I morgon ställer hon till med bråk – igen

Filmerna visas på Göteborgs filmfestival i veckan. Men Realtid.se har redan träffat Wechselmann och sett Patrick Creadons film I.O.U.S.A – I owe USA.

Det är inte första gången som filmaren och debattören Maj Wechselmann rasar mot utrikesminister Carl Bildt.

– Jag har tagit upp vad Bildt gjorde tillsammans med Lundin Oil i Sudan och vad Lundin gör just nu – dessutom om en rad andra styrelseuppdrag för Bildt och hans optioner i porrbolag, säger Wechselmann.

Nu går hon till attack igen. Realtid.se har fått se delar av hennes kommande dokumentär om finanskrisen, Pengarna och paniken – en film om girigheten, som snart har premiär på Göteborgs filmfestival.

I programmet till filmfestivalen står det att
Wechselmann ställer frågor, men låter oss själva tänka ut svaren.

Och det är en hemlighetsfull Maj Wechselmann
som tar emot Realtid.se i sin produktionsstudio på Söder Mälarstrand i Stockholm.

Med Riddarfjärden utanför fönstret sitter hon tillsammans med ljuddesignern Leffe Westerberg och lägger ljud till filmen.

De är väldigt stressade. Maj Wechselmann har verkligen inte tid att prata om något annat än filmljuden, som hon är helt uppslukad av. I princip blir det en slags trailer som vi får ta del av.

Hon
tänker inte ännu inte avslöja vad filmen handlar om, men mellan raderna låter det som om Carl Bildt och Lundin Oil kan få det hett om öronen efter filmens pressvisning i morgon, torsdag.

En av filmens huvudtes är att finanskriser alltid kommer efter krig. Så även nu, menar Wechselmann och syftar på USA:s krigföring i Irak.

– Krig och kris. Det hänger ihop, säger hon.

Filmen tar sin början i 1700-talet och ska utmynna i Lundinbolagen och Carl Bildt. Men exakt hur återstår alltså att se.

– Lundin Oil är något värre än vad man hade tänkt sig, säger Leffe Westerberg med eftertryck.

Just nu visar filmteamet början av filmen. Det är maj 1929, Wechselmanns pappa jobbar på bank i Kanada och mamman, en rysk judinna, arbetar som sömmerska.

– Ungefär som kinesiska kvinnor gör nu, säger hon själv som speakerröst.

Men efter kraschen flyttar föräldrarna till Köpenhamn. Mamman är fackföreningsagitator och ett filmklipp visar en tidningsannons med texten ”De arbetslösa i aktion”.

– Vi fick smaka på batongen, säger Maj Wechselmanns far i filmen.

Maj och Leffe letar efter det rätta ljudet av en polis som slår en demonstrant med knogjärn så att han åker i backen. De söker febrilt i ljudkatalogen efter en punsch med metallklang i sig.

­­

Mänskligheten har inte lärt sig någonting från historien, menar Wechselmann

– Nu har vi istället finansiella derivat som snurrar runt vårat klot, säger hon kort.

Fast det har vi inte tid att prata om nu. Traileraudiensen går mot sitt slut.

Innan jag går måste Maj Wechselmann bara visa hur bra ljud som Leffe Westerberg har lagt på en scen över ett grisslakteri som återfinns en bit fram i filmen.

Som en slags metafor över kapitalismens bisarra effektivitet visas en obehaglig sekvens över hur noggrant detta slakteri fungerar. Hur grisarna dras upp i klövarna, dödas och får bröstkorgarna söndersågade, trynen och klövar putsade.

– Jag har ifrågasatt kapitalismen i mitt långa liv. Lönsamheten, girigheten och systemet. Vad fan sysslar vi med? säger Wechselmann och frågar om jag hör de välgjorda ljuden.

Jo, men den stora frågan är om och hur Carl Bildt och Lundinbolagen kommer in i filmen.

Det får vi veta i morgon, torsdag.

Till dess kan vi rekommendera Patrick Creadons välgjorda dokumentär I.O.U.S.A, I owe USA – Jag står i skuld till USA – som också visas på Göteborgs filmfestival.

Han är en mer nyanserad variant av Michael Moore. I hans film visar han historien och varnar för konsekvenserna över den amerikanska statsskulden som nu ligger på toppnivå.

Även här belyses hur krig gräver ur de statliga finanserna, och hur denna galopperande skuld riskerar att knäcka landets ekonomi då det blir politiskt instabilt att vara beroende av andra länders välvilja att låna ut pengar.

Filmen följer riksrevisor David Walker och Bob Bixby som turnerar runt i USA för att varna om statsskulden som vår generations barn- och barnbarn måste betala. Redan förra hösten gick de ut i media och varnade för budgetunderskott, handelsunderskott, växande utlandsskulder och ohållbara statliga program som Medicare och Medicaid.

– Men det är svårt att nå ut med ett osexigt budskap, säger Bob Bixby uppgivet i filmen.

Patrick Creadon låter människor på stan berätta om hur lite vet om ekonomiska termer som handelsunderskott och hur lite de sparar. Ett av budskapen är att amerikaner måste börja spara eftersom ett leverne på kredit skapar en felaktig bild av välstånd.

Titta bara på Kina. Inte nog med att de har världens bästa handelsöverskott (på sista plats kommer USA som importerar långt mer än de exporterar), kineserna har även fattat att man sparar ihop till konsumtion.

Det är som att USA:s ekonomiska kreditpolitik har smittat av sig på befolkningen och komikern Steve Martin klipps in i en ironisk sketch där han diskuterar hur bisarrt det är att spendera pengar som man har…

George Bush får sig en känga eftersom statsskulden nära fördubblades under hans tid som president. År 2000, när han valdes till president var skulden uppe i 5,6 triljoner dollar, runt 46.000 miljarder kronor.

I filmen, som gjordes i fjol, förutspår Patrick Creadon att statsskulden överstiger 10 triljoner dollar, runt 82.000 miljarder kronor i januari 2009.

Han fick rätt. Denna förmiddag var USA:s statsskuld uppe i 87.761.509.815.203 kronor enligt U.S. National Debt Clock.

Det betyder att varje amerikansk medborgare har en nationell skuld på nästan 35.000 dollar, motsvarande runt 300.000 kronor.

Filmen, som på svenska heter Superskulden, har visats i sin helhet på SVT och har repris på Kunskapskanalen på fredag, 23 januari klockan 22.00.

Men här kan du se en kortversion av I.O.U.S.A.