"Svart ekonomi bra i kristider"

Rapporten tittar på sambandet mellan å ena sidan hur hög andel av BNP som antas genereras i den svarta sektorn (vilket inkluderar allt som inte registreras av myndigheter, dvs såväl knarklangning som svartarbete), och å andra sidan hur hög tillväxten har varit under lågkonjunkturen.

Sambandet är ganska beskedligt (se r2-koefficient i diagrammet intill), men utgörs av att länder med stor andel ”skuggekonomier” klarat sig bättre genom krisen än dem med måttligt stor andel. De med minst andel klarar sig dock åter bättre än länderna ”i mitten” – där bland annat Sverige finns.

Rapporten från Deutsche Bank är skriven i en ganska skämtsam ton, men dess slutsatser har tidigare vidgåtts av ekonomiprofessorer som Johan Lybeck och Magnus Henrekson (se länk under denna artikel).

Därutöver: i sin memoarbok ”Jakten mot nollpunkten” (Bonniers 2008) skildrar konstnären Carl Johan De Geer ett möte med gangsterkungen Leif Stenberg, sedermera Skiffer (1932-1985), på den sistnämndes dödsbädd. Bekantskapen dem emellan tog sin början när Skiffer köpte en fastighet på övre delen av Birger Jarlsgatan där De Geer hyrde en butikslokal för att sälja sina textilier (Skiffer driver iväg De Geer för att etablera nattklubb).

I tron att De Geer har bra kontakt med massmedia säger sig Skiffer ha tänkt ut lösningen för svensk ekonomi och hur den ska klara sig mot konkurrensen från låglöneländer och den utflyttning av arbetstillfällen som är dess konsekvens: utan löner ingen konsumtion och efterfrågan.

Lösningen, säger Skiffer, är en växande svart ekonomi.