– Vi har under många år gjort återkommande undersökningar bland våra medlemmar som visar att viljan att nyanställa stadigt minskat och att planerade uppsägningar ökat. Detta kunde vi inte se i sysselsättningsstatistiken. Den kraftiga nedgången i antalet arbetade timmar syns inte där.

Johan Kreicberg ger två exempel: Om en anställd sjukskriver sig och en vikarie anställs räknas det som att två personer arbetar. Sjukskrivningar är alltså positivt för sysselsättningsstatistiken. Om en anställd går på friår, och en annan person anställs i dennes ställe, räknas det som att två personer arbetar.

Vad var det mest slående i den statistik ni fått fram?

– Dels att genomsnittssvensken arbetar mindre än under 90-talskrisen, 23 timmar i veckan, dels att andelen personer i arbete skiljer sig så mycket mellan länen.

I Jönköpings län, som toppar listan, är den andelen 67 procent. Andelen personer i arbete mellan 16 och 64 år är i Norrbottens län bara 53 procent.

Vad tror du de regionala skillnaderna beror på?

– När det gäller skillnaden mellan de län som ligger sämst till, som till exempel Norrbottens, Jämtlands och Västmanlands län, är det helt klart en attitydfråga. Till exempel är villigheten att flytta till ett arbete mindre nu än vad den var under 60- och 70-talen.

– Politikerna gjorde bort sig när de införde regeln som säger att människor som lever på a-kassa inte måste söka arbete i andra delar av landet under de 100 första dagarna. Det räcker med tre månaders arbetslöshet för att en arbetssökande ska bli mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Den regeln måste definitivt bort. Folk måste tvingas att söka arbete även bortom det egna kvarteret.

Företagarnas beräkningar visar att en person i ett Norrlandslän som lever på a-kassa, och som får jobb i Stockholm med samma lön som tidigare, förlorar mellan 2000 och 3.000 kronor i månaden på grund av högre boendekostnader.

– Vi kan ju inte sätta personer att punktmarkera alla som lever på a-kassa, och om vi verkligen vill få folk att flytta till jobben måste ersättningsnivåerna sänkas rejält.

Sveriges åldrande befolkning beskrivs ofta som det stora hotet mot välfärdssamhället, men statistiken säger något annat. Antalet personer som inte arbetar under en genomsnittlig arbetsvecka är nu 2,2 miljoner. Det innebär en ökning med 500.000 personer sedan 1990. Inte förrän 2030 väntas antalet ålderspensionärer uppgå till 2,2 miljoner personer.

– Undersökningar visar att om andelen personer i arbete ökade från nuvarande 61 procent till 65 procent skulle vi klara de stora framtida pensionsavgångarna. Den gränsen klarar man galant i Jönköping, så det verkar ju inte helt omöjligt att uppnå.

Om rätt politik förs, tror du att mindre företag kan ersätta de jobb som går förlorade på grund av att större industriella företag outsourcar?

– Jag tror faktiskt det. Men nu är det inte bara de jobb som förloras på grund av outsourcing som måste ersättas. När 40-talisterna går i pension kommer cirka 70.000 småföretag och 150.000 jobb att försvinna – det handlar om väldigt små företag som till exempel kemtvättar och små bilverkstäder.

Anledningen till att dessa företag sannolikt kommer att läggas ned är enligt Företagarna svårigheterna med överlåtelsen och att köpare och säljare har svårt för att hitta varandra.

– När vi uppmärksammade det problemet för ett par år sedan var det massor med folk som ringde och frågade: ”var är listan?” Alltså listan på små företag som sökte en köpare. Någon sådan hade vi naturligtvis inte. Det skulle man kunna lösa med en internetsajt som skulle kunna matcha potentiella köpare med äldre företagare.

Vad är det första regeringen borde göra för att öka antalet arbetade timmar. Vad är ditt bästa tips?

– Avskaffa medfinansieringen av sjuklönen! Dessutom har arbetsgivaren ett rehabiliteringsansvar. Det faktum att våra medlemmar inte kan kalkylera den kostnaden gör dem tveksamma till att anställa. Med tanke på att nästan hälften av alla långtidsarbetslösa säger att de skulle kunna arbeta om de fick ett annat jobb, är den här lagen förödande. Vilken småföretagare vågar anställa en person med en lång sjukdomshistoria?

Fotnot:
Medfinansiering innebär att arbetsgivaren står för hela sjuklönekostnaden under de två första sjukdomsveckorna och 15 procent av sjuklönekostnaden efter de två första sjukdomsveckorna.