Mellan åren 1990 och 2004 har den genomsnittliga arbetstiden bland dem som har arbete minskat trendmässigt över i stort sett hela den industrialiserade världen, i vissa fall kraftigt. I Sverige har den däremot ökat något under samma period, enligt siffror från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.

– Deltidsarbetet har ökat i det stora flertalet av OECD-länderna, säger Karin Ekenger på Svenskt Näringsliv.

Detta samtidigt som vi i Sverige diskuterar en lagstadgad rätt till heltid.

Exempelvis har antalet deltidsarbetare i Nederländerna mellan åren 1990 och 2004 ökat från 28 till 35 procent av antalet sysselsatta. I Sverige jobbar knappt 15 procent av de sysselsatta deltid, enligt OECD:s sätt att mäta.

En annan förklaring till att den genomsnittliga arbetstiden ökat i Sverige under perioden är sjukfrånvaron, som var hög 1990, enligt Göran Zettergren på Konjunkturinstitutet. Det är den visserligen i dag också, men då var korttidsfrånvaron betydligt högre medan problemet i dag är de långa sjukskrivningarna. Därmed var fler borta från jobbet till följd av sjukdom vilket drog ner den arbetade tiden.

När den ekonomiska krisen slog till i början av 90-talet ökade medelarbetstiden. Bland de som hade jobbet kvar steg arbetstiden med ungefär en timme i veckan mellan åren 1994 och 1997.

Efter 1999 och de följande tre åren gick det sedan raskt utför igen.

– Sjukfrånvaron ökar men även annan frånvaro ökar, säger Zettergren.

Nu har arbetstiden de senaste åren återigen vänt upp.

En annan förklaring till att många OECD-länder har fått en faktisk kortare arbetstid är förstås avtalade och lagstadgade beslut på detta, framför allt i Tyskland och Frankrike.

Men även om utvecklingen i Sverige går på tvärs med resten av den industrialiserade världen så jobbar fortfarande svenskarna relativt lite, vilket i många fall bland annat beror på förmånligare frånvaroregler – föräldraledighet, semester och sjukskrivning.

TT