Han kom inte som något yrväder med ett höganäskrus i en svångrem om halsen, det gäller ju bara folk som står och väntar på passbåten på Dalarö brygga i dessa apriltider. Näe, den här mannen kom snarast smygande längs väggarna, liksom krumbuktande, iklädd endast en röd brandsläckare. Plötsligt stod han där mitt i hotellets reception.

Den som någon gång har sett en naken krake klamra sig fast i hotellets löstagbara brandutrustning, inser att det inte är någon vanlig snuskgubbe. Han har bara vaknat på natten, trott att han gått in på toaletten, men tagit fel dörr. Vaknade på riktigt gjorde han först när dörren slog igen och han befanns på utsidan.

Eftersom det numera sovs så ofta utan pyjamas, så stås det följaktligen där helnäck i en väl upplyst hotellkorridor med en mycket låst dörr. Det är då brandsläckaren kommer in i bilden, i den mån hotellets bevakningskameror är laddade, bevaras också de rörliga bilderna av situationen för att senare spelas upp under allmän munterhet på personalfester.

Brandsläckare ska inte underskattas, de ger ett hyggligt skydd för de vitala manliga delarna, såvida man inte råkar sätta igång sprutet, på släckaren alltså. Tillräckligt skydd för att tämligen rakryggat ta sig ner till hotellets reception och som den naturligaste sak i världen, obesvärat och aningen förstrött fråga efter nyckeln till rummet och en morgonrock.

För tvärtemot vad man kan tro, så är detta rutin för hotellpersonalen nattetid. ”Jaha, det är andra killen i natt” kan receptionisten gäspa likgiltigt och langa upp ytterligare en rock från förrådet under receptionsdisken. Du är inte så konstig och pinsam som du tror. Inte på det här området heller. Det är helt normalt att då och då vara iklädd endast en röd brandsläckare.

Printa ut krönikan, lägg den i resväskans fack för värdehandlingar. Nästa gång du kommer till ett hotellrum kan texten fästas på dörren, bredvid instruktionerna om brandutrymning. Skulle olyckan vara framme – vet du precis vad du ska göra.

Marika Ehrenkrona

ehrenkrona@hjarnverk.se