Per Lindvall: Svenskt Näringsliv – det här är inte seriöst

Realtids Per Lindvall skrev en krönika i torsdags där han beskrev situationen med att fåmansbolag i praktiken idag är ett skattefrälse. En del i detta är de så kallade 3:12 reglerna där delägarna i fåmansbolag kan välja att skifta över sina inkomster från högbeskattade tjänsteinkomster till extra lågbeskattade kapitalinkomster. I måndags kom Svenskt Näringliv med en replik. Men är det verkligen ett svar på den kritik som Per Lindvall framförde? Här är Per Lindvalls replik.

I fallet med 3:12 reglerna så handlar kritiken, den andra sidan av myntet, om att de i massiv skala används för att omvandla högbeskattade tjänsteinkomster till extra lågbeskattade kapitalinkomster. Om detta skriver Svenskt Näringsliv ingenting i sin replik. Och de enorma fördelar som icke publika bolag har relativt publika bolag genom den så kallade ”värdepappersregeln” för att införa låg- eller nollbeskattade  optionsprogram nämner Svenskt Näringsliv inte med ett ord.

För att kolla hur det står till med inkomstkonverteringen från tjänst till kapital kan intresserade läsare exempelvis ta del av årsredovisningarna för Advokatfirman Vinge i Stockholm AB, eller vilken advokatbyrå som helst. Alternativt Bohlingruppen AB, moderbolag för KPMG i Sverige, och därefter vilken revisionsbyrå som helst. Eller varför inte Söderbyleden Stormarknad AB och sedan valfri annan ICA Maxi-handlare.

Vilka är egentligen de samhällsekonomiska fördelarna av att vissa personer har möjligheten att bilda ett svenskt skattefrälse? Jämfört med de som är anställda i publika bolag, offentlig sektor eller andra privata bolag som inte kan eller vill utnyttja dessa förmåner.

Jag vill hävda att de skadar tilltron till hela skattesystemet och att de negativa effekterna på samhällsnivå vida överstiger fördelarna.

Håller man sig till den ensidiga berättelsen urartar det hela lätt till ren advokatyr eller resonemang på en abstraktionsnivå som ofta bildar formen av rent snömos. (Läsare med tid över kan gärna läsa Svenskt Näringslivs svar en gång till och ställa sig frågan; Vad säger de, egentligen?) Att den borgerliga Alliansen, om den finns numera, har svalt Svenskt Näringslivs argument med hull och hår, är tyvärr en av de mera sorgliga inslagen i svensk politik. Inte ens den tidigare nyliberala inkvisitorn IMF köper dessa resonemang längre. (Ännu mer intresserade läsare kan exempelvis ta del av IMFs rapport om de makroekonomiska konsekvenserna av en mera avreglerad arbetsmarknad. Inte ens det myntet är ensidigt.)   

Det handlar om stora tal som med råge skulle kunna finansiera ett slopande av värnskatten

Svenskt Näringsliv hävdar att skatteintäkterna från 3:12-bolagen har ökat sedan lättnadsreglerna infördes 2006 och att det ska vara ett bevis för hur bra de är för att stimulera företagande och investeringar. Det är sant att bolagsvinsterna har ökat mycket kraftigt i denna sektor. Men hela frågan är ju hur mycket av dessa vinstökningar som egentligen drivits av möjligheterna att just konvertera högbeskattade tjänsteinkomster till lågbeskattade kapitalbeskattningar. Jag, liksom förre finansministern Erik Åsbrink, vill hävda att det sker i en massiv skala.

Det vill säga: De samlade skatteintäkterna är väsentligt lägre tack vare denna konverteringsmaskin. Det handlar om stora tal som med råge skulle kunna finansiera ett slopande av värnskatten och även ett kraftigt hugg i den statliga inkomstskatten om reglerna jämnades till. Den typ av företagande som gynnas av de fördelaktiga 3:12-reglerna är de som kan dela ut stora delar av eller hela vinsten. Majoriteten av dessa bolag utgörs inte av mera riskfyllda och nystartade verksamheter utan av sådana som mer är att betrakta som solida oligopol eller närmast skråväsenden, som revisionsbyråer, (big four), advokatbyråer och ICA-handlare.

Tack för ordet.