Därför har börsen stigit trots att världens ekonomier kollapsat

Aktier har i april haft en av sina bästa månader sedan 1987. Hur är det möjligt när världsekonomin samtidigt mer eller mindre har kollapsat och arbetslösheten vuxit lavinartat i spåren av den nyckfulla och svårförutsägbara viruspandemin. Har det samlade investerarkollektivet tappat förståndet? 

Det är lätt att få det intrycket, men så är det naturligtvis inte. För det första är aktiemarknaden en prognosmakare som försöker sätta ett pris på framtiden. Det vi ser omkring oss i samhället och läser om i medierna kring viruseffekterna är visserligen relevant till viss del, men det pågår nu och inte i framtiden. Prissättningen i dag är ett slutsumman av ett gigantiskt stort antal gissningar om vad som ligger framför oss i ekonomiska termer. 

Ett snarlikt historiskt exempel på den här typen  av aktiemarknadsbeteende är hösten 2009 när finanskrisens extremt förgiftade tillgångar plågade den globala ekonomin och framtidsutsikterna var depressiva, men aktiekurserna rusade ändå. Visserligen kan man kanske säga att finanskrisens ursprung var lättare för regeringar och ledande centralbanker att kontrollera än dagens ”naturkatastrof”, men resonemanget är snarlikt.  

För det andra, i synnerhet USA, har staterna klivit in på ett aldrig tidigare skådat sätt för att stötta och lyfta den döende ekonomin. Detta är huvudförklaringen till att aktiemarknaderna klättrat kraftigt sedan botten den 23 mars. Den amerikanska regeringen och centralbanken övertar konsumentens roll i att driva företagsvinsterna. 

Detta kan förklaras med Kalecki-Levys vinstförklaringsekvation (Företagsvinster=investeringar+utdelningar/återköpsprogram-hushållens sparande-statligt sparande-sparande i omvärlden). Vad ekvationen säger är att om utdelningar/återköpsprogram hålls konstanta kommer varje ökning i sparande hos staten och/eller hushållen leda till lägre företagsvinster. 

De tre första parametrarna i ekvationen ser ut att bli riktigt usla under överskådlig tid av lättförklarliga skäl; investeringarna (både hos hushåll och företag) faller dramatiskt vilket leder till ökad spariver hos hushållen och, som sagt, lägre vinster för företagen. Samtidigt dras utdelningar och återköpsprogram tillbaka för att stärka balansräkningarna. 

Däremot är den amerikanska statens finanspolitiska program som sköljer in över ekonomin av så stor dignitet att det till stor del väger upp bortfallet i de övriga vinstdrivande komponenterna i Kalecki-Levys ekvation. Under 2019 låg nettoinvesteringar, utdelningar/återköpsprogram, hushållens sparande och sparande i omvärlden (handelsöver- eller underskott) uppgick till omkring 4,7 biljoner dollar. 

De amerikanska finanspolitiska programmen motsvarar nästan 80 procent av detta. Den slutsats investerarkollektivet tycks dra är därför vara att den amerikanska staten kommer klara att hålla igång ekonomin och hålla upp vinsterna på en tillräckligt hög nivå och att vinsterna kan bli riktigt fina 2021 när hushållens pessimism kring ekonomin vänds till optimism. 

Risken med resonemanget är förstås att det nyckfulla viruset återigen får upp spridningstempot när de nationella ekonomierna nu börjar luckra upp de hårda restriktioner som hållit stora delar av befolkningen i karantän under två månader.