"Det var en tävling mellan mig och Mats"

Hagströmer framträdde i samband med aktiemäklarfirman Avanzas kundkväll i Göteborg i veckan.

Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Finans och försäkring varje vecka via e-post.

Avanza-ägda aktietidningen Placera.nu:s chefredaktör Gunnar Wrede var moderator under kvällen, och välkomnade Hagströmer upp på scenen.

– Vi har en särskild person här: Välkommen upp på scenen. Och det är Sven Hagströmer. Välkommen upp! inledde Wrede framför de församlade åhörarna varvid Hagströmer dök upp.

– Välkommen, sa Wrede.

– Ska vi sitta i soffan eller stå här på scenen? frågade Hagströmer.

– Vi tar soffan, sa Wrede.

– Soffan, ok. Jaa, här satt jag med en mycket trevligare person förra året, sa Hagströmer.

– Mycket trevligare person? frågade Wrede.

– Ja, Gudrun Schyman. Det var grejer det, sa Hagströmer.

– Haha! Och hon skulle vara trevligare än jag? sa Wrede.

– Så nu får vi se hur du sköter dig här idag, svarade Hagströmer.

– Ja. Ojojoj, hördu du Sven. Vi måste prata om HQ. Det går inte att komma ifrån HQ när man har en intervju med dig, sa Wrede.

– HQ finns ju inte längre, så det vore att bara prata historia, sa Hagströmer.

– Men historien kan vara ganska intressant ibland, sa Wrede.

– Mm, sa Hagströmer.

– Jag måste börja med att fråga dig…, försökte Wrede.

– Vänta nu. Du introducerade mig som ”kvällens rysare”. Liksom, det…Jag höll ju på att bli knäckt bara av det, totalt, sa Hagströmer.

– Jaså blev du det? sa Wrede.

– Ja, sa Hagströmer.

– Jag ber om ursäkt för det då, sa Wrede.

– Men det är onekligen intressant, och det tilldrar sig oerhört mycket intresse i medier till exempel, sa Wrede.

– Mm, sa Hagströmer.

– Jag måste börja med att fråga dig; hur mycket har HQ-affären kostat Öresund i dagsläget? sa Wrede.

– Vi har inte räknat på det, men det har kostat både i termer av kronor och renommé. Frågan är vad som är värst, sa Hagströmer.

– Det kan man kanske säga att när man har så att man klarar sig och håller svälten utanför dörren, så kanske renommét är det viktigaste. För HQ är ändå ett projekt som har misslyckats.

– Jag startade ju HQ för nästan 30 år sedan, och sedan för drygt 10 år sedan så delade vi upp det här i det som idag är Avanza och det som blev HQ Bank.

– Min kollega då, Mats Qviberg, tog hand om HQ Bank. Och jag fick ta hand om Avanza. Eller ”fick”: Jag ville ta hand om Avanza. Och sedan så finns plötsligt inte den där banken längre.

– De satt ju och förberedde 30-årsjubileum och allt vad det var för någonting. Och sedan plötsligt så spränger man banken inifrån, två gånger om.

– Alltså, du vet; frågan är om det här inte kommer med i Guinness Rekordbok nästa år.

– Men frågan var: Hur mycket har det kostat i kronor? sa Wrede.

– För Öresund så har det nog kostat alltså en bra bit över miljarden, sa Hagströmer.

– Mm. Och förtroendetapp så klart, som du säger? sa Wrede.

– Ja, sa Hagströmer.

– Ehhrmm…Hur……Ja, hur känns det? sa Wrede.

– Hur det känns? sa Hagströmer.

– Ja? sa Wrede.

– Ska jag vara ärlig? sa Hagströmer.

– Ja, sa Wrede.

– Jaa; skit. Nej, men alltså det…Men alltså det här är ju…Jag vet inte om du tänkte fråga det, men det här är väl det värsta jag någonsin har gått igenom; verkligen, sa Hagströmer.

– För när det hände då i slutet på maj, så hade du sett att de hade ett bokslut för första kvartalet som var ganska bra. Sedan blev jag plötsligt uppringd, och så sa de: ”Det är problem på HQ Bank.”

– Och så träffades man, och sedan så visade de upp att då hade man gjort en tradingförlust på 200 miljoner och att det sedan kanske kunde bli 300 miljoner till. Och så tar man i lite extra med en nyemission som ska täcka in allt det här. Så det var ju under 600 miljoner.

– Då hjälpte vi till. Vi lånade dem pengar i form av förlagslån. Och sedan var det här klart.

– Men sedan så kom de tillbaka igen och sa: ”Jaa, det kan nog bli över miljarden.” Så då var det riktigt, riktigt illa.

– Då har de alltså under en lång tid gjort en teoretisk värdering av sin tradingportfölj. Och mellanskillnaden mellan marknadsvärdena och den teoretiska värderingen hade varit uppe i nästan 1 miljard vid det här läget. Och ingenting har man berättat för marknaden, utan alla vi aktieägare har varit okunniga om detta.

– Det tycker jag är något som egentligen ingen har kommenterat; frågan om man kan göra så här.

– Peter Norman som skulle varit här idag; han har redan tagit tag i det här med revisorerna, för nu är det två gånger som revisorerna…Det är ändå de som för aktieägarnas räkning ska se till att bokslut och allting stämmer, va. Där hade man sett mellan fingrarna. Det fanns inte ens en fotnot om detta .

– Men Sven; det kommer hela tiden nya saker? sa Wrede.

– Ja, sa Hagströmer.

– I dagens Dagens Industri och dagens Svenska Dagbladet, sa Wrede.

– Ah, men det är inte nytt. Det är idisslande, sa Hagströmer.

– Ehrr…. Ja, men de har…Då kommer det sådana här detaljer om att ”Ja, var det lån av aktier till HQ eller inte?”, sa Wrede.

– Mm, sa Hagströmer.

– Vad visste du om de här aktierna som lånades till HQ? De var ju värda 700 miljoner kronor? sa Wrede.

– Mm, när det var som mest, ja. Det här är ju en verksamhet som Öresund har bedrivit under en lång följd av år, sa Hagströmer.

– Sedan kom det här upp då som en ”issue” i tidningen för två veckor sedan, en lördagmorgon när jag läste tidningen. Och då kallade jag in våra revisorer. Så vi satt där tillsammans med tre revisorer för att gå igenom varenda nota som då gick till HQ för de senaste fem åren.

– Alltså; att Öresund hade lånat ut aktier till HQ utan säkerhet? frågade Wrede.

– Nej, inte ”till” utan ”genom” HQ, sa Hagströmer.

– ”Genom HQ”? sa Wrede.

– I kommission, sa Hagströmer.

– För att HQ ville använda de utlånade aktierna till sina kunder som ville blanka? sa Wrede.

– Precis, ja. För det står ”kommission” på varenda nota. Jag sa till revisorerna: ”Skrik högt om ni ser en enda nota där det står ’i egen räkning’ ”, sa Hagströmer.

– Och det var alldeles tyst så att jag trodde att de hade somnat, men då hade de gått igenom hela bunten. Och det fanns inte en enda nota .

Hade det funnits en sådan nota där det stod ”i egen räkning”, skulle det ha inneburit att Öresund lånat ut aktier direkt till HQ. Men när det står ”i kommission” betyder det att HQ bara agerat mellanhand för att låna ut aktierna till andra. Det kontroversiella här var att Öresund påstods i hemlighet ha lånat ut aktier till HQ och dessutom utan säkerhet, och att HQ sedan kunde pantsätta aktierna för att klara sig ekonomiskt när tradingförlusterna briserat. Hagströmer förnekar alltså att Öresund skulle ha agerat så, men Dagens Industri har visat mejl mellan HQ-folk som gett intrycket av att HQ-folket haft en annan uppfattning om aktielånen från Öresund.

– Men då kände jag mig ganska säker på att det här som stod i tidningen inte riktigt kan vara sant , sa Hagströmer.

– Och sedan har jag gått vidare och frågat Carnegie som nu har tagit hand om HQ: ”Vad gjorde ni med våra aktier?” Och det väntar vi fortfarande på svar på.

– Anser du dig lurad? frågade Wrede.

– När det gäller det här? Nej, det kan jag inte säga, för att vi vet inte som har hänt. Jag menar; som bekant – nu vet jag att du är journalist, men allt som står i tidningarna är inte alltid sant, va. Det måste väl även Gunnar medge? sa Hagströmer.

– Om vi backar bandet lite så måste jag ställa dig frågan: Hur kunde det gå så här? Vilken är din totalanalys? frågade Wrede.

– Så här: Jag har givit ett råd. Jag vet inte om du har läst eller sätt det. Men lägg undan Camilla Läckberg – alla de här deckarna, och gå in på www.fi.se och ladda ner den här undersökningen/domen från Finansinspektionen. För det här är då ett antal fatala beslut som har breddat vägen för den här olyckan.

– Man har alltså sagt till Finansinspektionen att: ”Vi behöver 33 miljoner kronor för att hålla den här tradingen i luften.”

– Men ni förstår själva att om det egna kapitalet är 33 miljoner kronor och förlusten sedan blir 1,2 miljarder, så är det rätt oerhört va.

– Och dessutom så sa de att ”Varje natt så får ni riskera 150 miljoner kronor i denna bank.” Jämför det med vad Nicklas säger om Avanza.

– Men för HQ motsvarar det en fjärdedel av bankens egna kapital.

– Hur kan en styrelse fatta ett sådant beslut!?

– Det är fullständigt ofattbart, va.

– Så det är alltså de här riskmåtten då som de har haft.

– Och sedan på åtta nätter – det är det här med att man undrar vad de gör på banken efter klockan 3; det fick jag ju reda på då: På åtta nätter jobbade man ihop den här förlusten på två gånger eget kapital.

– Men du ställde ju själv frågan: ”Hur kan en bank agera så?” sa Wrede.

– Ja, sa Hagströmer.

– Då har ju du din kollega Mats Qviberg som har varit ordförande i HQ. Och ni sitter ju bredvid varandra. Ni har ju suttit mitt emot varandra på jobbet varenda dag, sa Wrede.

– Mm, sa Hagströmer.

– Har ni inte pratat med varandra? frågade Wrede.

– Nej. Alltså; dels har det varit så att HQ och Avanza har drivits i konkurrens. Och sedan dessutom har du ju banksekretess och allt annat va; produktutveckling. Det har varit i delårsrapporterna man har kommenterat.

– För att det var ju faktiskt en tävling om vem som hade den största och finaste banken. Och jag kunde inte tänka mig att vi skulle vinna på walk-over va, med Avanza.

– Det här är kanske väldigt svårt att förstå, men jag gick upp till Finansinspektionen som huvudägare. För jag var ju tvungen nu att för att kunna hjälpa till; gå in i banken för att undersöka vad det är som egentligen hade hänt.

– Då gick jag upp och självanmälde mig till Martin Andersson som är Finansinspektionens generaldirektör och sa att ”Jag kanske har brutit mot en massa lagar och förordningar här nu eftersom jag har gått in i en bank där jag inte har någonting att göra. Men det är för att göra det här.”

– Och då sa han: ”Jag tror inte att det bryter mot några lagar. Och det var dessutom ändå en tvingande nödvändighet.”

– Det värsta egentligen med allt det här var ju att vi slängde ut en massa frälsarkransar och allt vad det var för någonting , och sedan till slut så drar man ändå bort banktillstånd.

– Och det är ju lite filosofiskt, att det finns tydligen onda och goda institutioner . Men i min värld så Är det fortfarande en ond institution om man slänger ut ledningen, slänger ut styrelsen, och slänger ut revisorerna?

– Allt det här hade vi då . Vi hade sett till att det fanns en ny styrelse som väntade, en ny vd väntade, och nya revisorer väntade så att den onda institutionen skulle bli god va.

– Sedan kom ju det här som en total chock, när man sedan blev av med tillståndet.

– Och det tragikomiska i det här var ju att jag just den här kvällen befann mig på Karolinska Institutets jubileumsfest. Det är ju Karolinska Institutet som utser Nobelpristagarna i medicin, och den kvällen firade institutet 200-årsjubiléet av sin tillblivelse.

– Min farfars farfars far var med och startade Karolinska Institutet, och han var dessutom den första rektorn där.

– Så det var kungamiddag och 1200 personer i Gyllene salen i Blå Hallen . Och så stod det ”Anders Johan Hagströmer”.

– Då surrade det till i min ficka. Det var ett SMS jag fick. Så tittade jag efter: ”Michael Nachemson” stod det, och så skrev han ”Katastrof! Du måste komma till kontoret.”

– Jag travade därför iväg till kontoret i frack. Och då fick jag höra att ”Tillståndet kommer att dras imorgon .”

– Sedan skulle man upp till Finansinspektionen på kvällen; klockan halv tolv på kvällen och få höra vad som hade hänt.

– Och då sa jag: ”Då följer jag med.” Det var som objuden gäst då, men jag ville höra från hästens mun vad det var som hade hänt.

– Vi var alla direkt i chocktillstånd tror jag, i och med att vi från Öresunds sida hade gjort så enormt mycket för att få den här firman på benen igen.

– Så domen i sig tycker jag är ganska…Den kan de gott ta, va. Så som de har skött firman på det viset, så kanske man är värd den där domen.

– Men sedan; hur den exekverades…

– Det fanns ju eget kapital och alltihopa .

– Det är en enorm kapitalförstöring. Och en bank som fick hållas stängd i en vecka; det är ganska oerhört egentligen.

– Mm, sa Wrede.

– Och sedan dessutom med Bengt Westerberg; han har ju en egen liten institution som heter Röda Korset .

– Och där får ju hans närmaste medarbetare nu sitta inom lås och bom i fem år .

– Så med hans logik, så skulle man ju lägga ner Röda Korset.

– Men det är det väl ingen som har tänkt på.

– Och jag tycker dessutom att det vore helt fel.

– Men det här är då något som kommer att komma andra som sedan syndar till del; att det här inte var bra.

– Så man kommer att ändra lagstiftningen, och Peter Norman blir då en av de som kommer att ta tag i det.

– Men Öresund var ändå huvudägare i HQ, och du är ändå ordförande i Öresund: Vad är ditt ansvar i det här? frågade Wrede.

– Det var just den fråga jag ställde den där kvällen, alltså: ”Var går gränsen?”. ”Jo”, sa ”Det gäller ledningen i HQ Bank , styrelsen i HQ Bank, och de som har tillsatt styrelsen i HQ Bank – det vill säga styrelsen i HQ AB.”

– ”Ok”, sa jag: ”Så Öresund är utanför?” ”Ja.” ”Är Herr Hagströmer utanför?” ”Ja”, sa Andersson. Ok det var en klen tröst, för jag menar; naturligtvis så är jag en del av problemet. Jag menar; vi äger ju det här, och jag har större delen av min förmögenhet i Öresund. Så jag menar; i allra högsta grad så har man ju någon typ av ansvar.

– Det kan inte utkrävas i domstol. Men det finns ju faktiskt folktribunaler, som kanske är mycket hårdare ibland; att du blir av med ditt förtroende.

– Och det omedelbara – att man blir av med förtroendet, det var att Öresund har handlats med en ganska stor premie under en lång följd av år, för vi har skött det här djäkligt bra om vi ska vara lite sådär försiktiga . Nej, men det har gått väldigt bra, va.

– Och så kommer en sådan här totalkrasch, och då blir det nu närmare 20 procents rabatt .

– Det är då det straff som har utmätts av aktiemarknaden.

– Och det är rättvist, för här och nu har man rätt mycket att bevisa. Och det är vad jag kallar för ”Öresund 2.0”; att nu har vi en ny vd som jag tycker är väldigt, väldigt duktig. Och vi ska anställa nytt folk här för att liksom börja nästa ”resa”.

– Men hur är din relation till Mats Qviberg idag? frågade Wrede.

– Ja, det är en relation. Och den kanske inte är lika munter som den var tidigare. Det är ju självklart. Jag menar; det är ingen sensation.

– Om det är det som du menade med ”rysaren” så kanske Herr Wrede blir besviken.

– Men det är klart: Man sitter bredvid varandra. Man är partners sedan 20 år tillbaka. Och sedan så: ”Du får ta hand om det , Gunnar. Och jag tar hand om det här .”

– Och sedan så plötsligt kommer du till mig och säger: ”Vi har jättestora problem .”

– Det är klart att det kanske inte blir sådär jättehög stämning då.

– Men samtidigt så är ju det här inte din privata angelägenhet, för att Öresund har väldigt många externa aktieägare. Så vi kan ju inte sitta där och ha äktenskapsgräl på dagarna, utan vi måste se framåt och se till att ”Nu ska vi fanimig leverera här och visa att man kan komma över den här krisen!”

– Det är det allting handlar om nu.

– Så du siktar på att komma över krisen tillsammans med Mats Qviberg och fortsätta jobba med honom, eller kommer ni att gå skilda vägar efter det här? frågade Wrede.

– Jo, men om inte vi hade varit ägare – om vi bara hade varit arbetskamrater, då hade vi kanske gått olika vägar.

– Nu är kittet att jag är största ägaren i Öresund med 18 procent, och Mats äger ungefär 13 procent. Alltså; ägarskapet i Öresund, det är liksom det som förenar. Och det är det som gör att man då måste ta ett ansvar. Du kan aldrig avskeda en ägare.

– Och Mats Qviberg; han har ett antal väldigt, väldigt bra egenskaper. Det är ingen dumbom precis.

– Men det här har inte fungerat.

– Men det är inte tal om en bodelning på sikt? frågade Wrede.

– Neej. Nej, ”på sikt”; du kan inte uttala dig om ”på sikt”, utan här är det ”en dag i taget” verkligen; att man lägger den ena dagen till den andra i återuppbyggnaden. Sedan får man se var man hamnar.

– Du har väl hört talas om den här mannen som började från botten och jobbade sig ner va? Det finns ju sådana också, fortsatte Hagströmer.

– Mm. Det har kommit in lite tittarfrågor; en massa på en gång här. Jag tar den översta: ”Avser Öresund sälja sina aktier i HQ AB över marknaden för 4-12 kronor, eller att behålla dem och få utdelning på +2 kronor?”, sa Wrede.

– Ja, det där är en enormt bra fråga. Den är kanske bättre till och med än frågeställaren har tänkt sig, sa Hagströmer.

– Men alltså; det där är ju en del lite grand av ansvaret; att nu måste vi driva på från Öresunds sida, via utseendet av en ny styrelse .

– Och den nya styrelsen består ju av advokater och Lars-Erik Forsgårdh från Aktiespararna, med flera, som då ska se till frågan; hur kan aktieägarna kompenseras? Kan man hämta in pengar genom att stämma styrelsen, stämma revisorerna och andra?

– Där blev det ju en stor ”blow” vad gäller det häromdagen med domen i Prosolvia, där man stämt revisorerna på 1200 miljoner kronor – och det blev ”nada”. Det blev ingenting alls va.

– Och det här är lite grand typiskt Sverige.

– Jag menar; häromdagen när jag gick till jobbet, så plötsligt så mötte jag en person ”Varför ser du så glad ut? Du har väl inget att vara glad över?”

– Och då kom jag att tänka på att min fru och jag brukar resa bort då och då, och då lämnar man två tonåringar i ett skinande hem.

– Och så kommer man tillbaka några dagar senare, och då ser det ut som att kriget har rasat va.

– Då frågar man ju: ”Jaha, vem har gjort det här, vem har gjort det här, och vem har gjort det här?” ”Nej, inte jag. Inte jag.”

– ”Jaha, åh: Har det varit inbrott här?” frågar man då. ”Nejnejnejnej.” ”Har det spökat?” ”Nejnejnejnej.”

– Och det är precis samma sak här: Här har banken sprängts två gånger, och ingen är skyldig. Alltså; ingen är skyldig.

– Finansinspektionen har gjort sina undersökningar. Det har gjorts en extern undersökning. Och ingen egentligen pekas ut.

– Tror du att något ansvar kommer att kunna fastställas någonsin för det som har hänt? frågade Wrede.

– Jag har ju en pappa som var domare va, så jag är ju lite åt det där hållet. Men alltså; jag är tveksam. Jag är det faktiskt.

– Så det kommer att ebba ut, ingen anses riktigt ha varit skyldig och ni gör er av med kvarvarande aktier , och sedan saknar HQ? sa Wrede.

– Ja. Någonstans är det rätt tragiskt, sa Hagströmer.

– Det enda du kan glädja dig åt i sådant fall är att det finns ett antal systemfel i hela det här förloppet – och att man ”kan ha andra till var-nagel” heter det ju.

– Så att, jag menar; om andra studerar det här, så kan man ju se till att det inte händer igen.

– Öresund 2.0 säger du? sa Wrede.

– Mm, sa Hagströmer.

– Vad gör ni rent konkret för att se till att det inte händer igen? frågade Wrede.

– Ja, jo, alltså; i och med att Öresund har ett starkt koncentrerat ägande, så har det ju fungerat lite grand som ett partnerskap.

– Där har det kanske inte varit sådär rigorösa regler, utan i och med att man har alla sina pengar i det här bolaget så finns det ju någon typ av självkontroll va.

– Och uppenbarligen har det där inte riktigt fungerat som det ska.

– Nu ska vi bli mera ”vanliga”, med limiter och alltihopa. Vi ska bli lika duktiga som Avanza. Vi får lära oss av dem.

– Ja, men det är inget skämt, sa Hagströmer leende.

– Det är verkligen så, för att det här är en väldigt viktig del i Avanza-kulturen; att ha den här totala kontrollen.

– För till slut; det är djäkligt mycket tråkigare, men vänjer man sig så tänker man inte på det. Då blir det bara en del av vardagen.

– Och dessutom ska vi sätta in resurser i form av väldigt duktiga medarbetare.

– Mm. Sven, jag får tacka dig för att du kom hit och delgav oss detta för alla Avanzas kunder, sa Wrede.

– Ja. Var det rysaren det här, ja? frågade Hagströmer.

– Det var rysaren, sa Wrede.

– Ok, sa Hagströmer.

– Tack så mycket, sa Wrede.

– Ja, tack så mycket. Tack, sa Hagströmer.