Anna Toss förlorar mot halvsyskonen Bonnier

Tvisten mellan Anna Toss och hennes halvsyskon Bonnier har pågått länge. Nu har Stockholms tingsrätt avgjort en viktig del i bråket – gåvobreven som Lucas Bonnier skänkte till sina barn kan inte likställas med testamente.

Lukas Bonnier dog i februari 2006 och lämnade då ”endast” 8 miljoner kronor i arv till sina barn. Ett år efter bouppteckningen – den sista dagen det var möjligt – stämde Anna Toss sina syskon.

Bråket handlar om gåvor i form av andelar i handelsbolagen Albert Bonnier och Åhlén & Åkerlund förlag i Bonnierkoncernen som pappa Lukas Bonnier skänkt till fem av sina barn och barnbarn – men Anna Toss och hennes barn blev utan.

Anna Toss kräver nu att få sin del av andelarna i handelsbolagen, värde cirka 427,2 miljoner kronor.

– Jag bara konstaterar att Bonniers vann. Om inte Anna Toss klagar på domen har vi vunnit alltihop och då är det slut. Jag har precis talat med Jonas Bonnier och informerat om domen. Han tyckte naturligtvis att det var tillfredställande, säger Rolf Andersson från Nord & Co Advokatbyrå som är ombud för Jonas Bonnier.

Anna Toss ombud Olof Torén från Kurz & Co Advokatbyrå är inte lika nöjd med domen och anser att Stockholms tingsrätt har tagit för stort intryck av handelsbolagsavtalens detaljer och inte sett betydelsen av avtalen i sin helhet.

– I handelsbolagsregeln står det att om en handelsman avlider så ska ett bolag likvideras om man inte kommer överens på annat sätt. Avtalen finns för att bolagen ska leva vidare trots att någon dör. Om inte dessa avtal skulle finnas skulle inte heller Bonnier-koncernen finnas.

Olof Torén tycker dessutom att domstolen gjort fel när man uppger att Lucas Bonnier haft ett intresse och skäl under sin livstid till att utesluta Anna Toss.

– Vilket är skälet då? De hänvisar bara till att avtalen visar att han har haft en tradition att följa, säger Olof Torén och fortsätter:

– Jag kan också reflektera att det är egendomligt att det förhållandet om huruvida man är född inom eller utom äktenskap fortfarande ska spela roll i vår tid.

Han hänvisar till att barns arvsrätt till både mamma och pappa oavsett huruvida de är gifta med varandra eller ej infördes i svensk lagstiftning 1970.

– Det känns konstigt att man i dag ska låta det ha något rättsverkan hur det var innan dess, säger han.

Anna Toss har hela tiden hävdat att Lucas Bonnier ”successivt, systematiskt och noggrant fördelat samtliga sina andelar i handelsbolagen på de inomäktenskapliga barnen och deras barn, så att varje gren fått lika stora delar”. Hon menar att hon som också är dotter till Lucas Bonnier har rätt få ersättning som täcker hennes laglott.

Halvsyskonen Bonnier hävdar å sin sida bland annat att Lukas Bonnier skänkte dessa gåvor för att bekosta barnens utbildning och för att stimulera barnen att bli engagerade i familjeföretaget samt att det fanns syften om skatteplanering.

Det som tingsrätten framförallt hänvisat till handlar alltså om handsbolagsavtalen som Lucas Bonnier skrev under för att han ville vidmakthålla sitt och barnens inflytande i handelsbolagen, enligt syskonen Bonnier. Överlåtelse till annan, i detta fall Anna Toss, var förenad med hembud till andra medlemmar i familjen Bonnier.

I sin mellandom hänvisar tingsrätten först till gåvobreven som skänkts från pappa Lucas Bonnier till sina barn mellan åren 1947 till 1954.

1947 fick Jacqueline Campaigne och Daniel Bonnier varsina gåvobrev där det framgår att avkastningen på andelarna skulle tillfalla mottagarna. Så länge barnen var omyndiga skulle Lucas Bonnier ha rösträtten.

1951 gav Lucas Bonnier två gåvobrev till Peder Bonnier och två till Jan Bonnier. Samma villkor om avkastning på andelarna samt rösträtt angavs som ovan.

1954 fick Peder och Jan Bonnier varsitt gåvobrev till. Där stod det att så länge Lucas Bonnier lever ska han även ha rösträtt samt att barnen inte får överlåta andelarna under denna period.

”Av vad nu sagts följer att dessa gåvor tillkom när Lukas Bonnier var mycket ung; mellan 25 och 32 år. De skedde också mer än 50 år innan han avled. För att man, enligt tingsrätten, ska kunna anta att samma verkan som genom testamente ska ha varit avsedd med en gåva, torde inte alltför lång tid få ha förflutit mellan gåvan och dödsfallet…”

”…Redan den mycket långa tid som förflutit mellan de nu berörda gåvorna och Lukas Bonniers bortgång talar, enligt tingsrätten, med betydande styrka för att gåvorna inte kan likställas med testamente”.

Domstolen menar även att Anna Toss inte var född vid denna tid och därför är det svårt att bedöma om Lucas Bonnier hade avsikten att gåvorna skulle vara en del av testamente. Vad som talar emot detta är att Lucas Bonnier satte upp ett förbud om överlåtelse i gåvobreven.

Senare, år 1984, när Lucas Bonnier gav resterande antal av sina andelar till Jan och Jonas Bonnier samt till åtta barnbarn varierade antalet andelar till de olika gåvotagarna. Men efter detta hade varje barn och deras barn i princip lika många andelar av handelbolagen.

Domstolen pekar på att det inte fanns några villkor i gåvobreven samt att det inte framgår att det ska vara ett förskott på arvet. För barnbarnen togs gåvorna emot av en god man.

”Dessa gåvor gjordes när Lukas Bonnier var 62 år. De skedde 22 år före det att han avled. En lång tid förflöt alltså också mellan dessa gåvor och Lukas Bonniers frånfälle, vilket är en omständighet som talar för att gåvorna inte kan likställas med testamente”, skriver domstolen.

De senare gåvorna gavs när Anna Toss var född, vilket reser frågan om inte syftet var att ”ordna successionen”. Men domstolen hänvisar till de gamla handelsbolagsavtalen som skrev 1953 som sade att endast bröstarvingar får ärva. Om Lucas Bonnier skulle ha gett Anna Toss en del av andelarna skulle ha blivit skyldig att ”först hembjuda andelarna till övriga bolagsmän i handelsbolagen”.

Den skapade ordningen var alltså att andelarna i handelsbolagen skulle finnas kvar i släkten Bonnier, vilket betydde att om Anna Toss fått en gåva av andelar av Lucas Bonnier skulle denna bli verkningslös genom denna reglering, resonerar domstolen.

”Sammanfattningsvis innebär tingsrättens bedömningar att Lukas Bonniers påtalade gåvor under tiden 1947 – 1984 till sina barn och barnbarn – vare sig för sig eller sammantagna – till sina syften inte kan likställas med testamente. Anna Toss fastställelsetalan ska därför avslås”, skriver domstolen.

Målet i tingsrätten är tillsvidare vilandeförklarat, enligt dagens mellandom.

Kommer ni att överklaga?

– Det utgår jag ifrån, det är bättre att förlora i tingsrätten och vinna i hovrätten, än tvärtom!, säger Olof Torén.

Överklagande av domen ska ske senast den 21 mars.