Det vanligaste argumentet från ”högersidan” är att välkapitaliserade banker är bra för Sverige. Jag håller med om att det. Jag ser inte heller att utformning av någon form av skatt på ”övervinster” är görbar, för hur skulle en sådan i praktiken fungera? Vem skulle bestämma vad som är en ”ok” vinst och när skulle en ”övervinstskatt” kicka in? Och ska vi nöja oss med att bara banker ska betala ”övervinstskatt”? Andra företag som täljer guld med kniv då? Nej, mer beskattning av bankerna lär inte leda till något bra varken för staten, bankerna eller bankernas kunder då det enbart skulle innebära mer byråkrati och kostnader i alla led.

Jag tror dock ”att välkapitaliserade banker är bra för Sverige” är ett för akademiskt makroekonomiskt argument för att gå hem i stugorna runt om i landet. I synnerhet när en majoritet av hushållen det senaste året fått rejäla räntehöjningar på sina bolån. Att bankerna då gör rekordvinster sticker nog i ganska många ögon – även hos de som normalt är positiva till marknadsekonomi. Inklusive mina egna. Så måste det vara så?

Jag börjar med en kort sammanfattning för varför bankernas vinster just nu är historiskt höga för jag upplever att både politiker och ekonomijournalister tror att alla förstår det, men jag är inte så säker. Jag tror också att det finns en annan lösning för hur bankernas ”övervinster” ska gå tillbaka till medborgarna än via statskassan. Men vi kommer till det.

Så först gör vi en enkel överflygning av hur banker tjänar pengar. Det görs huvudsakligen i tre tjänsteområden; Betaltjänster, Spartjänster och Lån.

Så sammanfattningsvis tjänar banken pengar på diverse avgifter samt nettot mellan intäkterna från utlåningen och kostnaderna för inlåningen plus annan finansiering för utlåning (bostadsobligationer) – det så kallade ”räntenettot”. Räntenettot står för en mycket stor andel av storbankernas totala intäkter.

Enligt SCB ligger enbart cirka 20 procent av all inlåning från hushåll på högräntekonton vilket innebär att nästan 2 100 miljarder kronor ligger på konton med nästan ingen ränta[1]! Gissningsvis följer även många företags inlåning samma mönster vilket innebär ytterligare ca 1 350 miljarder finns på lågräntekonton[2]. Enligt Finansinspektionens beräkningar finansierar storbankerna sina bolån till cirka 50 procent med hjälp av sin inlåning[3].

Att storbankernas vinster just nu är rekordhöga beror därför på:

• Att kostnaden för inlåningen av alla pengar som sitter på vanliga transaktionskonton är i dagsläget löjligt låg – ca 0,25 – 0,3 procent.
• Att en större andel av inlåningen i dessa banker sannolikt sitter på just dessa lågräntekonton.

”Högersidan” i denna debatt hävdar dock att banksektorn inte är ett oligopol, men är det verkligen helt sant givet att det enbart är storbankerna samt en handfull banker till[4] som kan tillhandahålla fullständiga betaltjänster – alltså konton där vanliga hushåll och företag kan betala sina räkningar ifrån? Och att de fyra storbankerna står för nästan 75 procent av all inlåning[5]?

Så hur skulle storbankernas ”övervinster” kunna minskas och omfördelas till hushåll och företag utan en ny bankskatt då? Jo, jag föreslår att man lagstiftar om att inlåningsräntan aldrig får underskrida 25 procent av gällande styrränta (så länge styrräntan inte är negativ eller ner till exempelvis 1 procent), vilket innebär att lägsta möjliga inlåningsränta idag skulle vara 1 procent. Detta förslag har följande fördelar framför en särskild bankskatt:

• Det kräver inga nya komplicerade skatteregler.
• Det är rättvist och kundvänligt då kunderna faktiskt tillhandahåller en värdefull ”insatsvara” för bankens kärnverksamhet. Varför ska de inte få betalt för det?
• Det kan stärka konkurrensen då det inte finns några hinder att erbjuda bättre inlåningsränta än ”miniminivån”.
• Styrräntan skulle då även styra bankernas finansieringskostnad i viss utsträckning till skillnad från att idag bara styra intäkterna, och följer samtidigt konjunkturläget.
• På samma sätt som det finns lagstiftning mot ockerräntor genom räntetak för utlåning skulle detta fungera som ett ”golv” för inlåningsränta.
• Det skulle i synnerhet påverka kostnaden för inlåning för storbankerna – inte nischbankerna som inte erbjuder betaltjänster utan enbart högräntekonton.

Rent samhällsekonomiskt skulle förslaget få ungefär följande monetära utfall i nuläget (jämfört med 0,3 procent inlåningsränta på ”transaktionskonton”):

• Det skulle sänka bankernas samlade vinster med motsvarande ungefär 24 miljarder kronor för hela 2023. (Som referens har ju Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken tillsammans gjort 131 miljarder i vinst till och med tredje kvartalet i år.)
• Det skulle omfördela 17 miljarder kronor från bankerna direkt till hushåll och företag genom ränteutbetalningar.
• Det skulle inbringa 7 nya miljarder kronor till statskassan via vanlig kapitalskatt.

Jag vill påpeka att jag inte tycker att detta är ett rimligt förslag främst för att jag förfasar mig över att bankerna gör ”övervinster”. Jag äger själv aktier i flera av storbankerna så jag kommer att få fina utdelningar nästa år. Nej, det som stör mig är att de enorma vinsterna är ett resultat av att de utnyttjar sina kunders okunskap eller brist på tid och engagemang för sin privat- eller företagsekonomi. Att man kan köpa aktier för att den vägen få tillbaka pengar via utdelning känns som ett argument för att gå över ån efter vatten – samt att det återigen enbart är de som är om sig och kring sig med sin ekonomi (som jag) som drar nytta av det.

Att bankernas servicegrad dessutom hela tiden sjunker, att man blir behandlad som en misstänkt penningtvättare eller terroristfinansiär så fort man har ett ärende som faller det minsta utanför ramen och att normalläget är att man ska behöva förhandla med, tjata på och hota sin bank för att få rimliga lånevillkor för sin bostad låter inte som verksamheter som agerar på en marknad med fungerande konkurrens. Och att detta kan fortsätta år efter år gör att jag tycker lite ”bankbashing” och hot om lagstiftning för att förbättra konkurrensen faktiskt kan vara på sin plats ibland.

Cecilia Arneving Juhlin
Kundfokuserad managementkonsult i eget företag med stort intresse för samhälls-, företags- och privatekonomifrågor

[1] Pressmeddelande SCB, 2023-07-27 

[2] Bank- och finansstatistik dec 2022, Bankföreningen 

[3] Bankbarometern mars 2023 

[4] LF Bank, Danske bank, Skandiabanken, Ålandsbanken, Sparbankerna. Sparbankerna räknas som en bank eftersom man enbart kan välja den lokala bank som agerar där man bor.

[5] Bank- och finansstatistik 2022, Bankföreningen