Dubaikrisen viktig varningsklocka

Nu ser inte krisen i Dubai ut att leda till några långvariga skador på världens börser. Inget pekar mot att finansieringsproblemen i Dubai är på väg att skapa spridningseffekter liknande de som inträffade vid den stora finanskrisens utbrott i fjol. Ändå skickar krisen viktiga varningssignaler då den lär oss att de farligaste hoten är de som vi inte känner till eller tillräckligt tydligt inser att de finns.

Anmäl dig till Anders Haskels börsanalys som kommer ut på onsdagar.

Att räntorna kommer att stiga, att vinsterna inte kommer att gå upp i den takt som marknaden räknar med, att det finns risk för inflation, att en låg dollar kan hota stabiliteten på finansmarknaderna. Allt detta är sådant som marknaden ständigt tar hänsyn till och kalkylerar med i olika riskmodeller. Hot som vi känner till kan vi anpassa oss efter, vilket innebär att de inte behöver få särskilt allvarliga konsekvenser när och om de blir verklighet.

Det är alltså det oväntade som plötsligt får börsen att falla kraftigt. Därför ska placeringar på börsen också ge betalt för den risk som de innebär. Dubai är en viktig varningsklocka. Den gör att marknaden stannar till och får upp ögonen för att bakslag alltid inträffar, även under en längre uppgångsfas. Samtidigt är det ofta den som vågat ta risker när det ser skakigt ut som får bäst betalt. Passa därför på att köpa nästa gång det oväntade inträffar.

Misslyckade riskkapitalaktier försvinner från börsen

För några veckor sedan kom beskedet att huvudägaren till det lilla riskkapitalbolaget Affärsstrategerna med ett börsvärde på ungefär 70 miljoner kronor vill köpa ut bolaget från börsen. Aktien noterades 1998 och hade från första stund en dålig utveckling. Undantaget var under några hysteriska månader runt millennieskiftet då aktien lyftes upp till sjuka nivåer. Sedan dess har det bara varit en enda lång pina att äga aktier i bolaget.

I måndags var det på nytt dags för ett bud på ett av börsens minsta (och mest misslyckade ska kanske tilläggas) risk- och investmentbolag. Den här gången handlar det om Ledstiernan, ett bolag vars aktie mest lär bli ihågkommen för att den i samband med noteringen i mars 2000, just när it-bubblan var som mest uppblåst, svarade för ett av de mer osannolika lyften på svensk aktiemarknad. Anledningen var bland annat bolagets fokus på investeringar i ”den nya ekonomin”.

Det må vara lite småsurt för aktieägare som varit med under alla år att nu gå miste om möjligheten att få tillbaka delar av de tidigare förlusterna när bolagen försvinner från börsen. Ändå tycker jag att budgivarna gör helt rätt som plockar bort aktierna från en publik notering.

Riskkapitalbolag med ett så litet börsvärde som de här båda bolagen representerar har helt enkelt inte på börsen att göra. Kostnaden för att driva bolagen står i orimlig proportion till de möjligheter som en notering skapar. Det finns också en insiderproblematik som gör det svårare och dyrare att göra affärer när bolaget är noterat. Börsnoteringen gör det dessutom svårt att erbjuda rätt incitament till såväl ledningen i moderbolaget som till de operativa cheferna i portföljbolagen. Med ett lågt börsvärde blir dessutom handeln i aktien begränsad, vilket lätt väcker irritation bland ägarna.

Nackdelarna betyder att vi kommer att få se fler utköp av det här slaget på börsen framöver. Ett bolag som kan bli aktuellt är Novestra. Börsvärdet på 300 miljoner är i och för sig högre än värdet på Ledstiernan och Affärsstrategerna tillsammans, men ändå för lågt för att motivera en publik notering. Även Novestra noterades i ett skede för tio år sedan då hysteri rådde kring allt som andades minsta inslag av it, telekom och internet. Misstanken uppstår lätt att styrelser i många fall haft en annan agenda i samband med börsnoteringar än att skapa en intressant placeringsmöjlighet för småsparare.

Placera i de större bolagens aktier

Ledstiernan är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att tjäna pengar på börsens mindre bolag. Jag kan i för sig inte peka på någon statistik som styrker min slutsats, men jag vågar ändå påstå att sannolikheten att göra en dålig affär är betydligt större om slumpmässiga placeringar görs i något av börsens mindre bolag jämfört med om pengarna placeras i de större aktierna. Den som prickar rätt kan i och för sig också göra en större vinst, men det uppväger inte riskerna att förlora pengar.

För en genomsnittlig långsiktig placerare tror jag att det finns väl så goda förutsättningar att bygga ett kapital på aktiemarknaden genom att placera i de större bolagens aktier jämfört med alternativet att försöka botanisera bland potentiella kursvinnare på de mindre listorna.

Om inte annat så känns det som att resonemanget är riktigt om man tittar på hur några av de mest framgångsrika aktörerna på den svensk aktiemarknaden under de senaste 15-20 åren byggt upp sitt kapital. Jag tänker då bland annat på namn som Fredrik Lundberg, Melker Schörling, Sven Hagströmer och Mats Qviberg.

Anders Haskel

Fristående börsanalytiker