Så lyckades Gardell slakta ABB

Egentligen är det en fråga för ABBs huvudägare Investor och inte minst dess huvudägare Wallenbergstiftelserna. För dessa allmännyttiga stiftelsers enda uppdrag och existensberättigande (är inte att avlöna en massa män som råkar ha efternamnet Wallenberg) utan at ägna sig åt ”landgagnelig verksamhet”. Det senare kan låta nattståndet ur ett finansiellt perspektiv, men beaktar man att företag också har andra intressenter än aktieägarna i kombination med dagens politiska spänningar, både på nationell och internationell nivå, så känns det inte helt mumifierat.

Här hade Investor och Wallenbergarna dessutom möjligheten att låta det finansiella och ”landgagneliga” perspektivet gå hand i hand. I stället för att sälja verksamheten till japanska Hitachi så hade man kunnat knoppa av Elektriska Aktiebolaget Magnet, som är ursprunget till dagens Power Grids, och notera det på Stockholmsbörsen. För aktieägarna, även transaktionsinriktade Cevian, borde det inte vara så stor skillnad från att få likviden för Power Grids i form av utdelning, aktieåterköp, eller Magnet-aktier.

Power Grids teknologiska och produktionsmässiga kärna finns i Sverige och Ludvika. Företaget är världsledande på teknik för att hantera högspänningsöverföring, där Uno Lamms banbrytande utveckling fortfarande utgör grundbultarna i verksamheten. (Han är för övrigt både den högspända likströmmens fader och morfar till Televinken.) Mer än hälften av de globala högspänningsinstallationerna har ABB som huvudleverantör.

Affärsområdet, som omsätter runt 90 miljarder kronor, tjänar 9 miljarder,(EBITA)  och nu värderas till runt 100 miljarder kronor, har också den kritiska massa som krävs för att kunna stå på egna ben. Därmed inte sagt att köparen Hitachi är en dålig ägare, ett konglomerat som påminner om ABB före de stora ”avskalningarna” som skett under 90- och framför allt efter krisen i början på 2000-talet.

Högspänningsutrustning är inte någon huvudprodukt för Hitachikoncernen. De synergier som Hitachi tror sig kunna hitta handlar paradoxalt nog om att koppla på Hitachis digitala lösningar, för bland annat distribuerad energiproduktion, med mera. Det vill säga skapa synergier med det som inte så lite påminner om vad som blir kvar i ABB, som nu kallar sig för ”ledare inom digitala industrier”.

Power Grids kundstruktur och affärmodell avviker emellertid en hel del från resten av ABB.  Marginalerna är lägre, men även kapitalbindningen, så det är möjligt att det som blir kvar av ABB blir både mer lättanalyserbart, lättare att värdera och lättare att styra.

För lättstyrt har ABB aldrig varit sedan Percy Barnevik på 80 talet fusionerade Asea med Brown Boveri till ABB. Nittiotalets ”dansande gigant” var i mycket en redovisningskonstruktion, där kostnader trollades bort för att sedan ända dyka upp i balansräkningen i form av ett stagnerade eget kapital. I början av 2000-talet höll det på att gå över styr när asbestproblematiken sammanföll med att man gick över till amerikansk redovisningsstandard, US Gaap. Då blev rörelseresultatet 40 procent lägre än vad den tidigare redovisningen, IAS, visade. Samtidigt skedde ett mycket illa tajmat aktieåterköp. Därefter har den ena verksamheten efter den andra skalats bort. Det gäller inte minst de svenska delarna. För drygt 20 år sedan var ABB Sveriges största privata arbetsgivare med närmare 30 000 anställda. Efter försäljningen av Power Grids är man numera nere i runt 4 000.

Av Percy Barneviks skapelse återstår inte mycket. När ABB-ledningen nu skrotar hans klassiska ”matrisorganisation” och säger sig kunna spara 500 miljoner dollar årligen genom den nya omorganisationen sätts en punkt för den epoken.

För Cevians portalfigur Christer Gardell sluts en cirkel. Det var Percy Barnevik som i egenskap av ordförande i Skanska som frigjorde investmentbolaget Custos från sitt tidigare inlåsta korsägande. Som ny VD för Custos kunde Christer Gardell inledda sin framgångsrika styckningskarriär bland bolagets portföljbolag.  Med försäljningen av Power Grids har Christer Gardell och hans vapendragare Lars Förberg, som sitter i ABBs styrelse,  fått ännu en skalp, eller om man så vill ännu en ”friterad lökring” till.