Därför behövs en författningsdomstol

Grundlagen utgör det grundläggande skyddet för medborgarnas fri- och rättigheter. Men utan en effektiv prövning av hur lagar och regler förhåller sig till grundlagen får de inte fullt genomslag. Dagens system med icke bindande rekommendationer från Lagrådet och enbart konkret normprövning av domstolarna räcker inte. Därför menar jag att Sverige bör införa en författningsdomstol. och har därför motionerat om det i riksdagen.

I Sverige tillämpar vi vad som kallas ”konkret normprövning”. Det innebär att domstol kan pröva lagars och reglers förenlighet med grundlagarna endast i samband med att ett konkret fall prövas i domstol. Här skiljer vi oss från många andra länder, som tillämpar abstrakt normprövning. I exempelvis Tyskland, Frankrike och Österrike kan sådan prövning ske på begäran, utan att prövningen är kopplad till ett specifikt fall.

En stor fördel med abstrakt normprövning är att man undviker långa och ofta kostsamma processer, inte sällan i flera instanser. Det kan spela en avgörande roll för enskilda och företag.

Långvarigt processande i många instanser

Genom ett pleniavgörande år 2013 (NJA 2013 s 502) slog Högsta domstolen fast att den dåvarande svenska regleringen med dubbla sanktioner – skattebrott och skattetillägg i två separata processer – stred mot Europakonventionens förbud mot dubbel bestraffning. Dessförinnan hade både Regeringsrätten (RÅ 2009 ref 94) och Högsta Domstolen (NJA 2010 s 168) kommit till motsatt slutats. Det krävdes alltså ett långvarigt processande i många instanser innan rättsläget kunde klarläggas. Om möjligheten hade funnits att direkt pröva regelverkets överensstämmelse med Europakonventionen hade ett avgörande kunnat komma betydligt tidigare. Då hade färre drabbats av dubbel bestraffning, med allt vad det innebär.

Lagrådet granskar visserligen ny lagstiftning, men rådet har en svag ställning. Dess rekommendationer är inte bindande för regering eller riksdag. Lagrådets begränsade möjlighet att påverka uppmärksammades i samband med förslaget till så kallad gymnasielag, då Lagrådet var ovanligt tydligt: ”Från t.ex. domstolarna har framförts att komplexiteten gör det svårt att överhuvudtaget få en överblick av konsekvenserna av förslaget, och att detta måste komma att medföra svårigheter inte minst för enskilda. Lagrådet delar den bedömningen, och anser att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.”

När lagstiftaren bortser från Lagrådets rekommendationer, blir konsekvensen ytterst att lagstiftningskvaliteten försämras. Det gör att enskilda riskerar att drabbas på ett sätt som skulle kunna undvikas – samt att det kostar både tid och pengar att få upprättelse.

I flera tidigare utredningar har man bedömt att en författningsdomstol skulle vara främmande för svensk rättstradition, som så tydligt utgår från att den yttersta makten koncentreras till folkets företrädare, riksdagen. En tydligare maktdelning skulle därmed anses strida mot grunden för vårtstatsskick. Den senaste grundlagsutredningen var i direktiven begränsad till frågor som inte omfattar de grundläggande principerna för statsskicket.

Inte lika självklart idag

Fri- och rättighetskommittén (SOU 1993:40) menade att man normalt kan utgå från att statsmakterna utan vidare följer grundlagens bestämmelser. Givet utvecklingen med större lagteknisk komplexitet och betydande inslag av såväl EU-rätt som Europarätt är det uttalandet kanske inte lika självklart i dag. Jag är också övertygad om att principen om folksuveränitet går att förena med en starkare maktdelning, som en författningsdomstol skulle innebära.

Ytterst är det en fråga om att låta den folkvilja som ligger till grund för grundlagarna få komma till tals på ett mer effektivt sätt. Det ska inte krävas att en enskild drabbas för att domstol ska kunna pröva om en lag strider mot grundlag. Då kan det vara för sent.

Frågor om maktdelning och den enskilde individens fri- och rättigheter gentemot statsmakten har dessutom blivit aktuella på senare tid. I flera europeiska länder undergräver auktoritära regimer domstolarnas oberoende. Inga garantier finns för att samma sak inte kan ske i Sverige. Därför menar jag att det nu är hög tid för en ny och bred grundlagsutredning. En utredning som förutsättningslöst ser över hur en tydligare maktdelningsprincip kan införas i Sverige.

Maria Malmer Stenergard (M)
Riksdagsledamot och jur kand