Olle Blomkvist var anställd nummer ett på nystartade Realtid.se:s redaktion 2004.

Då redaktionen växte med några medarbetare blev han ganska snart tillfrågad om han ville bli chefredaktör, vilket han svarade ja på.

Klurig, egen, fantasifull. På resan mellan hemmet på Värmdö och redaktionen i centrala Stockholm, iförd brun läderjacka och med ryggsäcken över axeln, kunde en stor story skönjas i ett förbivirvlande papper eller ett slängt kvitto. En notis i en gratistidning, Olle gick tillbaka till sitt arkiv, där allt tycktes sparat – se där!

När han fick upp spåret på en story var han ostoppbar. Håret stod rakt upp och kinderna glödde, knappt kontaktbar. Ingen detalj för liten för att kollas, inget spår för omständligt för att följas, inget samtal onödigt att göra. En värdemätare för journalister: Olle fick alltid tag på folk. På något sätt. Ville de ej ta det när han ringde, var han en odispytbar mästare i att lämna meddelande så att de bara måste ringa tillbaka. När som helst, dygnet runt.

I en förödande konkurrens och en på många sätt utmanande vardag satte Olle Realtid.se på mediekartan med den under de inledande åren något oortodoxa ekonomijournalistik som bedrevs. Trots ringa resurser ofta nyhetsledande, ibland kontroversiell, men alltid med det journalistiska uppdraget som ledstjärna. Många av de texter som blivit till vandrande sägner tillkom under Olles chefredaktörskap. Svårt, men samtidigt så enkelt.

En stor yrkesman, en usel bowlare och förmodligen en av landets skickligaste journalister har lämnat oss alldeles för tidigt. Tankarna går till hans familj.

Vänner och före detta kollegor på Realtid.se