Frågan om hur en jämn könsfördelning ska åstadkommas i svenska bolagsstyrelser har diskuterats i många år. Framför allt har man debatterat om man ska införa tvingade kvoteringsregler för att uppnå en jämn könsrepresentation. Många länder har valt att införa en tvingande kvoteringslagstiftning, medan Sverige har valt att reglera frågan genom ”Svensk kod för bolagsstyrning”. Om ett bolag bryter mot kodregeln och inte kan presentera en styrelse med lika många män som kvinnor så händer egentligen ingenting. Det till skillnad från de länder som infört lagstiftning, där ett bolag exempelvis kan drabbas av sanktionsavgifter och ytterst avregistrering från aktiemarknaden.

– Ofta framförs argument om att kvotering både utgör ett otillåtet ingrepp i aktieägarnas fria rätt att bestämma över bolaget och att kvotering skulle vara olagligt då det medför särbehandling av människor. Det finns dock inte mycket rättsligvetenskaplig forskning om kvotering skulle kunna vara ett alternativ i Sverige, därför undersöker jag i min avhandling om det ens är rättsligt möjligt att införa sådana regler. Jag gör också en rättspolitisk analys av hur väl kvotering överensstämmer med aktiebolagsrättens och aktiemarknadsrättens ändamål och aktiemarknadens funktion, säger Johanna Jers, doktorand i rättsvetenskap vid Umeå universitet. Hon försvarar sin avhandling Ett gemensamt styrelserum: rättsliga förutsättningar för att åstadkomma en jämn könsfördelning genom kvotering den 25 maj.

Tidigare forskning visar på fördelar med en ökad andel kvinnor i bolagsstyrelser utifrån att kvinnor kan bidra med andra synvinklar och tankesätt än män, vilket skapar bredare förutsättningar vid beslutsfattanden. En så kallad könsdiversifierad styrelse anses fatta mer välgrundade beslut av högre kvalitet än en homogent sammansatt styrelse.

– Med utgångspunkten att styrelsen ska handla utifrån bolagets intresse och att en könsdiversifierad styrelse representerar en bredare målgrupp, visar studier att ett bolag med en könsdiversifierad styrelse kan nå en större ekonomisk framgång. Min bedömning är därför att eftersom den aktiebolags- och aktiemarknadsrättsliga lagstiftningens övergripande ändamål huvudsakligen är av ekonomisk karaktär, så når man sannolikt dessa mål i högre utsträckning när fler kvinnor är delaktiga i styrelsens verksamhet, fortsätter Johanna Jers.

Utifrån kunskapen om att en styrelse med en jämn könsfördelning kan vara ekonomiskt fördelaktig undersöker Johanna Jers vilka rättsliga hinder och möjligheter det finns för könskvotering.

– Jag har tagit ett helhetsgrepp på kvoteringsfrågan. Utgångspunkten har varit att kvotering kan tillämpas på olika sätt och införas antingen i lagstiftning eller i självreglering. Jag har främst studerat rättsligt material, såsom lagstiftning och avgöranden från domstolar men även det aktiemarknadsrättsliga ramverket som till stor del består av självreglering. Jag kan se att trots att kvotering begränsar egendomsskyddet och ekonomiska fri- och rättigheter till viss del, så är de begränsningarna acceptabla för att man ska kunna uppnå de mål som kvoteringskraven eftersträvar. Jag menar till och med att kvotering är ett lämpligt, och sannolikt också nödvändigt, verktyg för att nå dessa mål. Vad gäller diskrimineringslagstiftningen når jag slutsatsen att styrelseledamöter i Sverige inte är arbetstagare mot bakgrund av de rättsliga omständigheter som omger uppdraget och därför påverkas inte kvoteringsfrågan av den.

– Genom min avhandling kan det slås fast att det huvudsakligen inte finns några rättsliga hinder för att införa kvoteringsregler för bolagsstyrelser, även om det såklart finns vissa aspekter som måste beaktas om regler införs. Jag hoppas att mina resultat kan fungera som en grund för lagstiftares arbete och för vidare forskning. Min förhoppning är också att min forskning kan nå en bredare allmänhet, så att diskussionen om kvotering kan föras mot bakgrund av forskning och rättslig kompetens och inte bara utifrån eget tyckande och politiska meningsskiljaktigheter, säger Johanna Jers.

Johanna Jers doktorandprojekt har delfinansierats av Genusforskarskolan vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.