Enligt World Happiness Report, är Finland världens lyckligaste land, men många tycker ändå att vi finländare pratar mer i moll än i dur. Hemligheten är väl att vi finländare är lyckliga, när vi är nöjda med tillvaron. Trots alla kriser och de hårda smällar som den finska ekonomin genomgått de senaste trettio åren, så är vi lyckliga. Vi planerar kanske alltid för det värsta? Vi är riskaverta. Vi har ju både skyddsrum och beredskapslager. Så när det värsta inte sker så är vi lyckliga.

Om jag förenklar förloppet radikalt kan de senaste trettio åren i Finland summeras på följande sätt: Under 90-talet hade vi en stor bankkris samtidigt som Sovjet kollapsade och landet förlorade sin viktigaste exportmarknad. Resultatet var stora kreditförluster för bankerna, huspriserna föll och företag gick omkull. Finland kom ur den djupa depressionen med stöd av att tekniksektorn, som började växa så det knakade, med Nokia som draglok. Sedan hade vi finanskrisen vid 2008/2009 där de finska bankerna höll emot, men Nokias mobilverksamhet började sin väg mot avgrunden av helt andra orsaker, och teknikklustrets nedgång med mera, gjorde att den finska ekonomin tappade ordentligt med fart eller gick kräftgång tio år framåt. Så småningom började återhämtningen. Men sedan kom covid-pandemin och den försökte den dynamiska regeringen med Sanna Marin i spetsen, fixa med lock-downs och annat, och ekonomin tog åter skada. Nu har då Finland haft riksdagsval och Samlingspartiet (högern) vann valet på att plädera om att vända den svaga ekonomin. Det återstår att se. Men i en utrikespolitisk kontext, och som del av planen att förhindra att det värsta inte sker, är Finland nu medlem i Nato. Om det gör finländarna lyckligare, vet jag inte, men en sak är klar; det här med risk- och krishantering är inget nytt för vårt östra grannland.

Om vi övergår till bolagsstyrning och lämnar Finland för en stund, bolag som i Sverige är upptagna till handel på en reglerad marknad, följer Svensk Kod för Bolagsstyrning där det stipuleras följande om styrelsens roll ”se till att det finns ändamålsenliga system för uppföljning och kontroll av bolagets verksamhet och de risker för bolaget som dess verksamhet är förknippad med”. Bolag behöver alltså kunna hantera styra, identifiera och följa upp sina risker på ett integrerat sätt.

För att bolagen skall kunna hantera en kris på ett optimalt sätt så är alltså riskanalysen väsentlig. Men det är ibland först när man står inför en realiserad risk, eller i efterarbetet av en kris, som det skapas strukturer för hur hanteringen av den specifika risken skall göras framöver. De flesta svenska bolag hade till exempel inte med risken för pandemi förrän pandemin kom. Knappast kriget i Ukraina heller. Den nuvarande bankoron, inflationsoron och ränteoron är ansträngande för systemet, och nu lägger bolagen även på bred front in mer specifika makroekonomiska faktorer i riskerna. Numera är ränteläget en central riskfaktor i många verksamheter, där i bland fastighetsbranschen.

Riskanalysens syfte är alltså att identifiera de risker som kan ha väsentliga konsekvenser på bolaget och dess verksamhet. Över de senaste tio åren har den geopolitiska risken och osäkerheten i den globala ekonomin ökat. Med tanke på det geopolitiska läget i världen och den polarisering som sker, så tror jag att såväl styrelser som ledning behöver ta ett större och djupare grepp på den geopolitiska kontexten som bolagens verksamhet befinner sig i. En väsentlighetsanalys av den geopolitiska risken kan gälla såväl den breda verksamheten som dotterbolag eller ett land eller region. Jag förespråkar en relevant diskussion i styrelserummet och i ledningsgruppen runt de väsentligaste geopolitiska frågorna och om vad konsekvenserna för bolaget skulle kunna vara på bolagets kort- medel- och långsiktiga förmåga att skapa mervärde. Addera politisk hållbarhet till den sociala hållbarhetsagendan helt enkelt.

Bolagen behöver föra en kontinuerlig diskussion inom ämnet. Det kan gälla enskilda länder och relationer som Kina, Indien, Ryssland, USA-Kina, Ryssland-Kina, men även politiska omvälvande förändringar, politisk polarisering, antidemokratiska rörelser, politisk stabilitet/instabilititet, ekonomisk stabilitet/instabilititet, politisk syn på infrastruktur/energi/välfärd, säkerhetsaspekter inklusive organiserad brottslighet, regelverk, etc. Det gäller att definiera riskerna, bedöma sannolikheterna och konsekvenserna och lägger upp en plan på hur man hanterar dem. Resultatet kan vara att man flyttar produktion (närmare kund), ställer om sin leveranskedja och omallokerar såväl medarbetare som kapital.

Dels som ett resultat av EU;s sanktioner, dels för att undvika kritik på hemmaplan drog sig svenska bolag ur Ryssland under 2022. Kvaliteten på den kommunikation som bolagen släppte i samband med att de drog sig ur, varierande. De bolag som lyckades bra, med minsta möjliga påverkan på värderingen, var de som hanterade risken snabbt och vars information var mest korrekt och transparent. De bolag som tog hela smällen direkt. Rätt kommunikation kan nämligen vända marknaden – när förutsättningarna för detta finns. Genom transparent kommunikation så inprisades dessutom värdeförlusten över ett bräde och förtroendet för bolaget och dess ledning kvarstod.

Med en ingående analys kan man således på ett effektivt sätt kartlägga den geopolitiska riskexponeringen och sedan agera på den på ett effektivt sätt, där snabb, relevant och konsekvent kommunikation och framför allt tydlig kommunikation blir en central del av krishanteringen. En klok genomtänkt kommunikation som inte stör relationer till bolagets intressenter, eller förstör värden. Och som minimerar tolkningsutrymmet.

Helena Nordman-Knutson
Senior rådgivare, Safir Communication

Fotnot: Helena Nordman-Knutson är född och uppvuxen i Helsingfors