Handelsbanken kom med glädjande besked i delårsrapporten. Bankens avkastning på eget kapital för samtliga tre kvartal var drygt 13 procent. I Storbritannien var den mer än 15 procent. 

Det betyder att om bankens sista kvartal 2018 inte blir sämre än årets övriga, och om det inte uppstår några ytterligare obehagliga överraskningar, à la Carillion i Storbritannien, kan resultatet före skatt hamna på cirka 20 miljarder kronor för helåret 2018, enligt vissa bedömare.

Totalt förvaltat kapital steg med tolv procent till 670 miljarder kronor, det högsta någonsin. 

Vad som också är av intresse är att det fanns en central kommunikationsmiss i delårsrapporten.

Den bestod i att banken meddelade att ”de strategiska initiativen innebär åtgärder som leder till effektivisering motsvarande minst 1 600 årsarbeten till och med 2022”.
Fler än en redaktion missuppfattade pressmeddelandet och trodde att banken skulle sparka 1600 anställda, vilket flera tidningsrubriker vittnade om. Det fick i sin tur vissa av bankens kunder att oroligt undra om deras lokala Handelsbankskontor riskerade att läggas ner. 

Men så var det inte. Banken kommer att dra ner på kostnader som motsvarar 1 600 helårstjänster under fyra år. Dessa personer kommer att sluta genom naturlig avgång.
I Storbritannien och Nederländerna kommer däremot fler att anställas. Ett annat sätt att uttrycka rationaliseringen hade varit att översätta den till att drygt 1,6 miljarder kronor (en miljon per tjänst) skulle sparas – drygt 400 miljoner kronor per år.

Men den siffran måste tydligen styrelsen och kommunikationsavdelningen ansett vara för svår eller osäker för att delge. Styrelsen må ha stött och blött formuleringen om de 1 600 tjänsterna, men den blev inte helt lyckad.

Den blev särskilt misslyckad eftersom den kom från Handelsbanken, banken vars adelsmärke är just den personliga kontakten med kunderna. Den kundkontakten utövas av anställda på de många lokala kontoren. Bara i Sverige finns det 391 kontor och elva mötesplatser.

På den näst största marknaden Storbritannien har banken hunnit etablera 250 lokala kontor. 

Det är i kundmötet som nya pengar strömmar in till Handelsbanken.

Banken har två stora vinstgeneratorer: Bolånen och förmögenhetsförvaltningen.

De lokala kontoren främjar kundmötena. Förmögenhetsförvaltningen lever på kundmöten. Varje möte med kund mynnar ut i 140 000 nya kronor till bankens fonder inom 30 månader, visar delårsrapporten, vilket också återberättades på telefonkonferensen i samband med rapportsläppet.

Det finns mycket annat som också talar för att personliga möten är viktiga. 

Svenskt kvalitetsindex gör oberoende branschundersökningar. Bankenkäten visar att sju av tio bankkunder vill ha mer personlig service – trots alla geniala it-lösningar. Dessa brukar dessutom ofta betyda att mer tråkigt digitalt arbete lastas över på kunden, till exempel fylla i blanketter på nätet. 

Sten Jönsson, professor emeritus från Handelshögskolan i Göteborg, skriver just nu på en bok om bankkrascher på 1400-talet till och med 1600-talet. 

Hans absoluta favoritbank i nutid är dock Handelsbanken. Och han lovordar den organisatoriskt just för dess stabila lokala förankring. 

– Den skiljer ju sig från andra svenska banker genom att den behåller ett stort kontorsnät, säger han till Realtid.se.

– Alla större krediter måste godkännas och rekommenderas lokalt, innan de kommer upp till huvudkvarteret. Flera delar av Handelsbankens strategi främjar både personligt ansvar och en omsorg om företagets bästa. 
 
Förutom de lokala kontoren har Handelsbanken ytterligare ett adelsmärke: Samtliga anställdas delägarskap.

Handelsbanken drivs lite som ett familjeföretag eftersom samtliga anställda är delägare i banken. Lång och trogen tjänst premieras i vinstandelsstiftelsen Oktogonen.
Om Handelsbankens räntabilitet är högre än branschens avsätts en del av mervinsten till Oktogonen. Den är dock idag begränsad till tio procent av aktieägarnas utdelning.

Idén när Jan Wallander grundade Oktogonen 1972 var att avsätta en tredjedel av mervinsten till konsolidering av banken, en tredjedel till utdelningshöjning till aktieägarna och en tredjedel till personalen.

Syfte var ett kollektivt sparande och ägande i banken som skulle mynna ut i ett större inflytande för de anställda. På grund av dessa avsättningar som används till att köpa aktier i banken har personalstiftelsen Oktogonen också blivit största ägare i banken.

Stiftelsen fungerar som en sporre för de flesta anställda. Den som arbetat längst har mest. Befattning i banken har ingen betydelse. Kassörskan och direktören äger lika mycket.

En person som arbetat trettio år i Handelsbanken har cirka sju miljoner kronor sparade i Oktogonen. Men först efter 60 fyllda är det möjligt att ”casha hem”.

Oktogonen har stor betydelse: En högt uppsatt person på koncernstaben säger att hon fortfarande tänker på att inte slösa på till exempel papper. Alla drar åt samma håll. Banken är de anställdas bolag.

Men får banken problem blir dessa också vinstandelsstiftelsens Oktogonens problem.

Sjunker lönsamheten i förhållande ett genomsnitt hos konkurrenterna stoppar banken avsättningarna till stiftelsen. Det sänker troligen personalens drivkraft. 1993, 2009, och 2017 gjordes inga avsättningar. Det senaste beslutet berodde på ”den kraftiga ökning av bankens kapitalkrav som aviserades av Finansinspektionen i början av 2016”. 

Nu visade kvartalsrapporten på tillväxt i samtliga hemmamarknader. Rörelseresultatet steg med fyra procent till 16,7 miljarder kronor jämfört med 16 miljarder kronor samma period förra året. Men de totala kostnaderna ökade med tio procent till nästan 15,4 miljarder kronor. Kostnaderna hänför sig fortfarande i hög grad till Storbritannien och där till effektiviseringar och systemstöd för regelverksanpassningar.

Smällen från Storbritanniens näst största byggbolag Carillion på en halv miljard kronor togs förra året. Men med Carillion kom också en del obehagliga avslöjanden.

Dagens Industri avslöjade att svenska Finansinspektionen hittat allvarliga brister i hjärtat av bankens brittiska verksamhet, vid till exempel riskbedömningar vid företagsutlåning.

Carillion fanns några månader innan konkursen inte ens med på Handelsbankens lista över de 25 största riskerna i kreditportföljen – trots varningstecknen.

Och Handelsbanken tar risker.

Den goda avkastningen kommer med en extrem upplåning. Den så kallade gearingen eller belåningsgraden är 22. För varje krona i eget kapital finns drygt 22 kronor i balansomslutningen.

Det är inte ofarligt. Framförallt inte om en stor del av upplåningen kommer från utlandet och dessa upplåningsmarknader under 2018 ”präglats av en något större osäkerhet” som det står i delårsrapporten. Banken har därför förlängt löptiden på sina nya obligationslån i utlandet till tio år. 

Å andra sidan har Handelsbanken sluppit hela debaclet med suspekta non resident-kunder i Baltikum.

Det var under Tom Hedelius tid som vd (1978-1991) som en etablering i Baltikum undveks. Handelsbanken har visserligen ett kontor i varje baltiskt land, men inga non resident-kunder.

Balansomslutningen där uppgår till två miljarder kronor. Men med det kommer förstås att Handelsbanken missar ett ordentligt bidrag till räntabiliteten. I Baltikum var SEB:s räntabilitet nästan 23 procent för rådgivning och banktjänster till små och medelstora kunder.

På livförsäkringar och kapitaltjänster till privata kunder i Baltikum hade SEB en räntabilitet på drygt 36 procent.