Det var i fredags som det 550 ton tunga kranmotorskeppet Lodbrok dunsade in i Essingebron. ”Jag fick någon form av hjärnsläpp”, förklarade kapten Pettersson. Han misstänks nu för vårdslöshet och en förundersökning är inledd. Men vårdslöshet till sjöss minskar ansvaret. Hade en långtradarchaufför åstadkommit samma skador på bron hade det blivit dyrt för hans försäkringsbolag.

Till sjöss gäller Sjölagen. Och då sätter inte vårdslöshet ansvarsbegränsningen ur spel. Nej, det krävs både grov vårdslöshet och ”insikt om att sådan skada sannolikt skulle uppkomma”, står det i paragraf 4, nionde kapitlet i Sjölagen, (se faktaruta). Tänk om en sådan drömformulering fanns för rattfyllerister – då skulle aldrig någon dömas för att ha kört ihjäl någon i fyllan.

Vägverket presenterade sin första bedömmning av skadorna på Essingebron i dag.

– Vår bedömning är att kostnaderna blir 10 miljoner kronor. Det är en bedömning utifrån vår okulära besiktning. Senare i veckan ska vi dyka och frilägga vägbanan för att se om det finns några dolda skador, säger Hans Rode, chef för Vägverket Region Stockholm, till Realtid.se.

Blir kostnaderna högre än 10,5 miljoner kronor får skattebetlarna betala hjärnsläppet, trots att Stockholms Hamnar AB (som ägs av Stockholms stad) och redarbolaget Marin & Haverikonsult AB har ansvarsförsäkringar upp till 45 miljoner kronor.

–Effekten kan bli den. Men det här är en väldigt speciell situation, det är inte den typen av olyckor som bestämt utformningen av Sjölagen utan mer traditionella sjöolyckor, säger Håkan Lundquist, rättssakkunnig på justitiedepartementet, till Realtid.se.

Trots det är det Sjölagen som gäller.

–Syftet med Sjölagen är sjöfartspolitisk, att skydda redaren från ett så stort ansvar som skulle riskera att han gick under. Det är regler som syftar till att skydda sjöfartsnäringen, förklarar Håkan Lundquist.

Kan det bli skattebetalarna som får betala hjärnsläppet?

–Det beror på. Enligt Sjölagen finns det en begränsningsregel för fartyg vid skador. Vi kommer att försöka få ut så mycket som möjligt från försäkringsbolaget och redaren, säger Bo Andersson, chefsjurist på Vägverket.

Kenneth Avelin som driver Marin & Haverikonsult AB är dock inte orolig.

–Det var kranen Lodbrok som Stockholms hamn äger som kolliderade med Essingebron, och inte bogserbåten Tug som jag äger. Jag har försäkringar som täcker vållande, så ansvarsmässigt ser jag inga problem. Jag har fullvärdiga försäkringar, säger Kenneth Avelin.

Kranen är försäkrad i en egen valuta, så kallade ”Särskilda Dragningsrätter” som sägs i Sjölagen. Redarens ansvar begränsas till 1 miljon Särskilda Dragningsrätter. Det motsvarade 11,2 miljoner kronor i början av 2004, men har nu krympt till 10,5 miljoner. En valutaförändring till försäkringsbolagens fördel.

– Stockholms hamn har en kaskoförsäkring med en ansvarsdel som täcker 10 miljoner och ansvarsförsäkringen, PI-försäkringen, täcker skador för 35 miljoner kronor, sammanlagt 45 miljoner, men Sjölagen, om den är tillämpbar eller inte, kommer att visa sig, men den bör vara det och då begränsas redarens ansvar till 10,5 miljoner kronor, säger Jan Willgård, kundansvarig på kommunägda S:t Erik Försäkring, som försäkrat Stockholms Hamnar i If.

Kenneth Avelins bogserbåt är också försäkrad via Stockholms hamn, så det är samma försäkringsbolag oavsett om man ser det som att det var kranen eller bogserbåten som låg bakom broincidenten.

– Sjölagen begränsar Kenneth Avelins företag till 10,5 miljoner kronor. Och därmed är även If:s ansvar begränsat till 10,5 miljoner kronor, förklarar Jan Willgård.

Gunilla Malmlöf, chefsjurist på Sjöfartsverket (som inte på något sätt är part i Essingebrofallet) menar dock det inte är solklart hur Sjölagen ska tillämpas om det blir högre kostnader.

–Det som sägs om begränsningsreglerna i paragraf 2 i nionde kapitlet (se faktaruta) – det är frågan om det faller in eller inte i det här fallet. Jag kan inte svara på om begränsningsregeln är tillämplig i det här fallet, det får domstolen avgöra, säger Gunilla Malmlöf, chefsjurist på Sjöfartsverket.

Det öppnar en liten möjlighet att skattebetalarna, via Vägverkets vidlyftiga budget, slipper betala för vad hjärnsläppet kostar utöver 10,5 miljoner kronor.