Det man däremot kanske inte alltid tänker på är att det verkligen handlar om exakt rapportering och transparent kommunikation. Fina ”one-liners” som bolaget utvecklat och som kan uppfattas som floskler, på gränsen till greenwashing, fungerar till exempel inte som ”bevis” för att bolagets affärsmodell är hållbar. Nu skall bolagens ESG-data – som täcker in affärsmodell, miljö, socialt, humant kapital, styrning med mera – vara spårbara och uppbyggda i princip på samma sätt som finansiell rapportering.  Materialiteten är så central, att bolagen från 2023 skall rapportera dubbelmaterialitet det vill säga såväl hur klimatförändringarna påverkar verksamheten, som hur bolaget påverkar klimatet.

Bolagen vet vad som krävs, och nu återstår att hantera förväntansbilden och kommunicera och rapportera effektivt. Det här innebär bland annat att man som bolag effektivt kommunicerar den finansiella materialiteten i de ESG-faktorer man identifierat, för att på den vägen skapa förtroendekapital bland samtliga intressenter.

Om vi fokuserar på investerarna så behöver de som är ansvariga för IR förstå vilken typ av investeringsstrategi som investeraren representerar, och vad denna investerare förväntar sig. Detta i tillägg till att en god IR, i möte med investeraren, vet om investeraren är långsiktig eller kortsiktig och fokuserar på värde- eller tillväxt.

Olika investerare har olika kravställningar, investeringsstrategier och referenspunkter inom hållbarhet. De stora investerarna har ofta en blandning av olika strategier. I Europa är den dominerande hållbarhetsstrategin negativ- eller exkluderande screening, då det i USA är ESG-integration som dominerar. Samtliga dessa investerare vill på ett effektivt sätt hantera ESG-riskerna i sina investeringar. För ett bolag som enbart producerar cigaretter är det inte mödan värt att träffa en investerare som exkluderar bolag som säljer tobaksprodukter. Men hur gör man om man också har vitt snus i produktportföljen?

Sedan finns det gruppen aktiva investerare som vill påverka samhället genom impact investeringar, eller som valt ett tematiskt förhållningssätt och investerar i bolag som driver utvecklingen mot en mer hållbar värld, samtidigt som dessa investeringar även skapar en finansiell avkastning. Bolag som utvecklar förnybar energi eller kemikaliesmarta textilier kan vara intressanta investeringar, trots att de senare kanske har vattenintensiv produktion.

Alla som investerar i hållbara bolag eller affärsmodeller utgår från samma grundsyn, nämligen att hållbara bolag kan leverera bättre avkastning än de som inte är det. Bolagen värderas bland annat på basen av affärsmodell, bolagsstyrning, trendexponering, möjligheter och risk – där så väl omställningsriskerna och de fysiska riskerna relaterade till klimatet är centrala. Investeraren vill identifiera centrala ESG-faktorer som påverkar resultat och balansräkningen och som kan anses vara finansiellt materiella. Transparent och jämförbar rapportering gör denna process enklare.

För att investerarna skall kunna göra en rättvisande värdering av bolaget är det därför viktigt att bolaget har relevanta mätetal som tillåter jämförbarhet mellan bolagen i samma bransch eller med samma typ av affärsmodell. En plattform av gemensamma mätetal i olika branscher gör det möjligt även för mindre bolag att rapportera utifrån sina förutsättningar och på så vis få möjlighet till såväl kapital som finansiering när världen nu ställer om. Det säger sig självt – för textilproducenter är vattenanvändning ett materiellt mätetal, men för ett konsultbolag är det inte det. Låt oss ta human kapital som ytterligare ett inte heltäckande exempel på riskkartläggning: i ett byggbolag kan olika typer av mätetal på de anställdas säkerhet och hälsa antas vara materiella, då fokus för ett finansbolag kanske är mångfald och inkludering. Ett annat exempel är styrning: för finansiella bolag kan man anta att systematisk riskhantering är ett viktigare mätetal än att olycksriskhantering, vilket däremot är materiellt för ett transportbolag.

Ett vanligt argument är att det är ”best in class” som gäller i alla lägen, och att bolagen därmed uppmanas fylla till exempel årsredovisningen, med så många nyckelord som möjligt, som dataanalyshusen sedan skall kunna plocka upp via sin AI-verktyg och plotta ut ett moln av  ett globalt investeringsuniversum. Men det är inte riktigt så enkelt. Best- in-class passar bra för large -cap, vilket är logiskt, eftersom stora bolag har resurserna för att kunna utöva ett vidlyftigt hållbarhetsarbete och därtill utveckla en effektiv rapportering.

I och med det nya direktivet, CSRD, utvecklas nu även en rapporteringsstandard för mindre bolag. Dessa bolag har begränsad kapacitet och därför är materialitet som riktlinje oerhört viktigt. Utifrån en materialitetsanalys kan bolag, såväl större som mindre, effektivt fokusera, kommunicera och rapportera på det som såväl bolaget som intressenterna uppfattar som materiellt. Mindre bolag är dessutom intressanta objekt för tematiska investeringar och även för impact-investeringar – och då blir en effektiv kommunikation kring speciellt affärsmodellen och trendexponeringen central. Även om många bolag vill vara bäst, så behöver man inte alltid vara bäst för att utgöra eller uppfattas som en bra och hållbar investering. Med en genomarbetad transparent rapportering som påvisar att man är en attraktiv investering relativt sin egen sektor eller i jämförelse med andra med liknande affärsmodell, kommer man således långt.

Transparens och tillförlitlighet är avgörande. Det som avgör datakvaliteten i det insamlade materialet är bland annat användbarheten och spårbarheten. Här kan bolagen ta hjälp av samma typ av materialitetskartor som investerarna använder sig av. Dessa pekar ut de finansiellt materiella hållbarhetsfaktorerna och mätetalen för olika branscher och kan vara till stöd när bolagen utvecklar såväl rapportering som kommunikation.

Bolag behöver som sagt utveckla sin kommunikation och rapportering för att, genom sin affärsmodell, säkerställa långsiktigt kapital och finansiering – men man kan trots allt göra det på ett effektivt sätt.

Personligen tror jag att ett effektivt steg på vägen mot bättre rapporteringskvalitet är att integrera medarbetare som arbetar med hållbarhetsrapportering med finansavdelningens dito. Detta för att undvika dubbelarbete och öka effektiviteten. På det sättet blir framtagandet av hållbarhetsdata en naturlig del av bolagets hela rapporteringsprocess och genomgår därmed samma kvalitetssäkringsprocess som finansiell data. Det gör det också enklare att 2023 rapportera i enlighet med det nya direktivet (CSDR), som innebär att hållbarhetsrapporteringen i årsredovisningen skall granskas av tredje part (revisor) och därtill vara del av förvaltningsberättelsen.

Helena Nordman-Knutson
Safir Communication, rådgivare och senior konsult