I slutet av 1800-talet ansåg förmögna herrar personer som Andew Carnegie och Alfred Nobel att den som ärver stora belopp inte jobbar lika hårt som andra. Alfred Nobels släktingar fick endast ärva en halv procent av hans stora förmögenhet. Stora rikedomar som ärvs underblåser lättjan och bidrar till människosläktets försoffning, var hans syn.

Nu har Uppsala-forskare kunnat bekräfta att han hade rätt. Studien presenteras i det senaste numret av Ekonomisk Debatt.

Bakgrunden är att tre forskare har undersökt hur man reagerar på arv. Dessa har följt bröstarvingar som ärvde 2004 och hur det såg ut perioden 2000-2008.

Forskartrion har funnit ett direkt samband som säger att ju mer arvingen äger desto lägre blir arbetsinkomsten. Man har även funnit att ju mer man ärver desto högre blir kapitalinkomsten. Spareffekten uppstår åren direkt efter man har ärvt och klingar av efter ett par år, enligt studien.

Forskarna menar att arv som inte förväntas är att likna vid manna från himlen (windfall grains), vilket innebär att arvingen får anledning att ändra tidigare ”konsumtions- och arbetsbudsbeslut”, konstaterar de. Forskarna har samlat in information om 232 personer som avled 2004. Samtliga var bosatta i Stockholms Stad och hade mer tillgångar än skulder.

Studien begränsades sedan till bröstarvingar i åldrarna 21-59 år. Forskarna identifierade 374 arvingar och gjorde över 3.000 observationer. Det genomsnittliga arvet låg på 300.000 kronor.

Forskarna konstaterar att även om ett arv är förhållandevis litet verkar intresset för att arbeta minska efter att man har fått arbetet.