Cecilia Wikström har fram till nyligen inte tillhört de mer kända namnen inom folkpartiet och har bara varit aktiv medlem i sex år. Men på kort tid har hennes namn återfunnits längst ner på en rad debattartiklar i de ledande tidningarna. Till och med i så prominenta tidningar som Heralds Tribune har Cecilia Wikströms artiklar förekommit. I riksdagen är hon ledamot i kulturutskottet och suppleant i utrikesutskottet. Rykten gör gällande att hon kan bli borgarnas kulturministerkandidat vid en valseger 2006.

Cecilia Wikström växte upp i Kalix i Norrbotten, men kände tidigt att hon inte hörde hemma där.

– Jag delade inte samma ambitioner och intressen som mina vänner där. Att åka raggarbil med tärningar och luktgran i framrutan passade inte mig.

Hennes val av parti kom som något av en uppenbarelse.

– Jag var 17 år och låg i badkaret och lyssnade på Per Ahlmark på radion. När han talade om global solidaritet och varje människas okränkbara värde insåg jag att jag var liberal och att jag skulle gå med i folkpartiet så fort jag fyllde 18, och det gjorde jag. Det var ju ett annorlunda val av parti uppe i Norrbotten. Jag minns att när det var skolval fick folkpartiet bara en röst, och det var min.

Innan du blev präst hade du skådespelarambitioner, stämmer det?

– Nej, inte alls. Jag var bara trött på Kalix och ville ut och se världen. Så jag åkte till New York och pluggade teater för att det var roligt. Jag visste hela tiden att jag skulle bli präst så småningom.

Var det något du hade fått med dig från familjen?

– Nej, mina föräldrar var inte religiösa och gick aldrig i kyrkan. Min tro var något jag fann själv.

Efter två år USA återvände Cecilia Wikström till Sverige och började läsa teologi vid Uppsala universitet. Hon blev senare kvar i Uppsala där hon tjänstgjorde som präst vid domkyrkan och några planer på att aktivt ge sig in i partipolitiken fanns inte.

– Inför valet 1998 hade folkpartiet usla siffror. Det lokala partiet i Uppsala började i desperation leta igenom sina medlemslistor för att hitta några kända namn att profilera och dök mitt namn upp. Jag var väl lite känd som präst då så de ringde upp mig och frågande om jag inte kunde ställa upp i kommunalvalet.

Och det ville du…

– Nej, inte alls. Jag tyckte det lät så tråkigt att hålla på med vägbyggen och sånt. Däremot var jag lite insatt i sjuk- och äldrevård så plötsligt hörde jag mig själv säga: jag ställer gärna upp i landstingsvalet.

Cecilia Wikström ställde upp som hon lovat och vann. Efter en mandatperiod i landstinget blev hon 2002 invald i riksdagen vid 37 års ålder.

Många undrar nog varför du som präst inte är kristdemokrat.

– Det kan jag enkelt svara på. De är för konservativa för mig. Jag tycker att tron är privat och att det är fel att moralisera över andras livsstilar.

Du har engagerat dig i Irakfrågan och anklagat regeringen för passivitet.

– Ja, jag anser att Europa bör ta ett större ansvar i att bygga upp det civila samhället i Irak tillsammans med USA.

Är det en fråga om pengar?

– Nej, det är närvaro som behövs. Folk på plats som kan hjälpa till med att utbilda poliser och bygga upp domstolsväsendet i landet. Jag tycker även att vi skulle ta hit ungdomar från Irak som kan lära sig om demokratin i Europa.

Bortsett från hur situationen ser ut i landet nu, var det rätt att gå in i Irak?

– Ja, jag stödde invasionen då och gör det fortfarande. Visst råder det kaos där nu, men en totalitär diktatur är störtad och demokratiseringsprocessen har inletts.