“Folk orkar inte se att trettiotalet repriseras”

– EU kommer åka på en hård smäll, och effekterna av den kommer bli mycket obehagliga, säger hon dystert men trosvisst en bit in i det timslånga samtalet i en hotellobby ett stenkast från Humlegården i centrala Stockholm.

Den italienska författaren och journalisten Loretta Napoleoni, (fast hon vägrar själv att kalla sig journalist – istället beskriver hon sig som författare som skriver böcker om det som kallas för aktuella samhällsfrågor – current affairs), befinner sig i Stockholm för att lansera sin senaste bok om den internationella terrorismen. Den här har hon döpt till Kidnappningsindustrin, och i den har har hon grävt djupt i den människohandel som växt sig stor i krigets Syrien. Där handlar terrorismens affärsidéer bland annat om människosmugglare som tjänar grova pengar på flyktingvägen över Medelhavet, och jihadister knutna till IS som tjänar ännu mer pengar på att kidnappa västerlänningar och kräva stora lösensummor för ett frisläppande.

Men innan vi kommer in på terrororganisationen IS och hur hon ser på kriget i Syrien diskuterar vi bland mycket annat det politiska och ekonomiska läget som uppstått i väst efter först Brexit och kort därefter president Trumps valseger.

– Vad folk inte vill eller orkar se är att det som sker här och nu är en repris av 30-talets politiska utveckling i Europa, säger hon ett tag in i samtalet. Och det är ett allvarligt problem, det största av dem alla.

Men kärnvapen, invänder jag. Om den geopolitiska utvecklingen går åt fel håll och är ett bekymmer så är väl ändå hotet eller tanken på att terrorister ska komma över kärnvapen från till exempel Nordkorea eller Pakistan ett ännu värre scenario?

Men den tanken avfärdar hon direkt.

– Det där är ett science fiction-scenario. Att hantera kärnvapen är mycket komplicerat. Det är stora saker och inget du bär iväg med hur som helst, så det behöver vi inte vara rädda för. Det är vad som istället sker i politiken och ekonomin som är det stora problemet, säger italienskan Napoleoni som numera är bosatt i USA.

I grunden är hon nationalekonom och började sin karriär som analytiker i den internationella bankvärlden innan hon lämnade finansbranschen för att istället analysera terrororganisationers ekonomi och finansiering och skriva om dessa frågor. Som ekonom är hon van att kalkylera och bedöma risker och möjliga utfall, en förmåga som kommer väl till pass i rollen som en internationellt efterfrågad terroranalytiker.

Hon kommer ner i lobbyn och ber om ursäkt för att hon är försenad och förklarar att hon satt i en intervju med australiensisk media för att diskutera det första telefonsamtalet mellan Trump och Australiens premiärminister Malcom Turnball. Samtalet havererade på frågan om USA ska ta emot 1 250 flyktingar som sitter i ett australiensiskt flyktingläger på en ö, efter att de nekats att resa in i Australien. Ett bilateralt avtal om detta finns sedan tidigare, vilket Trump kommenterat med en tweet: “Do you believe it? The Obama Administration agreed to take thousands of illegal immigrants from Australia. Why? I will study this dumb deal!”

– Den här sortens avtal görs upp bakom stängda dörrar. Det är det som gör folk arga, och skapar i sin tur grogrunden för en motreaktion, säger hon.

Jag frågar om hon som ekonom kan analysera en terrororganisation och till exempel människohandel som vilket annat företag och vilken annan affärsidé som helst.

– Ja, svarar hon direkt utan att tveka. Folk har svårt att se krasst på de här organisationerna eftersom de börjar moralisera över dem, istället för att hålla hjärnan kall. Och det grumlar omdömet.

Som exempel tar hon sin senaste bok, den som handlar om kidnappningar som en industri eller affärsidé. Det är något hon studerat ända sedan hon började titta på Farc-gerillans aktiviteter i Colombia för många år sedan. Farc är en gerillagrupp som under lång tid finansierat mycket av sin verksamhet genom systematiska kidnappningar.

Så här beskriver hon likheten mellan en kidnappning och en aktiemarknad, efter att fått detta förklarat för sig av en förhandlare.

– Kidnapparna har en förvriden bild av hela sin verksamhet, sade han.

I många regioner världen över ses kidnappningar av västerlänningar som en verksamhet som omfördelar förmögenheter och välstånd från rika västländer till fattigare regioner och länder. Reglerna som styr verksamheten påminner i mångt och mycket om de som styr marknaden på Wall Street, enligt Napoleoni.

Gisslan förvandlas till en tillgång i form av ett finansiellt instrument som kickstartar en komplicerad investeringsprocess. I Somalia, för att ta ett exempel där kidnappningar satts i system, finns det lokala investerare som finansierar och stöttar grupper med pirater som genomför kidnappningarna och håller gisslan fången. Dessa investerare tar sedan hand om större delen av den utbetalade lösensumman.

Till och med förhandlingarna om villkoren för lösensumman och gisslans frisläppande påminner om frenesin och handeln på aktiemarknaden. Gisslan är varan, vars värde påverkas av sådana faktorer som deras respektive nationalitet, yrken och hur lång tid de varit fångar hos kidnapparna.

Vi kommer in på hur man kan använda ekonomiska kalkyler och riskbedömningar för att bedöma politiska skeenden och processer.

– Jag satsade pengar på att Trump skulle vinna valet i USA. Och innan dess på att det skulle bli ett ja i Brexit-omröstningen i Storbritannien.

Följdfrågan är given.

Kommer du betta också på det franska presidentvalet?

– Ja.

På vilket resultat?

– Att Marine Le Pen vinner. Hon är mycket skicklig, säger hon lugnt.

Låt oss anta att hon blir nästa president i Frankrike. Vad kommer det betyda för EU i nästa steg?

– Jag tror inte att hon kommer utlysa en folkomröstning om EU-medlemskapet, modell Brexit. Istället kommer det bli en omröstning om Frankrike ska lämna euron. Och den tror jag hon går segrande ur.

Napoleoni förklarar att vi vid ett sådant resultat måste fråga oss om det EU som vi ser idag längre kommer finnas kvar.

Vad är det som är orsaken till allt detta, undrar jag.

– Det är 30-talet vi ser repriseras mitt framför våra ögon. Men folk orkar inte eller vill inte eller törs inte ta in detta faktum mentalt.

Hon höjer intensiteten i rösten och lutar sig framåt.

– Det finns ett enormt missnöje med etablissemanget bland väljarna. Och de enda som idag formulerar ett alternativ till det bestående är högerpopulismen. Vänstern har kapitulerat, säger hon och fortsätter.

– Är det då så konstigt att högerpopulismen skördar politiska segrar? Inte ens här i Sverige, som styrs av en socialdemokratisk regering, vågar någon nämna ordet socialism längre.

Något oväntat tar hon den amerikanska skådespelerskan Patricia Arquettes twittrande som ett färskt exempel på elitens tondövhet inför kritiken underifrån. Arguette skrev nyligen på Twitter att hon tyckte synd om australiensarna och mexikanarna, efter Trumps holmgångar.

– Vad i hela fridens dar talar Arquette om, tänkte jag. Hon förstår ju ingenting.

Det är inte australiensarna eller den mexikanska befolkningen det är synd om, utan istället är flyktingarna som hon borde ömma för, påpekar Napoleoni, men konstaterar i samma andetag att Arquette ingenting begriper om detta.

– Hon har över 150 000 följare på twitter, och borde hålla käften om det här. Det hon skriver är nonsens. (Det engelska ordet Napoleoni använde var “shut up”, reds anm.)

– Ursäkta om jag påpekar det här. Men hon kan tjäna 25 miljoner dollar på att medverka i en löjlig Hollywoodfilm. Jag har inget som helst tålamod med sådana personer.

Napoleoni utvecklar sitt resonemang genom att förklara att det är den här typen av ovanifrån-attityd från bland annat den synnerligen välbetalda Hollywood-eliten i samhället som Trump vänder sig mot och kritiserar hårt, och nu får brett gehör för. På ett sätt förvandlas då Patricia Arquette, fast hon är helt omedveten om detta, till en av Trumps bästa valarbetare.

Innan Loretta Napoleoni avslutar intervjun förklarar hon att hon tror att vi kommer få se ett USA som sluter sig inåt under Trumps presidentskap, varvid den internationella handeln får sig en rejäl törn.

– Vi måste ha i åtanke att USA har en så pass stor inhemsk marknad att de klarar sig bra på egen hand.

Europa däremot, är trots dagens frihandel, en rad separata ekonomier med konsumenter med olika tycke och smak, påpekar hon. Den stundande åtstramningen av frihandeln kommer vara förödande för en liten exportberoende ekonomi som den svenska, är hennes bedömning

– Lägg till detta det faktum att ni har en bubbla på fastighetsmarknaden på grund av alltför mycket billiga pengar, och det kommer bli en hård smäll för Sverige.