Dagens Industri kan bättre

Realtid.se är ofta först med egna nyheter, varje dag citerar vi också andras avslöjanden och uppgifter. Då är det en självklarhet att vi tydligt hänvisar till ursprungskällan – att ”ge cred” på redaktionsspråk.

Det är både en hedersprincip redaktioner emellan men också en uppgift som läsaren har rätt att få bli upplyst om. Denna policy är grundmurad på de flesta seriösa redaktioner sedan decennier.

Bloomberg sammanfattar regeln så här i redaktionsbibeln ”The Bloomberg way”:

”Always credit original reporting to those who did the legwork”.

I Sverige har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson gjort hedersprincipen till en central del i det kvalitetshöjande arbete som 2011 lades fram i tidningens nya kvalitetspolicy.

”Expressen inför en ny policy för källhänvisningar. Vår ambition är att det ska bli enklare att värdera uppgifter, och dessutom lättare att söka sig till de originaltexter i andra medier som vi har citerat ifrån. Var kommer nyheten egentligen ifrån? Vem var först? Vilken redaktion står bakom detta? Kan man som läsare få mer information om denna story någon annanstans?”, skrev Thomas Mattson på sin blogg i början av 2012.

Policyn gäller även när Expressen har gjort egen research:

”Även om tidningen Expressen gått vidare på något i, säg, tv eller radio och fått fram egna nyheter ska vi gärna kredda den redaktion som satte saken på agendan.”

Hos Bonnier-kollegan Dagens Industri har chefredaktör Peter Fellman en annan syn på saken. DI har under många år gjort sig känd som en redaktion som gärna undviker att ge andra cred.

Ibland går man till och med så långt så att man gör andras avslöjanden till sina egna.

I torsdagens Dagens Industri publiceras en artikel om Handelsrektorn Rolf Wolff där det står att:

”Historien tog ytterligare en vändning när Di avslöjade att Rolf Wolffs cv innehöll en rad felaktigheter.”

Det var den 7 maj som Dagens Industri för första gången skrev om Rolf Wolffs CV-omskrivningar.

Men var de först med nyheten? Nej.

Det var Realtid.se som den 6 maj publicerade uppgifterna efter ett omfattande eget researcharbete.

Vår artikel renderade till och med en halvdan cred i DI som påtalade att nyheten ”i går även uppmärksammades av nyhetssajten Realtid”.

Men när Dagens Industri nu återkommer till ämnet heter det alltså att tidningen själv gjorde ”avslöjandet”.

Kanske är det smällar man får ta konkurrerande redaktioner emellan, kanske borde jag ägna mig åt mer brinnande ämnen i mina krönikor. Problemet är dock att detta inte är en engångsföreteelse. Det finns fler exempel på Dagens Industris branschavvikande policy kring källhänvisningar bara från de senaste veckorna.

När Realtid.se var först med nyheten att den legendariske bankmannen Jacob Palmstierna gått bort skrev nyhetsbyrån TT en artikel där Realtid uppmärksammades som ursprungskällan. Telegrammet publicerades på en rad mediesajter, så även på DI.se men med den skillnaden att Peter Fellmans underlydande redaktörer valde att stryka just den mening där Realtid nämndes.

Ett annat exempel är händelseutvecklingen kring bolagen Amarant Mining, Alluvia Mining, IGE Resources och Mineral Invest som Realtid.se i princip ensamt granskat och varit nyhetsledande kring under lång tid.

När DI sent omsider valde att skriva om händelserna valde tidningen att hänvisa till egna uppgifter och källor trots att stora delar av innehållet kunde liknas vid en snabb sammanfattning av Realtids många artiklar från de gångna månaderna. Någon cred blev det inte.

Visst händer det att Dagens Industri ger cred och hänvisar till Realtid.se, men exemplen ovan visar att redaktionen i det längsta ofta drar sig för det. Ibland ger man alltså till och med sina egna läsare fel information.

Som en liten redaktion glädjs vi givetvis åt att vi ofta är först med nyheterna för proffsen i finansbranschen. Det är också en av förklaringarna till att våra läsarsiffror i målgruppen är så starka trots avsaknad av omtuggade aktieanalyser, generisk börsdata, kommentarsfält och chattforum.

Vi är givetvis inget hot mot Dagens Industri, en fantastisk medial framgångssaga som kör kommersiella åttor runt oss konkurrenter. Frågan är då varför DI som branschledare inte kan bättre när det gäller dessa enkla grundläggande principer?

Kanske är det dags för Peter Fellman att ta en lunch med Thomas Mattsson och diskutera journalistisk vett och etikett?