Den uppmärksammadekonomen Gabriel Zucman och den svenska ojämlikhetsforskaren Daniel Waldenström möttes på Stockholms universitet för en öppen debatt om förmögenhetskoncentration, beskattning och demokrati.
Duell om miljardärsskatt: Zucman mot Waldenström
Samtalet, som modererades av ekonomijournalisten Mia Odabas, visade djupa meningsskiljaktigheter om hur samhället bör hantera de superrikas växande tillgångar.
Gabriel Zucman har på kort tid blivit en av världens mest inflytelserika röster i skattedebatten. Hans förslag om en tvåprocentig förmögenhetsskatt för personer med tillgångar på minst 100 miljoner euro har fått stort internationellt genomslag, inte minst i hemlandet Frankrike, där en opinionsundersökning visat att 86 procent av befolkningen stödjer idén.
Missa inte: De vill beskatta rika – forskare varnar för flykt och tom statskassa. Realtid
Zucman, som tidigare varit rådgivare åt de amerikanska senatorerna Bernie Sanders och Elizabeth Warren, är nu aktuell med boken ”Miljardärsskatt – så kan den införas”. Därför var han på plats i Stockholm där hans idéer ställdes mot den svenska ojämlikhetsforskaren Daniel Waldenströms mer tillväxtorienterade perspektiv.
Kraftig ökning av förmögenheter
Zucman, professor vid Paris School of Economics och föreståndare för EU Tax Observatory, inledde med att slå fast att världen visserligen blivit mer jämlik under det senaste seklet, men att den utvecklingen brutits av en dramatisk ökning av extrem rikedom sedan 1980-talet.
Läs även: Musk vs Sanders: Så mycket kan miljardärsskatt ge. Dagens PS
Han pekade på att världens miljardärer i dag kontrollerar förmögenheter motsvarande cirka 16 procent av global BNP, jämfört med omkring 3 procent på 1980-talet.
Sverige är nästan som USA
Sverige, menade Zucman, är långt ifrån immunt. De tio rikaste hushållen äger förmögenheter motsvarande cirka 15 procent av BNP, och de 50 rikaste hushållen når upp till 30 procent, en nivå i paritet med USA.
Missa inte: Oro för stagflation växer i Europa. Realtid
Dessutom visar hans forskning att det svenska skattesystemet uppvisar vad han kallade en ”anomali”.
Medan medelklassen betalar runt 50–55 procent i total skatt sjunker den effektiva skattesatsen till 13,6 procent för de allra rikaste, som strukturerar sina tillgångar för att minimera beskattningsbar inkomst.
”Zucmanskatten” gör inte miljardärerna fattiga
Lösningen, enligt Zucman, är en global minimiskatt på 2 procent av förmögenheten för personer med mer än 100 miljoner dollar i tillgångar, motsvarande ungefär en miljard kronor.
Läs även: Stjärnekonom: Beskatta superrika – rädda demokratin. Dagens PS
Skatten skulle enligt honom inte göra miljardärerna fattigare i absoluta termer, men åtminstone radera den regressivitet som gör att de betalar lägre skatt än övriga befolkningen.
”Tillväxt lyfter alla”
Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi och programchef vid Institutet för Näringslivsforskning, levererade en markant annorlunda analys.
Han lyfte fram den historiska resan från fattigdom till välstånd: den genomsnittliga förmögenheten i Sverige har tredubblats bara sedan millennieskiftet.
”Förmögenhet är något som vanliga människor har. 75 procent av all förmögenhet utgörs av bostäder eller pensionssparande – det är vad medelklassfamiljer äger”, sa Waldenström.
Missa inte: Miljarder i arv väntas byta ägare i Sverige. E55
Han betonade att ojämlikheten mätt med ginikoefficienten har varit relativt stabil trots den kraftiga tillväxten i kapitalvärden.
Hans budskap var tydligt: det är tillväxten, inte omfördelningen, som historiskt skapat ett mer jämlikt samhälle. Entreprenörer som Spotifys Daniel Ek och Minecrafts skapare har inte bara blivit rika själva utan lyft tusentals andra genom jobb, aktieoptioner och innovationer som kommit alla till del.
Skatteflykt eller skaparkraft?
Det mest laddade ögonblicket i debatten kom kring frågan om kapitalflykt.
Waldenström varnade för att en förmögenhetsskatt riskerar att driva entreprenörer utomlands och hänvisade till forskning från Norge som visar att förmögenhetsskatten lett till att 200–300 rika personer lämnat landet.
Se även: Sveriges enorma förmögenheter – ”Farligt och ohållbart”. Dagens PS
Kostnaden för samhället i form av förlorad innovation och jobbskapande, menade han, överstiger vida skatteintäkterna.
Zucman kontrade med att förslaget inkluderar en mekanism där skatten fortsätter gälla 10–15 år efter en flytt utomlands, och pekade på att USA redan beskattar sina medborgare oavsett var de bor.
”Det Sverige gör i dag är den motsatta extremen – du lever hela livet här, blir miljardär och flyttar till Dubai, och omedelbart slutar man att beskatta dig”, sa han.
På frågan om huruvida det är rimligt att beskatta orealiserade tillgångar bemötte Zucman argumentet med exemplet Elon Musk: ”Han sa att han inte hade någon inkomst – och sedan vaknade han en dag och hittade 44 miljarder dollar för att köpa Twitter. Extrem rikedom är alltid verklig.”
Panelens övriga röster
Under seminariet deltog även Elinor Odeberg, chefsekonom på tankesmedjan Arena Idé och Andreas Bergh, docent i ekonomi vid Lunds universitet för att ge sina kommentarer och delta i debatten.
Elinor Odeberg gav stöd åt Zucmans linje och lyfte fram att svenska skattesänkningar på sammanlagt cirka 500 miljarder kronor sedan 1990-talet bidragit till ökad ojämlikhet.
”Ingen blir rik på egen hand. Utan vägarna, den utbildade arbetskraften, skolsystemet och bostäderna – utan ett starkt samhälle finns inga framgångsrika företag”, sa Odeberg, som beskrev miljardärsskatten som ett nödvändigt första steg för att återupprätta principen om skatt efter bärkraft.
Vill se en dialog om de superrikas ansvar
Andreas Bergh, docent vid Lunds universitet, intog en mer pragmatisk position.
”Sluta jaga miljardärerna som om de alla vore tjuvar. Om de är självgjorda eller har ärvt sin förmögenhet och vi diskuterar dygder för miljardärer, kanske vi kan adressera några pinsamma misslyckanden i välfärdsstaten”, sa Bergh, som menade att en fungerande dialog om de superrikas ansvar kan komplettera välfärdsstaten snarare än att all energi läggs på att höja skattetrycket.
Eventet arrangerades av Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.
