Carnegie kan stå oss dyrt, Reinfeldt

Igår skulle affären ha presenterats: Carnegie återprivatiseras och mycket talar för att köparen är riskkapitalbolagen Bure och Altor.

Men affären dröjer, trots att den är påskriven, vet Realtid.se:s källor att berätta.

Anledning: frågan är extremt politiskt känslig och politikerna vill därför läsa in sig ordentligt innan affären presenteras. Dagens stalltips gissar på att det kommer att ske idag.

Varför är den då så känslig?

Jo, dels för att det handlar om extremt mycket pengar, dels för att Reinfeldt inte vill ha en kö av uppköpskandidater, med Volvo i spetsen, som också önskar socialiseras.

Det var trots allt inte tanken när han vann valet, att Fredrik Reinfeldt skulle gå till historien som landets största socialist, efter Per Albin Hansson.

Dessutom är det viktigt för Reinfeldt att kunna presentera en köpare som är oberoende från dagens fyra storbanker och som kan garantera att Carnegie även i fortsättningen kommer att vara oberoende av de Big Four.

Problemet är som bekant inte att vi har för många banker, utan för få.

För få banker, inte för många

Affären ska dessutom vara förankrad och godkänd hos nyckelpersoner hos Carnegie, enligt Realtid.se:s källa.

Den här typen av verksamhet är extremt beroende av person och om inte nyckelgubbarna är med på tåget finns det inte mycket till tillgångar att kränga av.

Samtidigt sitter regeringen i en Moment 22-sax. För varje nyckelmedarbetare som lämnar skeppet så minskar ju bolagets värde. Å andra sidan lär det knappast gå att rekrytera nytt folk från Handelsbankens tradingavdelning, innan ägarfrågan är löst.

Nu är ju frågan om vem som i slutändan kommer att få betala priset för Carnegies haveri.

Mycket talar för att det som vanligt blir du och jag.

Jag resonerar så här:

Riksgäldens Bosse Lundgren hade från början utlovat att affären skulle vara i hamn till årsskiftet. Sen hände ingenting. Så sent som förra veckan skulle affären återigen vara i hamn. Men det har alltså dröjt ända tills nu,

Det talar för att friarna hoppat av, en efter en. Kvar är bara Bure och Altor, återigen enligt skvallret på marknaden.

Det i sin tur talar för att prislappen blir behagligt låg för köparna, men obehagligt låg för oss skattebetalare som hittills fått ståför statens miljardräddning.

Å andra sidan, vad är alternativet? Om Reinfeldt låtit Carnegie gå åt fanders så hade förmodligen konsekvenserna för oss, småfolket, blivit ännu värre. Ett dominoeffekt hade då kunnat drabba hela banksystemet. Så gick åtminstone resonemanget.

Slutsats; det är alltid vi, mannen och kvinnan på gatan, som är torsk.