Därför tvingas många bolag lämna omvända vinstvarningar

I en kort intervju för Realtid ger sparekonomen Joakim Bornold uttryck för kritik av analytikerkollektivet och de börsbolag som ägnar sig åt analytikermassage för att prognosarbetet hos mäklarfirmor och banker skall hamna så nära rätt utfall som möjligt inför en kommande kvartalsrapport. 

Kritiken, som återkommer med jämna mellanrum och som är mycket känslig eftersom frågan delvis tangerar insiderlagstiftningen och reglerna i MAR (market abuse regulations) är dubbelbottnad. Å ena sidan vill marknaden gärna veta så mycket som möjligt om vinstutvecklingen i bolagen i förhand. Å andra sidan gör det europeiska MAR-regelverket,  som infördes i svensk lag för fyra år sedan, att börsbolagen har betydligt svårare att “massera” analytiker än tidigare. 

Det är därför som antalet omvända vinstvarningar och vinstvarningar (att börsbolagen går ut före tidigare meddelat rapportdatum för att tillkännage att resultatet blir betydligt mycket bättre eller sämre än än förväntat i förhållande till analytikerkollektivets genomsnittliga prognoser) duggat tätare de senaste åren. Inför rapporterna för tredje kvartalet 2020 har det framför allt handlat om “omvända vinstvarningar”. 

Svårigheten att träffa rätt i prognosarbetet för analytikerna beror därför delvis på en betydligt mindre selektiv och mer offentlig informationsgivning från börsföretagen. Hela aktiemarknaden informeras samtidigt eftersom MAR-reglerna kräver omedelbar publicering när vinstutvecklingen avviker kraftigt från konsensus och som därmed påverkar prisbildningen på börsen. Analytikerkåren har alltså inte blivit sämre vilket ibland påstås; snarare förhindrar regelverket selektiv informationsgivning, vilket inte var helt ovanligt tidigare. 

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg är också att analytikerkollektivet i princip alltid har svårigheter att förutse större avvikelser och trendbrott. Det beror på att vinstprognosarbetet i stor utsträckning bygger på historiska data och den information om framtiden som företagsledningarna och andra källor ger om den framtida utvecklingen. Ett exempel som tas upp i Realtids intervju med Joakim Bornold är Evolution Gaming. Bolaget har slagit konsensusprognoserna åtta kvartal på raken. Dåligt av analytikerna kan man tycka, men den slutsatsen leder fel. Avvikelserna beror på en mycket snabb tillväxt som dels är svår att förutse i sig, dels hur denna tillväxt slår igenom på vinstraderna. 

Börsbolagen har alltid varit mer eller mindre sparsamma med framåtblickande information till enskilda analytiker för att inte bryta mot regelverken. Detta har förstärkts av MAR. Därmed blir, framför allt, det kortsiktiga prognosarbetet mer eller mindre synonymt med en extrapolering av den nuvarande trenden för bolagets försäljnings- och vinstutveckling. 

Det är de här två faktorerna i kombination som ligger bakom att många bolag tvingats lämna omvända vinstvarningar inför rapporteringen för tredje kvartalet. För analytikerkollektivet har det varit mycket svårt att fånga in den underliggande vinstutvecklingen för de bolag de bevakar eftersom den globala ekonomin varit i ett mycket svårtytt sjukdomstöcken sedan i mars. Prognosarbetet blir inte lättare av att företagsledningarnas framåtblickande kommentarer i samband med analytikerträffar och rapporteringen för det första, och i synnerhet andra kvartalet i år, varit betydligt mer osäkra än vad de brukar av samma skäl. 

Kritiken mot analytikerkollektivets förmåga att hitta rätt i vinstprognoserna är alltså delvis felaktig och orättvis. I stället borde kritiken snarare vara att analytikerkollektivet har en tendens att  klumpa ihop sig runt en konsensuppfattning om vart kvartals- eller årsvinsten förväntas hamna enligt devisen; ingen kan kritisera mig om jag har samma eller en snarlik prognos som alla andra. Sticker man ut nacken för mycket hinner man inte höra bilan falla; ett slags rädsla styr alltså prognosarbetet där alla kikar på alla. 

Analytikernas värde ligger allt mindre i deras förmåga att träffa rätt i det kortsiktiga prognosjobbet. Snarare finns värdet för förvaltningsindustrin i att utnyttja analytikerkollektivet som ”speakingpartners”. Oftast bevakar de ett litet antal bolag och aktier och blir därmed med tiden viktiga som ”uppslagsböcker” eller experter för informationsinhämtningen kring enskilda bolag och branscher. Det är alltjämt en viktig funktion.