Boken om Ossian Hellers affärer

Realtid.se:s Per Agerman och Annelie Östlund ger i boken Insiders (Bokförlaget Atlas) den mest inträngande beskrivning av hur Ossian Hellers och Andreas Hofmann gjorde stora pengar på sin exklusiva kunskap. Boken utkommer nästa vecka. Domen i det stora insidermålet faller den 29 april. Läs ett kapitel här.

Stockholm, 15 januari 2007

”FI anser i enlighet med anmälan från Kaupthing att Ossian Hellers agerande i samband med handeln av aktier i Biacore inför GE Healthcares bud ger anledning till att misstänka att handeln utförts på grundval av insiderinformation.”

Sex månader efter aktieklippet i Biacore anmäler Finansinspektionen Ossian Hellers till Ekobrottsmyndigheten.

”FI har samarbetat med flera utländska tillsynsmyndigheter i samband med utredningen av Ossian Hellers”, skriver handläggarna och berättar att Ossian Hellers också gjort misstänkta affärer i nederländska Frans Maas och norska Findexa.

Anmälningen kommer inte som någon överraskning för Ekobrottsmyndigheten. Där pågår redan förundersökningar rörande både Ossians och Andreas affärer.

Ekobrottsmyndighetens utredare kan se att de gjort stora vinster i samma aktier vid samma tillfällen men de vet inte vilken relation de två misstänkta har. Förundersökningarna leds till och med av två olika åklagare.

Genombrottet kommer två dagar senare på Källängens högstadieskola på Lidingö. Utredarna går igenom gamla skolkataloger och ser snart att Andreas Hofmann, då med namnet Müller, och Ossian Hellers gick i samma klass på högstadiet.

Med en konstaterad koppling mellan de två misstänkta vänder sig åklagarna till tingsrätten för att få tillstånd att inleda telefonavlyssning.

Den 29 januari görs de första noteringarna av telefonsamtalen av poliserna på avlyssningsavdelningen i det stora polishuset på Kungsholmen. Det är Ossian Hellers och Ken Lennaárd som pratar om lägenhetsrenoveringar.

Men i takt med att antalet inspelade samtal snabbt växer i omfattning blir utredarna på Ekobrottsmyndigheten alltmer frustrerade. Samtalen verkar handla om precis allt mellan himmel och jord, bara inte om aktier.

Först långt senare inser utredarna vad det är som har hänt. Ossian och Andreas har inte slutat handla med aktier i stor skala men poliserna lyssnar på fel telefoner.

– Har du joker? säger Andreas vid ett tillfälle.

– Ja, visst. Eh … vänta. Ring på den. Hej, säger Ossian.

En annan gång:

– Jaa, Ossian.

– Tja, är du på jobbet, frågar Andreas.

– Ja, absolut.

– Bra. Jokra mig direkt.

Ännu ett samtal där ”jokern” nämns:

– Har du ett fast nummer som jag kan ringa? säger Ossian.

– Nej, men … ska vi inte ringa joker? undrar Andreas.

– Nej, det behövs inte. Vi ska inte prata något allvarligt, säger Ossian.

Det visar sig att Ossian och Andreas har skaffat var sitt anonymt mobilabonnemang som de använder flitigt. ”Joker” var varumärket på ett av Comviqs första kontantkort.

Poliserna står handfallna eftersom de inte vet vilka nummer de ska avlyssna.

Båtmässan, Göteborg 4 februari 2007

Bengt Wallin har anledning att känna sig nöjd. Han är ansvarig för båtmässan som slår alla rekord.

– Detta är den största mässan hittills under våra 48 år. Vi utnyttjar i princip alla tillgängliga ytor och har tvingats tacka nej till ett antal utställare. En del har nästan gråtit när vi tvingats nobba dem som varit sent ute.

Det är trångt mellan båtarna i utställningshallarna mitt emot Liseberg i centrala Göteborg. Det är högkonjunktur och publiken strömmar till. Det finns mycket pengar att handla för.

Börsen har gått upp med 200 procent sedan botten i oktober 2002 och det är lätt att låna pengar till bra ränta.

Bland de 94.430 besökarna på mässan finns Ossian Hellers. Han har betydligt mer pengar att spendera än den genomsnittliga besökaren. Han stannar till vid en monter där en firma visar upp den norska motorbåten Goldfish 30 med prislapp på över 2,8 miljoner kronor.

Båten är byggd för nordiska förhållanden men har en finish som kombinerar drag av klassisk sportbil med ultramodern futuristisk design. 9,9 meter lång har den en sittbrunn som ett mindre vardagsrum med flyttbara soffdynor som kan fås i klart lysande röda färger.

Men det är inte bara en glidarbåt av rang, det är också ett kraftpaket med en marschfart på 40 knop och en toppfart strax över 50.

Det är helt enkelt en båt som man blir ”sjukligt imponerad” av, för att citera en av Ossians vänner.

För Ossian Hellers har pengar aldrig varit några problem men våren 2007 spelar han i en högre division. Han har precis fått besked om att han får ut 4 miljoner kronor från Cevian Capitals bonusprogram men vinsterna från aktiehandeln överskuggar det han tjänar som anställd hos Christer Gardell.

Han lämnar båtmässan med beskedet att hans egen Goldfish 30 blir klar för leverans inom kort.

Ossian förbereder båtsäsongen 2007 genom att köpa loss en attraktiv båtplats nära Djurgårdsbron i Stockholm. Den ligger på gångavstånd från hans vindsvåning på Styrmansgatan på Östermalm.

Ossian har köpt en råvind på drygt 200 kvadratmeter som just håller på att byggas om till en lägenhet. Prislappen hamnar på 12,5 miljoner kronor.

I väntan på att byggjobbarna ska bli klara shoppar Ossian möbler och andra inventarier. Dubbelsängen värderas till 50.000, platt-tv och hemmabiosystem går loss på 120.000. Ossian Hellers väljer och vrakar bland utbudet i de dyraste affärerna. Allt ska vara perfekt in i minsta detalj.

Till köket köper han ett knivset för 15.000 kronor. Men han satsar även på hälsan. En träningscykel värderad till 55.000 kronor levereras till lägenheten.

Men det är inte bara boendet och båten som håller toppklass. Ossian kör sedan en dryg vecka omkring i en silverfärgad värsting-Mercedes.

Modellbeteckningen är ML 63 AMG, en sportig fyrhjulsdriven SUV på 2,3 ton. För över 800.000 kronor har Ossian fått en bil med V8-motor och drygt 500 hästkrafter som gör 0-100 på 5 sekunder.

”AMG-sportavgassystemet med två förkromade dubbla slutrör ger ML 63 AMG ett passande sportigt motorljud”, skriver Mercedes i marknadsföringsmaterialet.

Toppfarten är 250 km/h men det beror endast på att tillverkaren har strypt motorn elektroniskt.

Paris, 10 februari 2007

– Hej kompis.

– Hej, var är du?

– Jag är på nån möbelmässa.

– You pit.

– Hehe, vad fan pratar du om? Jag håller på att inreda huset, jag håller på att möblera hemmet och jag måste gå ut och välja några grejer.

– Kan du prata?

– Äh, nej inte riktigt. Nej. Kan jag ringa dig senare?

Karsten Storgaard, Ossians vän på Carnegie i Köpenhamn, ringer från Frankrike mitt under en av Ossians shoppingrundor, denna gång på Möbelmässan i Stockholm.

Karsten är 32 år gammal och jobbar som rådgivare i samband med bolagsköp och liknande transaktioner. Nu har han något att berätta.

Precis som Ossian har han gett sig in i finansbranschen efter flera år som Bain-konsult. Men han är trött på jobbet och har bestämt sig för att sluta. Sitt sparade kapital tänker han satsa på en egen verksamhet i USA. Lojalitetsbanden till Carnegie är inte starka.

– I fucking hate my job and I can’t wait to quit, som Karsten frankt uttrycker det.

Karsten och Ossian är goda vänner och har ofta en skämtsam och avslappnad ton i samtalen. När de ringer varandra på nytt några timmar senare framgår Karstens budskap tydligare.

– Jag vet att det ska bli ett bud på ett bolag på fredag.

– På fredag?

– Jepp.

– Okej, men då gör vi så här: inte på min mobil, jag k … äh, du är inte, du är inte i Frankrike eller?

– Jo.

– Jag ringer dig från en fast lina vid halv sex. Låt oss säga exakt halv sex. Se till att du svarar i telefonen exakt vid den tidpunkten.

Det är dags för ännu en spektakulär aktieaffär. Strax före halv sju på kvällen ringer Ossian till sin vän Ken.

– Fy fan, vilken grej alltså. Det är helt sjukt. Jag kan inte säga så mycket i telefon, men … men jag säger bara en sak: Fy, fan det här är … Det … Det var inte … Det var inte klockrent … men det kan bli klockrent. Det har all chans i världen att bli klockrent.

Det Karsten har berättat för Ossian är att Carnegie anlitats som rådgivare av danska staten i samband med en ägarförändring i den mexikanska flygplatsoperatören Grupo Aeroportuario del Sureste, eller Asur i kortform.

Asur driver nio flygplatser i Mexiko inklusive den i Cancun som är den största internationella flygplatsen i Latinamerika.

Danska staten har genom Københavns Lufthavne varit delägare i Asur sedan 1998 då bolaget privatiserades.

Enligt Karsten är nu en större ägarförändring på gång i Asur. Situationen är komplicerad men den drivande aktören i affären är den australiska infrastrukturjätten Macquarie Group som sedan 2005 är majoritetsägare i Københavns Lufthavne vid sidan av danska staten.

Exakt vilka planer som Macquarie har är inte klart. En möjlighet är att Macquarie köper Asur-aktierna av Københavns Lufthavne så att finansiering säkras för nödvändiga investeringar i den danska verksamheten.

En annan möjlighet är att Macquarie vill använda Københavns Lufthavne som mellanhand för att lägga ett bud på hela eller delar av Asur.

Informationen från Karsten låter hursomhelst så pass intressant att Ossian vill köpa in sig. Men hur handlar man aktier på den mexikanska börsen?

Under helgen diskuterar Ossian saken med Ken i kryptiska ordalag.

– Kolla upp med your guy tomorrow i fall du kan göra moves i det landet, säger Ossian.

På måndagen ringer Ken tillbaka med lika kryptiskt besked.

– Jag snackade med min gubbe och jag kan dansa lambada i hela världen om det krävs.

Luxemburg, 14 februari 2007

Det är strax före lunch när Andreas Hofmann svarar på sin telefon. Det är hans mäklare Jan Felländer som ringer från Nordea i Luxemburg.

Jan Felländer är 38 år, fyra år äldre än Andreas. Redan när Jan jobbade på SEB hade de tät kontakt och under de mest intensiva perioderna pratar de flera gånger per dag.

Det visar sig att även Jan Felländer har fått upp ögonen för en mexikansk aktie.

– Alltså nu får du inte tro att jag är tokig va, men jag sitter ju och läser lite analyser och sådant där och så sprang jag på sådana här flygplanshanterare, säger han.

Jan berättar att han sökt bland olika aktieanalyser och hittat ett mexikanskt bolag som såväl Merrill Lynch som Morgan Stanley rekommenderar.

– Vad heter bolaget? säger Andreas.

– Det heter Grupo Aeroportuario del Sureste.

– Det var mig ett jävla långt namn.

Jan Felländer har mejlat över analyserna till Andreas. Han är redo att trycka på köpknappen så fort Andreas bestämt sig.

– Man kan handla den både i USA och Mexiko, men jag tror … det ser ut som jag kan handla den i Mexiko. Det är den ordinarie och det låter kanske lite exotiskt och så där, va, men …

– Nej, men det låter skitbra … infrastruktur, jag gillar det, säger Andreas och ber att få återkomma senare på eftermiddagen.

Strax efter tre talas de vid igen. Andreas tycker att det känns helt rätt med en investering i en aktie på börsen i Mexiko.

– Hur hitta du den?

– Jag satt och scrollade lite, så att det var faktiskt … därför jag satt och tittade därför Copenhagen Airport ägde vid något tillfälle ett kinesiskt … eh … litet granna intressen … eh … jag kommer inte ihåg vad den hette, men så bara av någon anledning så bara satt jag och tittade på det och sedan så det ena ledde till det andra, va. Och sedan så var jag och tittade på den här när jag såg att dom ägde en liten del av det här också.

Det är inte helt lätt att följa med i det svävande resonemanget men Andreas verkar inte ha några problem att förstå.

– Ja. Nä, det … men det, det är klockrent.

– Ja, när man springer på … vad är det man säger, Herrens vägar är lite konstiga ibland, säger Jan.

Båda två skrattar. Ingen har skäl att vara missnöjd.

Jan vet att Andreas har smak för stora och riskfyllda aktieaffärer. Det innebär höga courtage för Nordea.

Tidigare under dagen har Andreas sålt en stor aktiepost i Electrolux med rejäl vinst. Vitvarujätten har precis levererat en kvartalsrapport som slår marknaden med häpnad och aktien stiger 21 procent.

Medan en majoritet av branschanalytikerna hade Electrolux på säljlistan inför rapporten såg Andreas köpläge. Det gjorde även Ossian Hellers och Ken Lennaárd.

På samma synkroniserade vis vänder de sin fulla uppmärksamhet mot Mexiko och Asur även om tipset ser ut att komma från två olika håll.

När världens börser stänger för veckan två dagar senare har Ossian köpt Asur-aktier för 81 miljoner kronor via New York-börsen. Andreas köper direkt på mexikanska börsen för 33 miljoner och Ken följer efter med en egen investering på 5 miljoner.

Stockholm, 5 mars 2007

Det är en mardröm, säger Ossian.

Han pratar med Karsten Storgaard på telefon. Ämnet är investeringen i Asur som inte gått som planerat. Något snabbt bud har inte presenterats, istället har aktiekursen backat och affären ligger på minus. Förutom den oberäkneliga aktiekursen påverkas investeringen också av förändringar i valutakurserna. Att satsa 119 miljoner kronor i ett mexikanskt bolag har visat sig precis lika riskfyllt som det låter.

– Det är åt helvete med marknaden nu, säger Karsten.

– Ja, vi har otur, men jag menar, äh, jag är inte så säker, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

– Nej, jag menar, det är, det är, jag tror att de kommer att göra det, men frågan är: vad är botten i den här marknaden, eller?

– Ja, men du har information så det räcker, men frågan är ska man vänta ytterligare tre veckor, det är ganska lång tid, men jag menar varför skulle de vilja, varför skulle de ändra sig, det är inte klokt.

Problemet är att det saknas konkret information om vad som är på gång. Precis som Ossian går bakom ryggen på sin arbetsgivare när han gör förbjudna affärer på börsen, har Karsten inga problem med att bryta Carnegies sekretessregler. Han gör allt han kan för att få veta mer om Asur.

– Jag försöker varje dag och jag frågar folk runt omkring, du vet, men saken är den att departementet, vår klient, de vet inte så mycket.

Enligt Karsten är ägarförändringarna fortfarande aktuella men det är olika scenarier som diskuteras och Macquarie och danska staten verkar inte kunna komma överens.

Karsten säger att det såg likadant ut när Macquarie köpte in sig i Københavns Lufthavne 2005.

– En av våra flickor, som jobbar med det här och var med när de köpte Köpenhamns flygplats, sa att det var liksom samma sak, de ville bjuda men sen tog det en månad till för dem att göra det.

Karsten berättar att ett styrelsemöte är inplanerat till slutet av månaden och båda verkar överens om att det är en naturlig slutpunkt för förhandlingarna mellan ägarna.

Ossian och Karsten bestämmer sig för att ligga kvar i aktien.

– Låt oss talas vid nästa vecka och då får vi se eller om ett par dagar och se vad det blir.

– Just det, Ossian, låt oss hålla tummarna.

Några dagar senare pratar de på nytt länge om Asur. Karsten bevakar projektmappen på det interna nätverket men har svårt att gå direkt till sina kollegor med frågor om affären.

Hans besked till Ossian är dock tydligt.

– Det är vid liv fortfarande.

Stockholm, 23 mars 2007

– Du Ossian?

– Mm.

– Jag sålde allt igår.

Andreas ringer till Ossian och berättar att han sålt alla aktier i Asur. Under flera veckor har de väntat nervöst på budet som aldrig kommer.

– Det är så jävla skönt. Nu är vi ute ur den. För jag, jag har verkligen, jag har verkligen mått … alltså det har varit så jävla vidrigt den här, säger Andreas.

Ossian lugnar honom och konstaterar att de ligger på plus även om det mexikanska äventyret slutade med en mindre förlust.

Ossian har en andel i investeringen på Andreas konto och det har också en person som kallas ”Red” visar det sig. ”Red” är Karsten Storgaard på Carnegie i Danmark.

– Om Red tar halva sin förlust själv, då hamnar vi på 900 var. Om Red inte tar halva sin förlust, då hamnar vi på en var, säger Andreas.

Han verkar inte veta att Ossian själv har köpt in sig i Asur via sin egen bank. Ossian ligger kvar ytterligare ett par dagar innan han säljer ut sitt innehav. Resultatet summeras kring nollstrecket. Det gäller även för Ken Lennaárd.

Ossian beklagar att det inte gick bättre under ett samtal med Ken.

– Du får hem alla pengarna och en liten profit, men det blir inte mera. Jag är ledsen för det. Jävla skit alltså.

Ossian talar om den ”dumma girigheten som gör att man blir sugen” och ibland köper aktier som inte är bra.

– Man ska ta clean good bets och så ska man skita i resten vet du. Och faktum är att den där jävla amerikanska skiten, den mexikanska skiten, var ju också tveksam egentligen va. Nu är skiten över, det är skönt.

Trots bakslaget i Asur har Ossian och hans två vänner inga planer på att trappa ner på risktagandet på börsen. Nu gäller det att snabbt lägga Asur bakom sig, nya affärer väntar.

Ossian har fått intressant information från en ”Mr White”.

– Nu är det viktigt att du sadlar om snabbt som fan, va, säger Ossian till Andreas.

– Mm, jag gör det nu.

– … till, till den andra, för Mr. White har ringt mig och vill ha lunch på måndag och säger att det börjar koka nu.

Andreas lyssnar intresserat. De vinstgivande affärerna på börsen har öppnat nya möjligheter för honom. Han funderar till och med på att sluta på jobbet på Nordea Liv och har redan meddelat sin chef att han vill ta en längre timeout.

Han diskuterar framtiden med Jan Felländer. Varför fortsätta knega på jobbet?

– Vi tjänar ju mer pengar på andra sätt. Och varför skulle det inte fortsätta?

Båda skrattar gott.

(Dialogen i boken är från polisens telefonavlyssning).

Copyright: Per Agerman och Annelie Östlund och Bokförlaget Atlas.