Som andel av BNP är svenskarna nära högst belånade i Europa och våra låntagare drabbas därmed extra hårt av Riksbankens räntehöjningar. Sverige har även en mycket hög skuldkvot vilket innebär att svenska hushåll har stora skulder i förhållande till sin inkomst.

En styrränta på 3 procent är långsiktigt sund och ger ett rimligt pris på att låna pengar. Till skillnad från nollränta ökar även möjligheten till en långsiktigt sund och hållbar utveckling för vår konsumtion och vårt framtida klimatavtryck.

Ränteuppgången har dock varit mycket snabb och fortsatta räntehöjningar kommer vara direkt skadliga och sätta oönskade spår i svensk ekonomi under lång tid framöver. Som verktyg för att bekämpa inflationen ger höjd ränta en ojämlik börda som drabbar våra låntagare på ett orimligt sätt. Drygt hälften av hushållen har inga lån och behöver därmed inte bidra till minskning av inflationen i detta sammanhang.

Det ligger i allas intresse att inflationen sjunker
Nivån på dagens inflation är skadlig och det kommer ta många år att återfå den köpkraft vi hade innan inflationen började rusa uppåt. Det ligger därmed i allas intresse, inte bara våra låntagares, att inflationen sjunker.

Inflation innebär att priserna stiger så att man kan köpa färre varor och tjänster för samma mängd pengar. Vi har nu en ovanlig situation med mycket snabbt stigande priser som drabbar oss alla vilket kräver en snabbare och bredare åtgärd än vårt nuvarande räntevapen.

Det som ska åstadkommas för att trycka ned inflationen är att minska efterfrågan, det vill säga konsumtionen.

En räntehöjning får en fördröjd effekt och enbart för dem med lån. Det tar upp till tre månader för en räntehöjning att påverka bolånetagarnas plånböcker, och då endast cirka 50 procent av bostadslånen är bundna blir effekten därefter. När dessutom drygt hälften av hushållen inte har lån blir effekten än mindre. Detta bidrar då till att styrräntan behöver höjas ytterligare vilket drabbar en del av befolkningen, låntagarna, än mer, medan andra inte känner av den direkta effekten.

Avgiftshöjningar med över 10 procent för att klara räntekostnader
När inflationen sjunker ned mot 2 procentmålet behöver vi åter stimulera ekonomin för att få upp aktiviteten och ta oss ur lågkonjunkturen. Den högre räntan kommer dock motverka återgången då den skapar stora och oönskade effekter som kommer leva kvar i många år. Det gäller bland annat många av våra bostadsrättsföreningar. Bostadsrättsföreningar har senaste åren legat på en snittränta nära 1 procent. När lånen successivt löper ut och binds om kommer räntekostnaderna att stiga med flera 100 procent. I högt belånade föreningar blir detta helt förödande och de kommer bli tvungna att höja avgifterna med i många fall långt över 10 procent för att klara av de ökade räntekostnaderna. Värst drabbade blir de som köpt nyproducerade bostadsrätter då dessa bostadsrättsföreningar i princip alltid har en väldigt hög belåning, vilket i många fall även gäller för bostadsköparna själva. Som om inte detta vore nog så blir de högt belånade bostadsägarnas räntor inte fullt avdragsgilla när räntekostnaderna per person överstiger 100 000 kronor per år, vilket exempelvis uppnås vid ett lån på 2 miljoner kronor till 5 procents ränta. Den höga räntan riskerar att försätta både bostadsrättsföreningar och bolånetagare på obestånd, liksom företag i flera branscher där hög lånefinansiering är ofrånkomlig.
I stället för ytterligare höjd ränta, som innebär en kostnad för våra låntagare, bör alla vara med och bidra till minskad konsumtion för att få ned inflationen.

Tekniken för en gemensam och rättvis finansiering finns redan
Förslagsvis sker det genom att Riksbanken får ytterligare ett verktyg i sin verktygslåda. De ska ha rätt att införa ett tillfälligt sparande i form av extra skatt som är öronmärkt för varje inkomsttagare.

En sådan skatt skulle få en omedelbar effekt och inte vara en kostnad utan ett bundet sparande som sedan återförs inkomsttagaren när ekonomin åter behöver stimuleras.

Skatten kan tillgodoföras varje inkomsttagarens skattekonto och ligga låst där fram till det är dags att stimulera ekonomi.

Tekniken för detta finns redan då samtliga arbetsgivare deklarerar skatt på individnivå varje månad sedan 1 januari 2019.

Denna lösning innebär att samtliga inkomsttagare, inte bara låntagare, bidrar till att minska efterfrågan och därmed trycka tillbaka inflationen.

Detta möjliggör även att man kan låta inkomsttagare bidra olika mycket beroende av lönenivå då skattetabellerna redan styr detta. Det vill säga låginkomsttagare som redan ligger på marginalen för att klara sina kostnader kan undantas medan höginkomsttagare kan bidra med mer. Sedan kan det finnas en dispens, på samma sätt som att amorteringskravet kan pausas, om inkomsttagaren ansöker om detta och uppfyller vissa kriterier.

Kortsiktigt svagare krona men starkare statsfinanser
En kortsiktig negativ effekt med detta verktyg är att vår valuta försvagas ytterligare om Riksbanken inte följer med i exempelvis ECB och Feds räntehöjningar. Men när det sedan åter blir dags att stimulera ekonomin kan Riksbanken frigöra pengarna och vi slipper få ett stort hål i statsbudgeten. I och med detta kommer Riksbanken inte att behöva sänka styrräntan i samma takt som andra centralbanker vilket kommer att stärka upp vår valuta markant då vi även får starkare statsfinanser med detta upplägg.

• Förslagets fördelar:
• Ger omedelbar effekt som är lätt att beräkna.
• Ger ingen kostnad för inkomsttagaren utan ett låst sparande som senare återförs.
• Kan riktas med bra precision beroende på lönenivå.
• Statsfinanserna blir starkare.
• Det finns en stor ”reserv” att återföra när vi åter behöver stimulera ekonomin. Och även denna får en omedelbar effekt.
• Valutan sjunker kortsiktigt om vi inte höjer styrräntan, men vi får på sikt en starkare valuta.

Vi får en rikare befolkning då räntekostnaderna inte urholkar vår ekonomi lika mycket.

Niklas Högstedt
Affärsrådgivare på Ekonomibolaget i Sverige AB