En ny Spitzer i stan

Eliot Spitzer, chefsåklagare i delstaten New York, satte åren kring millennieskiftet skräck i Wall Street genom att bland annat slå ner på börsnoteringar och nyemissioner som marknadsfördes indirekt av bankernas egna stjärnanalytiker.

Mest omtalade skalpen var Henry Blodget på Merrill Lynch som bannlystes från branschen efter Spitzers granskning.

Nu kliver en ny chefsåklagare fram med ambitionen att städa upp på finansmarknaden. Eric T. Schneiderman driver sedan förra året en eskalerande kampanj mot olika typer av högfrekvenshandlare som han anklagar för att ägna sig åt ”insiderhandel 2.0”.

I ett tal på New York Law School i veckan (läs här) beskrev han den datorstyrda handeln på börsen som rovdjursaktig och fientligt inställd mot den investerande allmänheten, vare sig det handlar om pensionsfonder eller privatsparare.

Istället för att handla på insiderinformation om kommande bolagshändelser, handlar marknadens nya aktörer på all information men med fördelen att de kan agera snabbare än alla andra.

Enligt Schneiderman rör det sig om aktörer som försvagar tilltron till aktiemarknaden och därmed hotar det nödvändiga kapitalflödet till nya växande företag. Han går till och med så långt som att säga att robothandeln i längden därmed är ett hot mot den amerikanska samhällsmodellen.

”Det handlar inte om några verkliga investeringsstrategier. De flesta av de här handlarna börjar tomhänta, utan en portfölj, och slutar dagen utan en portfölj. Men de rör sig in och ut på marknaden tusen och åter tusen gånger”, förklarade han.

Retoriken känns igen men till skillnad från politiker som kommer med tomma ord kan Schneiderman redan stoltsera med ett par egna skalper.

Förra året fick hans stab Thomson Reuters att sluta erbjuda högfrekvenshandlare exklusiv tillgång viss information – i det aktuella fallet en återkommande konsumentindikator med två sekunders försprång.

Tidigare i år upphörde Business Wire med att sälja sitt flöde av pressmeddelanden och bolagsinformation direkt till tradingfirmor. I veckan meddelade konkurrenten Marketwired att även de stoppar denna typ av direktaccess.

Enligt Schneiderman är ett sådant försprång till marknadsinformation – om än bara på sekundnivå – avgörande för att marknadsmissbruket ska lyckas.

Han tar börskandidaten Virtu Financial som exempel på att det handlar om ett osunt missbruk. I talet i veckan citerade han en uppgift ur bolagets prospekt där firman anger att man endast haft en förlustdag under fyra års handel.

”Vissa högfrekvenshandlare verkar handla till vad som verkar vara noll risk”, slog Schneiderman fast.

Men han nöjer sig inte med att ha förändrat distributionen av pressmeddelanden till marknaden. Siktet är nu inställt på de stora börsoperatörerna NYSE och Nasdaq OMX och inte minst grundfunktionen på den moderna aktiemarknaden – en kontinuerlig orderexekvering.

Schneiderman är upprörd över att aktörerna som utgör aktiemarknadens infrastruktur har böjt sig för robothandlarna och till och med gör allt för att underlätta för dessa.

Han pekar konkret på börsernas erbjudanden att utomstående kan få tillgång till börsernas serverhallar för att där placera sina egna servrar med handelsprogram. Detta för att så snabbt som möjligt få tillgång till handelsinformation samt för att snabbt kunna skicka egna ordrar in i systemet.

Det handlar alltså om att minska effekten av fysikens lagar genom att erbjuda kortast möjliga avstånd till datorn där orderexekveringen sker. Så kallad co-location i serverhallar är inte bara ett amerikanskt fenoment utan erbjuds exempelvis även av Nasdaq OMX i Sverige.

Schneiderman ser inga fördelar för marknaden med denna tekniska kapplöpning som han kallar för ett ”supercomputer arms race” utan nytta för investerarkollektivet.

Han pekar på att börsoperatörerna är de enda förutom robothandlarna som tjänar på utvecklingen. Nasdaq och NYSE kan alltså räkna med påhälsning i de här frågorna under den närmaste tiden.

Schneidermans resonemang ställer mycket på ända och väcker en rad intressanta frågor om vad som egentligen är en fri marknad. Börserna, som inte brukar vara sena att lyfta fram sin funktion som förmedlare av kapital till ett växande näringsliv, hamnar plötsligt i en betydligt mer obekväm position.

I sitt tal slog Eric Schneiderman även ett slag för den handelsmodell som Chicago-ekonomen Eric Budish med kollegor lanserade förra året. Genom att exekveringen delas upp i korta intervaller av ”frequent batch auctions”, istället för att utföras kontinuerligt, menar Schneiderman att en stor del av robothandlarnas affärsmöjligheter skulle raderas ut.

Återstår att se om han lyckas påverka marknadens giganter. Går han i sin föregångare Eliot Spitzers fotspår lär han inte dra sig för att hota med att dra ett pilotfall eller två inför domstol.