Björn af Kleen bemöter Gripenstedts kritik

Realtid.se får tag i Björn af Kleen och ber honom bemöta Carl Gripenstedts uttalanden i den tidigare publicerade artikeln om baronens reaktion på af Kleens sommarprogram.

Författaren säger att det stämmer att han hade lovat de medverkande i hans bok att kolla citat, men förnekar att någon överenskommelse om en ”exit” fanns:

– Nej, så upplevde aldrig jag det, det skulle falla på sin egen orimlighet. Då skulle ju hela boken behöva sanktioneras av dem jag intervjuade, och två års arbete hade kunnat gå till spillo. Under sådana omständigheter skulle jag inte heller kunna jobba rent pressetiskt.

Han nämner också att den ”trestegsöverenskommelse” som Gripenstedt hävdar fanns (kolla citat; göra ändringar; få göra ”exit”, dvs stoppa hela kapitlet) varit igenom en rättslig process och att några bevis inte framkommit.

Den fascistiska gest han ska ha gjort vid sin fars begravning, stämmer det att du skrev om den?

– Det var en satirisk gest han gjorde när han kommenterade de gräl och de heta känslor som funnits i hans familj. Han illustrerade det med en fascistisk gest, men jag skrev också att det var skämtsamt, det framgick att det var en självironisk gest som pekade tillbaka på familjens starka temperament. Gripenstedt bad oss stryka denna scen och vi gjorde det, på samma sätt som vi strök många andra.

Björn af Kleen har lovat Carl Gripenstedt att inte publicera passagen om hälsningen, men han refererar den för Realtid.se, eftersom Gripenstedt fört den på tal.

Tyckte inte han att det framgick av texten att gesten var skämtsamt menad?

– Nja, jag tror att han var upprörd över huvud taget över skildringen av begravningen.

Det lät på honom som att du hade sagt att du skulle göra en artikel om företaget, inte ett personporträtt. Stämmer det?

– Det intressanta med den här världen är att företaget och personen och släkten smälter samman, det går inte att skilja dem åt. Det handlar om en social roll man har haft i familjen i över hundra år. Det är klart att det blev väldigt mycket fokus på Carl Gripenstedt själv och hans relation till pappan, men arvet är väldigt centralt i den här typen av företag.

– Och det var han själv som styrde in samtalet på pappan, jag kände inte närmare till konflikten när jag först träffade honom. Det var han som ansåg den relevant. Också när han träffade min förläggare började han prata om pappan.

Björn af Kleen beskriver hur han och förlaget varit ovanligt tillmötesgående just i fallet Gripenstedt, som var den godsherre som hade flest åsikter om bokens manus:

– Han hade väldigt mycket synpunkter på språk och karakterisering, han ville mer att det skulle se ut som en presentationstext på Brevens Bruks hemsida. Men han kanske inte är så van vid den typen av gestaltande journalistik som jag skriver.

I sommarprogrammet nämndes Carl Gripenstedts övernattningslägenhet på Östermalm och att han trots innehavet av den ville ses i närheten av Centralen eftersom han har lite svårt att hitta i Stockholm (Weyler Förlag ligger på Pelikansgränd i Gamla Stan).

Baronen själv förklarade för Realtid.se att övernattningslägenheten är hans hustrus som han sällan vistas i, och att Björn af Kleen valt att utelämna detta faktum för att utmåla honom som världsfrånvänd aristokrat.

– Jag skulle kunna nyansera det med att den framför allt är hans frus. Att jag tog med det beror på att jag ville visa att han är en väldigt central och mäktig figur i sitt sammanhang, men en smula perifer och lite

vilsen i min mediala verklighet i Stockholm. Det är inte typiskt för aristokratin att inte hitta på Östermalm, många godsherrar har lägenheter där och kan orientera sig utmärkt.

Till mig sade Gripenstedt att han blev ”häcklad under 45 minuter”. Kommentar?

– Rent objektivt var den del av programmet som han förekom i mycket kortare, ungefär tio minuter lång. Anledningen till att jag tyckte att det var relevant att ta upp det här igen… Vi satte ju oss vid förhandlingsbordet för att försöka göra honom nöjd, och gick honom till mötes väldigt långt. Han fick så att säga en specialbehandling, och min förläggare lade ned väldigt mycket tid.

– Men så svarade han genom sin miljonstämning, och det var ju väldigt hotfullt. För mig var det en omvälvande process och något helt nytt, något jag tyckte det var relevant att berätta om. Om man jobbar med den typen av maktmedel får man nog också vara beredd på att den man utsätter det för berättar om det. Och han var ju också ute i offentligheten och sade att jag hade nästlat mig in i hans familj.

Realtid.se nämner även episoden efter begravningstalet där Carl Gripenstedt tjuvröker: enligt Gripenstedt bad han af Kleen skriva att han tog en snus i stället, eftersom det ingår i hans livförsäkringsvillkor att han inte får röka. I radioprogrammet sade Björn af Kleen att en person – han fick inte namnge någon för Sveriges Radio pga deras principer för sådant – kategoriskt hade förnekat att han hade rökt, och inte att denne föreslog en snuslögn.

– Det där vill jag inte uttala mig om över huvud taget, eftersom jag inte namngav någon i programmet. Skulle jag göra det skulle jag bryta mot Sveriges Radio-reglerna och röja den eventuella rökarens anonymitet, det är något Sveriges Radios ansvariga utgivare i så fall måste besluta om, säger Björn af Kleen.

Björn af Kleen säger att hans bok har sålt i cirka 19.000 exemplar, på vilket han hittills tjänat några hundra tusen kronor efter skatt.

– Det kommer att bli lite mer, men man blir inte förmögen på att skriva reportageböcker.