndigheten började förhöra de inblandade och var klar med vad som borde ses som en grundläggande informationsinsamling. Viss information har inte samlats in överhuvudtaget.

Det första förhöret med Mats Qviberg hölls först i mars 2012. Ett annat exempel är att en av de nu åtalade ombads att skicka in kopior på anteckningar från styrelsemöten i HQ i slutet av 2011, alltså mer än ett år efter den första polisanmälan.

Tillgängliga SMS mellan Qviberg och Crafoord har inte hämtats in i samlad form utan dessa har överlämnats till EBM av Crafoord, de sista så sent som hösten 2014.

Trots den utdragna förundersökningen finns det väldigt lite som tyder på att Ekobrottsmyndigheten gjort några större genombrott efter 2012. Det har vänts och vridits på brottsmisstankar och många personer har blivit avförda från utredningen men bevisläget är i stort sett det samma idag som då.

Tröskningen av förundersökningsmaterialet borde ha gått snabbare.

En annan resursinvändning är att Ekobrottsmyndigheten inte verkar ha gjort en komplett informationsinsamling. Under hela utredningen har endast ett riktigt beslag gjorts, det var 1 november 2010 då man inhämtade Mikael Königs arbetsdator. Ett år senare intämtades ett par hårddiskar med kopior av e-postkorgar från några av de inblandade.

Den enorma mängd information som kunnat fås direkt från HQ:s it-system verkar ha gjort att utredarna helt struntat i att undersöka de inblandades mobiltelefoner, samtalslistor och eventuella sparade SMS. Inte heller privata e-postkonton och datorer har undersökts. Mats Qvibergs e-post på Öresund har också förblivit orörd vilket gör att åklagaren får förlita sig enbart på de mejl som han fått från eller skickat till personer på HQ.

För en lekman framstår de många luckorna som svåra att förklara. Om viktig information ”försvunnit” längs vägen går inte att ta reda på i efterhand.

Med tanke på hur svenska domstolar historiskt har bedömt svindleriåtal kommer Martin Tidén att få arbeta i uppförsbacke vid en kommande rättegång samtidigt som försvaret har många chanser att kontra framgångsrikt.

Detta är inget som förvånar då de rådande styrkeförhållandena vid komplexa ekobrottsmål varit kända sedan länge. Det som dock förvånar är att Ekobrottsmyndigheten med den erfarenheten i bagaget trots detta hanterat HQ-utredningen som man har gjort. Resan hittills är långt ifrån spikrak.

Oavsett en kommande friande eller fällande dom hade man kunnat göra många saker annorlunda med stora fördelar både för det samhälle som vill beivra ekobrott och den enskilde som har rätt att få sin sak prövad rättssäkert i rimlig tid.