Strax före klockan 19 på tisdagskvällen skickade kredithanteringsbolaget Hoist Finance ut en kallelse till en extra stämma den 17 februari för att välja en ny styrelse. Tidpunkten för pressmeddelandet är numera lite udda, men ger väl en indikation om att arbetet att sätta ihop en ny styrelse pågått in i det sista.

Det besvarar i vart fall en del av de frågor som uppstod på torsdagskvällen i förra veckan, när Hoist skickade ut det kortfattande pressmeddelandet att styrelsen ska kalla till en extra bolagsstämma för att minska antalet styrelseledamöter från åtta till sex, varav hela fem ska vara helt nya.

Hoist har haft ett tämligen tilltufsat rykte under flera år. Osäkerheten kring bolaget blir inte mindre av den här typen av inslag.  

Med ett par undantag har de styrelseledamöter som nu byts ut inte ens fått ett år på sig. I januari i fjol offentliggjordes också stora förändringar, även om dessa sedan skedde på den ordinarie stämman och inte som nu, en extrastämma inte särskilt lång tid dessförinnan. 

”Det verkar också ha funnits en del interna oklarheter kring vilken styrelseledamot som skulle vara den enda som skulle stanna kvar.”

Rubriken i Dagens industri blev då ”Selin stuvar om i toppen – sex nya namn till Hoists styrelse.” 

Vid den tidpunkten var Per Arwidsson en betydligt mindre ägare än Erik Selin, som precis som nu hade 14 procent av aktierna i Hoist. Men strax efter tillkännagivandet av den nya styrelsen i januari i fjol flaggade Arwidsson för nya aktieköp, för att i juli i fjol gå om som största ägare i Hoist. 

Det verkar också ha funnits en del interna oklarheter kring vilken styrelseledamot som skulle vara den enda som skulle stanna kvar.

Den mest kvalificerade föreföll vara ordföranden Mattias Carlsson, som även är vd i det Erik Selin-kontrollerade TF Bank. Nischbanken kom på tisdagsmorgonen med ännu ett bokslut som var väsentligt mer övertygande än vad Hoist brukar kunna prestera. TF Bank har också gått betydligt bättre på börsen än vad Hoist gjort. 

Mattias Carlsson duckade när han fick frågor om händelseutvecklingen i samband med TF Banks rapport på tisdagen. 

”Det har funnits intressanta synergier” mellan de båda uppdragen var hans kommentar. Det verkade inte på hans kroppsspråk som att han uppskattade att dessa ”synergier” nu snabbt avslutas av huvudägarna.

På måndagen fick Realtid beskedet både av Hoists tf vd Per Anders Fasth och från annat håll att det i stället är Per Arwidssons man i styrelsen, Peter Zonabend, som ska bli kvar i styrelsen. Och det visade sig stämma, trots att vare sig Per Arwidsson eller Erik Selin ville bekräfta det då.

Om man ser på de cv som presenteras för Hoists styrelse så är en vänlig tolkning att Peter Zonabend inte ligger i topp när det kommer till branschkompetens. Han är advokat och vd i Per Arwidssons fastighetsbolag Arwidsro. 

Han hade dock en ledande roll när Per Arwidsson för några år sedan hade en infekterad strid med styrelsen i forskningsbolaget Oasmia, som han ville byta ut. Den gången plockades Zonabend in i Oasmias styrelse. Zonabend hade även en roll i striden kring HQ, där han var motpart till grupperingen kring Mats Qviberg. 

Huvudägarnas agerande i Hoist i förra veckan fick Swedbank Robur, som är tredje största ägare i Hoist, att omedelbart dra sig ur valberedningen. Joachim Spetz på Robur motiverar för Realtid beslutet med att ”Vi är mycket förvånade över och tveksamma till huvudägarnas agerande. I våras tillträdde en i princip helt ny styrelse med stöd både från oss och från de båda huvudägarna. Då är det också rimligt att styrelsen får arbeta under hela mandatperioden. Nu är det upp till huvudägarna att förklara varför det är viktigt att kalla till extrastämma bara några månader innan den ordinarie stämman.” 

Att Joachim Spetz och Robur reagerar så starkt är högst ovanligt. 

Det är också högst ovanligt att Erik Selin hamnar i frontlinjen för den här typen av konflikter. Inte minst på fastighetssidan är han snarast känd för att anses vänlig och trevlig, och lösa problem rationellt utan onödiga stridigheter. 

Hans intåg i finansbranschen har dock varit stökigare än på fastighetsmarknaden. Realtid konstaterade redan i somras att samtidigt som Erik Selins fastighetsimperium växer i rasande fart så dyker det ständigt upp nya problem i hans finansportfölj. Även den gången var Hoist den aktuella oroshärden. Tidigare är det främst Collector som varit på tapeten med djupa bekymmer och Erik Selin har fått ta över som ordförande. Det har krävts stora kapitaltillskott och kritiken har varit hård från Finansinspektionen.  

”…vilket stärker uppfattningarna om starka viljor som drar åt olika håll i kredithanteringsbolaget.”

Samtidigt som Erik Selins aktieportfölj under fjolåret ett tag var värd över 50 miljarder kronor, där Balder är giganten, så är hans innehav i Hoist värt drygt 300 Mkr. Den problemtyngda bisysslan är i pengar räknat med andra ord inte så tung, utan det handlar om promille. Och hanteringen av Hoist får en också att undra om det verkligen är Selin som sitter i förarsätet. 

Till råga på allt är Swedbank Robur tredje största ägare i Balder med 4,2 procent av kapitalet. 

Rykten om att den tidigare Intrum-chefen Lars Wollung, som tidigare gått ifrån Hoists styrelse till att vara problemlösande konsult, skulle få göra comeback i styrelsen visade sig stämma, om nu aktieägarna säger ja på den extra bolagsstämman. Lars Wollung har som tidigare vd för Intrum onekligen viktig branscherfarenhet. Han har också vana vid bråkiga situationer, Wollung fick sparken från Intrum 2015 efter att han och styrelsen haft ”olika uppfattningar om bolagets väg framåt”, som det heter.

Uppdraget som konsult för Hoist, som han lämnade styrelsen för i juni i fjol, avslutades uppenbarligen redan i höstas, vilket stärker uppfattningarna om starka viljor som drar åt olika håll i kredithanteringsbolaget.

Det abrupta ägarbeteendet gör det, liksom i det färska exemplet Rutger Arnhult i Castellum, extra svårt att attrahera styrelseledamöter med ryggrad. Återstår att se hur mycket ryggrad Arwidssons och Selins kandidater kommer att ha.

I bagaget har Hoist dessutom en historia av finansiella bekymmer och ständiga lednings- och styrelsebyten. 

Även Oasmia hade finansiella bekymmer. Den striden slutade med att Per Arwidsson lyckades byta ut stora delar av den gamla styrelsen. I efterspelet fick den tidigare styrelsen också kritik på flera punkter från Aktiemarknadsnämnden. 

Aktiekursen har däremot gått fortsatt väldigt dåligt sedan Arwidsson fick genom sina styrelseförändringar. 

Men i striden kring Oasmia var Per Arwidsson extremt tydlig i sin kommunikation kring vad han ansåg att styrelsen gjort för fel. 

Vad konflikten står kring den här gången svävar övriga aktieägare i total okunnighet kring. 

Handlar det om den framtida inriktningen? Är det oklarheter kring värderingsprinciper, något som kan vara en bomb i sådana här verksamheter? Det är som bekant inget ovanligt att ett bolag som ser ut att gå dåligt i själva verket går ännu sämre. 

Utifrån nuvarande information är det svårt att slå fast att det är helt fel att återigen göra förändringar i styrelsen. Men sättet det sker på skapar fler frågetecken än det rätar ut.