Annons

Annons

Magnus_Tonell_534.png

Magnus Tonell, Advokat och delägare på ADN Law Advokatfirma

Advokat: "Utökat ansvar för anställda som röjer företagshemligheter"

"En sak är klar: Skyddet i lagen som sådan kommer inte att slopas – tvärtom." Det skriver  Magnus Tonell, advokat och delägare på ADN Law om den nya lagen om företagshemligheter som, om den införs, ersätter den nuvarande lagen om skydd för företagshemligheter. Lagen innebär flera förändringar. Här går Magnus Tonell igenom de viktigaste. 

Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en sammanhållen lagstiftning rörande skydd för företagshemligheter, vilket Sverige har varit ensamt om inom EU. Flertalet EU-länder har i och för sig haft någon form av skydd för företagshemligheter även om dessa varit uppdelade på olika sätt.

EU antog den 8 juni 2016 ett direktiv om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. EU-direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas civilrättsliga skydd för företagshemligheter. Skyddet för företagshemligheter kommer således bli mer enhetligt än vad som är fallet idag.

Förändringen är välkommen eftersom företagshemligheter idag utgör mycket betydande tillgångar hos företag. Dessutom är det så att företagshemligheter endast blir en tillgång för företag med internationell verksamhet om de kan flöda även i ett internationellt sammanhang utan att förlora sitt skydd. Här kommer direktivet få stor betydelse för företag som även har verksamhet utanför Sverige.

Annons

Annons

Det var mot denna bakgrund den statliga utredningen SOU 2017:45 tillsattes. Den fick bl.a. i uppdrag att överväga vilka lagändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till det nya EU-direktivet. Utredningen fick även uppdraget att se över de nuvarande straffrättsliga reglerna avseende anställdas obehöriga röjande och utnyttjande av företagshemligheter som de har haft lovlig tillgång till inom ramen för sin anställning. Bakgrunden till den sistnämnda uppgiften är att anställda idag inte har något straffrättsligt, utan endast civilrättsligt, ansvar för dessa typer av handlingar – även om de sker efter anställningens upphörande. Om lagförslaget genomförs kommer straffansvaret utökas för anställda som obehörigen bortför och sedermera olovligen angriper arbetsgivarens företagshemligheter.

Utredningen resulterade i ett förslag på en ny lag om företagshemligheter som, om den införs, ersätter den nuvarande lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, FHL. Som synes blir namnet mycket likt – endast ”skydd” bortfaller – men hur stora förändringar innebär den föreslagna lagen utifrån ett svenskt perspektiv?

I denna kommentar ska jag svara på denna fråga genom att lyfta några av förändringarna. En sak är klar: Skyddet i lagen som sådan kommer inte att slopas – tvärtom.

Inledande kommentar

En första iakttagelse är att utredaren har intagit ett ”minimalistiskt” förhållningssätt till att implementera EU-direktivet i svensk rätt. Endast där utredaren funnit ett absolut behov av justering har justeringar i befintlig lagtext föreslagits (i vissa fall har dock, som exempelvis i legaldefinitionen, införts förtydliganden som redan följer av en tolkning av den befintliga svenska lagen). 

Exempelvis står såväl de centrala stadgandena rörande företagsspioneri och anställdas och näringsidkares skadeståndsansvar i princip helt intakta. Det kan vidare konstateras att den föreslagna lagen behåller samma uppdelning som FHL har haft, d.v.s. i personkategorier. Detta trots att EU-direktivet bygger på en helt annan struktur. Det gäller generellt att den nya lagen inte har utgått från EU-direktivets struktur utan i allt väsentligt behållit FHL:s struktur. Detta är möjligen från mitt perspektiv något förvånande. Samtidigt kan detta möjligen från svenskt perspektiv innebära en tydligare kontinuitet i rättstillämpningen. Detta eftersom den inhemska praxisen sedan snart 30 års tid alltjämt kan vara vägledande - även om nationella domstolar naturligtvis efter implementeringen kommer tolka lagtexten snarare i ljuset av EU-direktivet än förhålla sig till FHL:s tidigare mycket utförliga förarbeten.

EU- domstolen kommer dessutom i framtiden att korrigera och/eller bekräfta tidigare svensk rättspraxis. Detta kommer dock bli verklighet i praktiken först på sikt, när EU-domstolen hunnit avgöra ett antal mål. Det kommer således naturligtvis under en relativt lång tid framöver att existera en viss osäkerhet om den sedan tidigare utarbetade svenska rättspraxisen när den ska tolkas i ljuset av EU-direktivet. Detta särskilt som förslaget som sagt i många fall inte till sin ordalydelse följer EU-direktivet. Att direktivets ordalydelse skiljer sig från den föreslagna lagen har kritiserats av vissa remissinstanser. Om detta kommer leda till justeringar i det nuvarande lagförslaget är ännu inte klarlagt.

Den nya lagen kommer att innebära ett antal betydande materiella förändringar som ytterligare förstärker skyddet för företagshemligheter. Detta gäller särskilt möjligheterna att agera innan skadan har skett. Den förändring som sannolikt blir den största förändringen för svenskt vidkommande är dock faktiskt inte föranledd av EU-harmoniseringen utan införandet av en ny straffbestämmelse för anställda. Den föreslagna bestämmelsen har nämligen tillkommit på ett nationellt plan vid sidan av harmoniseringen. 

Exempel på nyheter

Definitionen av företagshemlighet – vissa justeringar

Som ett resultat av direktivets legaldefinition innebär den nya lagen att det nuvarande rekvisitet i legaldefinitionen om att en företagshemlighet ska utgöra information om affärs- och driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse tas bort. Detta innebär en viss materiell förändring då det inte längre kommer krävas att information existerar inom ramen för en yrkesmässig verksamhet, som exempelvis fackförbund ofta har ansetts falla utanför. Det exempel som anges i utredningen är att en icke-kommersiell forskningsinstitution skulle kunna omfattas. I definitionen tas således – liksom i direktivet – bort kopplingen till subjektet, d.v.s. innehavaren. Vad som avgör är istället informationens status och kommersiella värde pga. dess hemliga innehåll. Detta kommer vara en viktig nyhet för vissa forskardrivna verksamheter, där universitetens verksamhet och ren kommersiell forskning har inneburit utmaningar enligt nuvarande FHL, och då främst det aktuella rekvisitet.

I den nya lagen införs ett förtydligande av hemlighetsrekvisitet då det uttryckligen anges att det uppställs ett uttryckligt krav på att innehavaren av informationen har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla den. Det uppställs redan idag ett visst krav på ”aktivitet” från den som vill hävda skydd för företagshemligheter. Det är dock sannolikt så att EU-domstolen i framtiden kommer uppställa högre krav på aktsamhet och proaktiva åtgärder än de krav som uppställts i svensk rättspraxis och svenska förarbeten. Så även om rekvisitet inte innebär någon ny ingrediens i definitionen har aktörer som önskar förlita sig på företagshemlighetsskyddet all anledning att inför EU-harmoniseringen se över och dokumentera hur man arbetar för att bevara informationen som företagshemlig. Här tror jag nämligen att kraven i praktiken framöver kommer att öka i och med harmoniseringen.

Det förtydligas att även samlingar av information kan utgöra en företagshemlighet – även om innehållet i samlingen inte utgör företagshemlig information i separerad form. Utgångspunkten får nog vara den att detta gäller även idag – så för svensk rätts del innebär tillägget inte någon materiell förändring.

Begreppet ”innehavare” är nytt och avser en fysisk eller juridisk person som lagligen kontrollerar en företags­hemlighet. En företagshemlighet kan alltså vara föremål för innehav, men inte för några exklusiva äganderättigheter.

Vidare införs skrivningar rörande avgränsningen från yrkeskunskap i lagtexten – en avgränsning som redan existerar i svensk rätt – om än inte uttryckligen angiven i lagtexten i nuvarande FHL.

Angrepp – nytt samlingsbegrepp för anskaffande, röjande och utnyttjande 

Utredningen föreslår ett nytt begrepp – angrepp – som ska fungera som ett samlingsbegrepp för anskaffande, röjande och utnyttjande av företagshemlighet. Denna bestämmelse är ny i förhållande till FHL. Vad som omfattas är angrepp som skett utan innehavarens samtycke. Det krävs, till skillnad från idag, varken uppsåt eller oaktsamhet för att ett angrepp ska föreligga. Frågan om huruvida ett angrepp har skett ska alltså besvaras på objektiva grunder. Detta får i sin tur en materiell betydelse för att få igenom ett vitesförbud. Det innebär vidare att man även kan agera vid angrepp från godtroende innehavare.

Lagen gäller även för angrepp i god tro

Precis som i 2 § FHL gäller det nya lagförslaget endast obehöriga angrepp. Det utgör, precis som i FHL, inte ett obehörigt angrepp om någon angriper en företagshemlighet för att avslöja allvarliga brott eller missförhållanden. En viktig skillnad från den nuvarande lydelsen är att bestämmelsen om att ett utnyttjande eller röjande av företagshemlighet av någon som han, eller någon före honom, har fått del av i god tro inte kan vara obehörigt tas bort. Istället får en angripares goda tro exempelvis betydelse vid en skälighetsbedömning avseende tillämpning av skyddsåtgärder.

Nya bestämmelser om straff

Nya straffbestämmelser – olovligt utnyttjande av företagshemlighet och olovligt röjande av företagshemlighet

I utredningen föreslås nya straffbestämmelser, nämligen olovligt utnyttjande av företags­hemlighet och olovligt röjande av företagshemlighet. Bestämmelserna innebär att det ska vara straffbart för en person som till följd av sin anställning, uppdrag eller på annan grund har fått lovlig tillgång till företagshemligheter att olovligen utnyttja eller röja denna hemliga information.

Den personkrets som träffas av bestämmelsen är personer som deltar i näringsidkarens rörelse. Anställda eller före detta anställda antas uppfylla kravet oavsett vilka arbetsuppgifter de haft i näringsidkarens rörelse. Avseende uppdragstagare eller andra funktionärer blir det istället fråga om en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad som avgör frågan är då om personen i fråga utför eller har utfört arbete för näringsidkarens räkning under anställningsliknande förhållanden. Kravet på deltagande är ofta uppfyllt för konsulter. Detsamma gäller för inhyrd och inlånad personal från bemanningsföretag.

Det finns vissa undantag från bestämmelserna om olovligt utnyttjande av företags­hemlighet och olovligt röjande av företagshemlighet, exempelvis om gärningen med hänsyn till omständigheter i det enskilda fallet kan vara försvarlig eller om den varit mindre allvarlig. Straffet för brotten ska enligt utredningen vara böter eller fängelse i två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Skadestånd vid angrepp på företagshemlighet som tidigare angripits

8 § FHL omfattar den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet enligt vad denne inser eller borde inse var angripet enligt lagen. I det nya förslaget, för att angrepp i första ledet i kedjan ska  föreligga, krävs varken uppsåt eller oaktsamhet – det räcker att förfarandet skett utan samtycke från innehavaren. Det nya förslaget innebär således att en person som i ond tro angriper en företagshemlighet som i ett tidigare led angripits – oavsett om detta skett i ond eller god tro – kan bli skadeståndsskyldig. Bestämmelsen ska enligt det nya lagförslaget omfatta angrepp, d.v.s. även anskaffande. I det nya lagförslaget stryks även kravet på att förangrepp skett enligt FHL. Skadestånds­skyldighet kan därför uppkomma om företagshemligheten tidigare angripits av annan eller utomlands i strid mot sådant lands lag. Skadeståndsansvaret utökas således även här.

Vitesförbud och interimistiska beslut

Utredningens föreslagna bestämmelse innebär två i praktiken mycket väsentliga nyheter i förhållande till FHL.

Det krävs för det första inte att angrepp har skett ”enligt denna lag”, d.v.s. FHL, utan det räcker med att det objektivt sett har skett ett angrepp på företagshemligheter (jfr ovan). Detta gör även att ett angrepp kan ha skett utomlands i strid mot annan rättsordning.

För det andra kan även försök och förberedelse till angrepp utgöra grund för vitesförbud (SOU 2017:45 s. 223). Ändringen innebär att vitesförbud ska kunna användas mot en person som ännu inte fullbordat själva angreppet vilket är fallet enligt FHL idag – något som är en begränsning då en angripen ofta vill agera innan skadan är skedd och inte efter. Bestämmelsen kan – såsom anges i utredningen – exempelvis användas när en person förbereder användning av företagshemligheten i konkurrerande verksamhet. Detta förutsätter naturligtvis att det rör sig om en företagshemlighet och att det de facto är ett angrepp som är obehörigt (SOU 2017:45 s. 412 f.). Detta kommer öppna upp för att kunna agera mer proaktivt i situationer när företag och andra har identifierat ett illojalt beteende eller obehörigt insamlande av företagshemligheter och få till ett förbud innan ett angrepp faktiskt har skett. Detta tillsammans med den nya straffbestämmelsen är nog de punkter som kommer få störst praktisk påverkan på möjligheterna för den angripna att kunna vidta adekvata åtgärder vid angrepp.

Avslutande kommentarer

Nya begrepp har tillkommit och vad som kan anses utgöra företagshemligheter har utvidgats. Det har även tillkommit nya straffbestämmelser och vissa justeringar har gjorts i skadeståndsbestämmelserna som även där kommer att utöka även skadeståndsansvaret. Den föreslagna nya lagen om skydd för företags­hemligheter kommer därför att innebära en hel del förändringar men mycket är sig likt i grunden.

Med nya lagen kommer företagshemlighetsskyddet utvidgas och bli ett mycket bra verktyg för företag och andra aktörer vars verksamhet och uppbyggda värden består av kunskap och know-how, som har ett värde för att informationen inte finns (får finnas) fritt tillgänglig bland konkurrenterna. Det är dock endast de aktörer som har vidtagit adekvata åtgärder för att hålla viss information hemlig som kommer att komma till åtnjutande av skyddet. Erfarenhetsmässigt är det många aktörer som helt har försummat denna del, vilket obönhörligen kommer att leda till rättsförluster och försämrade möjligheter att vidta åtgärder när samma aktörer drabbas av angrepp på kommersiellt värdefull företagsinformation – men har informationen status som företagshemlighet? Det är alltid den första frågan som ställs i ärenden av detta slag. Man vill inte vara den aktör som får ”fel” svar på denna första fråga.

/Magnus Tonell

Advokat och delägare på ADN Law Advokatfirma med immaterialrätt, företagshemligheter och marknadsrätt som huvudsakliga rättsområden. Magnus Tonell föreläser regelbundet och har skrivit en stor mängd artiklar. Han är även författare till boken "Sekretessavtal och det rättsliga skyddet för företagshemligheter".

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons