– Nej. Sourze på nätet är en rikstidning. Att dela ut papperstidning gratis i Stockholm är ett sätt att börja – skulle det gå bra så kan vi utvidga.

Vad skiljer papperstidningen från er nättidning?

– Innehållsligt inte så mycket. Nättidningen fungerar som en källa för stora delar av papperstidningen. En del material publiceras på nätet först i samband med att papperstidningen kommer ut. Vi gav ut fem nummer i höstas på prov.

Hur gör ni för att locka höjdarna att medverka?

– Det är inte särskilt svårt. Vi startade i januari 2001, i slutet av den nya ekonomi-vågen. Vi har lärt oss en läxa – att ha tålamod. Och det är många som vet vad Sourze är.

Vilka tackar ja?

– Advokaten Peter Althin skrev i våras om Ulf Olsson-målet och var kritisk till rättsssytemet. Vi intevjuade Horace Engdahl i vintraas där han avslöjade att han inte läst Da Vincikoden. Och Lars Ohly valde Sourze som kanal för att få ihop det där med att han ibland inte är kommunist.

Vilka tackar nej?

– Vi har inte försökt få Göran Persson att medverka. Laila Frevalds var vi i kontakt efter tsunamikatastrofen. Hovet är vi på hela tiden – vi vill få kronprinsessan att skriva, det skulle vara spännande. Men hovets policy verkar vara att hon inte ska skriva själv och så har hon dyslexi. Men det är många som vill åt hennes dagböcker.

– Vi måste hitta de som vill prata till punkt.

Får de som är kända också betala för att medverka?

– Nej, vi har en filosofi. De som ber oss får betala, dem vi ber får skriva gratis. Och ingen får betalt.

Varför kostar det för vanliga människor?

– Vi tar en avgift på 100 kronor per artikel. Den finansierar vår bearbetning rent grammatiskt av artiklarna. Och när de betalar så är de mer noggranna.

Hur många skriver i nättidningen på en månad?

– Cirka 150. Efterfrågan på att skriva själv är stor. Jag tycker att vi hela tiden hittar skribenter som är duktiga, även sådana som inte är kända. Och vi har 40.000 unika besökare i månaden. Ibland har vi varit oroliga för att Sourze skulle bli en sajt för inbördes beundran, men när vi undersökt det så är bara 1 procent av läsarna som skriver i nättidningen.

Någon som blivit känd av de som publicerat sig på Sorze?

– Ja, Anna Ekelund skrev på Sourze och sen plötsligt blev hon kolumnist på Aftonbladet. Hon kallades sig själv för självutnämnd Sourzeprinsessa. Och Conny Palmkvist skrev på Sourze och han debuterade i år med boken ”Hej då, Allihop” på Forum om hans mamma som dör i cancer.

Utnyttjas ni i pr-syften?

– Det är inte särskilt vanligt. Och vi har en inbyggd mekanism – det som är mest läst visas mest. Är det för mycket pr i någon artikel som skulle den försvinna snabbt. Och vi har publiceringsregler som säger att det inte är tillåtet med reklam.

Daniel Lampinen skriver i Sourze i dag att det vore bra med ett kreativitetsparti – skulle du rösta på det?

– Det har jag ingen aning om.

Var står ni politiskt?

– Vi försöker hålla oss neutrala. Vi har lika bra med högerpoltiker som vänsterpolitiker. I höstas prydde Gunilla Carlsson ett omslag och Lars Ohly ett annat.

Hur var det med ägarna, Skandia gick ur?

– Ja, i dag ägs Sourze av mig och Rutger Vannerus.

Hur gick det förra året?

– Vi har haft problem att hitta bra intjäningsförmåga. Det är i det sammanhanget vi testar att göra nånting annat, som att ge ut Sourze som papperstidning. Nu är vi fyra–fem personer som gör Sourze. Ett tag var vi 10–15 personer.

Har ni andra intäkter än läsarna, banners och annonser i papperstidningen?

– Vi har lite samarbete med Telia, Tele 2 och Spray, om att leverera innehåll. Det ger inga jätteintäkter. Vi är en innehållsfabrik.

Fotnot: Papperstidningen Sourze kommer som 14-dagarstidning från och med juni och trycks i 15.000 exemplar.