Djursholms-advokat oljehandlare efter mord

Magnus Ullman är förutom sitt advokatyrke känd för sina många böcker med bland annat biografier över välbärgade stockholmare. För närvarande är hans bok om Djursholmsvillor aktuell, vilket Realtid.se rapporterat om.

Det Ullman nu är aktuell med handlar dock om något som ligger långt från Djursholm: ond bråd död i Fagersta. Där bodde Thomas Gröndahl, ägare till familjeföretaget Oljetransport i Fagersta AB (före detta Gröndahl Oljor AB), tills han blev mördad i april 2009. Företagets verksamhet: att sälja diesel, eldningsolja och smörjmedel med eget lager och egen Scania-tankbil.

Sedan årsskiftet är en ny styrelse på plats i bolaget, och Magnus Ullman driver verksamheten:

– Företagen drivs vidare av mig. Ny vd är Torbjörn Ander, som bor på en gård utanför Sala. Han satt i den styrelse som tillsattes direkt efter dödsfallet. Jag ville ha en person med lokal förankring som kände familjen, säger Magnus Ullman.

Bakgrunden till den nuvarande styrelsen skiljer sig en del från Ullmans mer fridfulla författarskap:

2005, då Thomas Gröndahl är drygt 40, åker han till Stockholm – där han äger en våning – och köper sex av Ksenia Kotsneva, knappt 30. Ksenia är uppvuxen i Estland med en gravt alkoholiserad mor. Hon bor i Lasnamäe, en sliten betongförort till Tallinn, med sin tolv år yngre lillasyster och med den son hon har fått i tonåren under ett av sina två avslutade äktenskap. Förutom i Stockholm har hon bedrivit viss prostitution i Finland, även det i syfte att kunna betala sitt boende hemma i Lasnamäe.

Thomas Gröndahl fattar tycke för sin mätress. Han gifter sig med henne och skaffar barn. Ksenia Kotsneva-Gröndahl, som hon kommer att heta, stannar dock kvar i Tallinn i en lägenhet som Thomas Gröndahl köper, och försörjs av honom med mellan 15 000 och 30 000 kronor per månad.

Med åren blir förhållandet mer och mer ansträngt, delvis – verkar det som när man läser domen – eftersom Thomas Gröndahl vill ha hem sin son, delvis eftersom Ksenia retar sig på att Thomas Gröndahl träffar en thailändska. Själv har hon ett förhållande med en kompis till hennes tonåriga son.

Lillasyster Valentina Kotsneva-Mkrtchyan, född 1987, med maken Arkadi Mkrtchyan, född 1978, från Armenien finns i Ksenias närhet: de två får bo i den av Thomas Gröndahl finansierade lägenheten. Mkrtchyan saknar estniskt medborgarskap och försörjning, och har utöver grundskola från Armenien utbildats under två år i armenisk militärskola och under ett år i idrottsskola.

I april 2009 tar Mkrtchyan Tallink-Siljabåten från Tallinn till Stockholm tillsammans med sin 46-åriga före detta flickvän och hyr en Nissan Micra på Avis när han kommer i land. Färden går med hjälp av vägbeskrivning från Gröndahls fru till Bärbo utanför Fagersta, där den för runt 50 miljoner kronor goda Thomas Gröndahl bor ensam i ett stort hus byggt 1991, ett par hundra meter från sin mor (fadern bor på äldreboende).

Som vanligt äter Thomas Gröndahl kvällsmat hos sin mor, men Mkrtchyan, ombytt till mörk träningsoverall, lurpassar på honom inne i huset med ett medhavt skjutvapen.

När Thomas Gröndahl kommer hem och har gått upp för trappan skjuter Arkadi Mkrtchyan honom i huvudet. Thomas Gröndahl springer chockad iväg – han överlever alltså – och över den gräsmatta som skiljer hans hus från modern. Mördaren springer dock ifatt honom och skjuter honom igen med två skott, varvid han dör.

Magnus Ullman benämner mordet som ”bestialiskt”.

Mkrtchyan grips för mordet, men hävdar att han egentligen bara har varit ute efter att stjäla pengar samt hämnas att Thomas Gröndahl har övertygat Valentina att abortera ett foster som Mkrtchyan avlat, och vill bli dömd för dråp. Detta försvar håller av olika anledningar inte, och i en färsk dom – rapporterad om av Dagens Juridik – fastställer Svea Hovrätt straffet till livstids fängelse.

Ksenia Kotsneva-Gröndahl, änkan, döms liksom sin lillasyster till tio års fängelse för medhjälp till mord, eftersom de med hjälp av för ändamålet särskilt införskaffade kontantkortstelefoner assisterat med vägbeskrivning och med hjälp att hyra bilen. Hovrätten utesluter att planen var att enbart stjäla pengar, något änkan vidhåller är skälet till att hon hjälpte mördaren: motivet anses ha varit att komma i åtnjutande av Thomas Gröndahls tillgångar genom arv, antingen direkt till hustrun eller via den idag fyraåriga sonen. Bland annat anser hovrätten att änkan inte hade satt sin försörjning på spel om det blott hade gällt en i sammanhanget smärre pengastöld.

Den snart femårige sonen – oljeföretagets enda arvinge – bor idag hos en kusin till den fängelsedömda modern, en ryss boende i Tallinn som utsetts till god man. Magnus Ullman är i sin egenskap av boutredningsman den ende som agerar som om han vore ägare i oljehandelsbolaget – som har ett 15-tal anställda, omsätter ett par hundra miljoner kronor om året och gör några miljoner kronor i vinst.

Förutom de tioåriga fängelsestraffen dömdes de två estniskryska systrarna – varav den yngre också hade prostituerat sig i mindre utsträckning – att betala 5.000 kronor till Thomas Gröndahls dödsbo, eftersom det rum på Fagersta Brukshotell som de bodde i under begravningen behövde saneras efter tobaksrökning (hotellet begärde ersättning för detta).

Vid årsskiftet tillträdde en ny styrelseledamot i oljehandelsbolaget, bergsingenjören Christer Olson. Styrelsen består nu av honom, av vd Torbjörn Ander och av Magnus Ullman som styrelseordförande.

Magnus Ullman lägger sig inte i det faktum att den änka som dömts för medhjälp till mordet har sin egen kusin som god man till sonen:

– Allt sånt avgörs enligt estnisk rätt, jag har inte med det att göra som boutredningsman. Jag ska inte lägga mig i sådant. Hade det varit svensk rätt hade svenska myndigheter hanterat det, och det är möjligt att de hade kommit fram till något annat. Men jag har en korrekt relation till den här gode mannen, och jag har valt att inte lägga mig i den delen, det får skötas av estniska myndigheter.