Att det är svårt att hitta tillräckligt god avkastning för institutionella investerare och övriga sparare är ingen hemlighet. Allt fler branschaktörer nämner problemet både i intervjuer och i sina delårsrapporter. Frågan är vilka tillgångsklasser har den stabilitet och låga risk investerare vill ha samtidigt som de ger en bra avkastning. 

First State Investments Philippe Taillardat säger i en intervju med Realtid att infrastruktur kan vara en bra väg att gå.

– En pensionsfond eller ett försäkringsbolag har långsiktiga skulder som växer i takt med inflationen. Kan du matcha det på något sätt med tillgångar som också växer med inflationen är det perfekt. Infrastruktur erbjuder detta, säger han till Realtid.

En positiv egenskap för tillgångsklassen är kontantavkastningen, menar han.

– Generellt sett kan kontantavkastningen för en så kallad core/core plus-tillgång generera halva resultatet. I dagens marknad är detta väldigt attraktivt för investerare.

Infrastruktur har redan de senaste tio åren väckt allt större intresse bland det privata kapitalet. Traditionellt sett gick stater och kommuner in tillsammans med infrastrukturfirmor. Men infrastruktur är av naturen en väldigt kapitalintensiv tillgång och kommuner och stater saknar ofta pengar för att fylla på när det behövs.

– Det här är inte en engångsinvestering. Man måste självklart gå in med kapital i början men även efter den ursprungliga kapitalinjektionen har dessa bolag stora kostnader som behöver täckas för att de ska kunna vara verksamma och projekten ska fortsätta. Samtidigt behöver och kräver samhället fler tillförlitliga tjänster. Infrastruktur kräver en del kapital. Därför har privat kapital ökat i tillgångsklassen, det är en ganska naturlig utveckling, säger Taillardat.

Att pensionsfonder i bland annat Norden investerat en del i infrastruktur och att det finns önskemål om att göra mer är inte nytt. 

Från AP-fondshållet har det flera gånger uttryckts en vilja att allokera mer till alternativa reala tillgångar som infrastruktur. Första- och Tredje AP-fonden investerade även tillsammans med Folksam i försäljningen av Fortums elnät 2014 i en miljardaffär.

På grund av svårigheten att hitta en stark avkastning i traditionella tillgångar så menar även Taillardat att trenden med institutioner som investerar i infrastruktur växer stadigt. Samtidigt varnar han även för just detta att investerare måste ha kännedom om att det inte är en passiv placering, utan en ganska komplex och illikvid sådan som kräver kontinuerligt engagemang.

– Många tror att den är passiv bara för att den är reglerad. Det de glömmer är att det här ofta rör sig om monopolliknande verksamheter och att regleringar måste finnas för att se till att det blir en mer konkurrenskraftig marknad. Så bara för att den är reglerad är den inte passiv, utan tvärtom, säger han.

Många pensions- och försäkringsbolag gillar att investera direkt i stället för via infrastrukturfonder. Kapitalet finns men inte alltid rätt kompetens att övervaka investeringen, vilket enligt Taillardat är en av dem största riskerna att ha koll på. Därför är partnerinvesteringar mellan institutioner och förvaltare ofta en bra strategi.

– Tittar vi bara på den europeiska marknaden så har vi 35 olika länder och sex till åtta sektorer att övervaka. Man måste förstå varje land och sektor och sånt tar tid. Sedan ska man bygga relationer med ägare till tillgångarna. Det är inte som att välja en investering på en Bloomberg-skärm, du måste ha kunskapen och erfarenheten. Att bara ha kapital ger dig inte konkurrenskraft, säger han.

För de bästa investeringsmöjligheterna ska man enligt First State Investments titta mest på Europa. Här finns det politiska-, skattemässiga- och regulatoriska ramverket som gör tillgångsklassen mer lockande än exempelvis i USA eller Asien.

– I Nordamerika är det mycket mer energirelaterat och det medför risker som priset på råvaror. I Asien måste man först bygga tillgångarna vilket innebär att investerare tar en byggrisk. Därför är Europa dominant för oss. Sedan finanskrisen har den här tillgångsklassen visat sin motståndskraft, eftersom det här rör sig om grundläggande tjänster som behövs lika mycket även under en ekonomisk nedgång, avslutar Taillardat.

Ett behov av mer kapital i infrastruktur ser även svenska fondförvaltaren IKC, som i en färsk marknadskommentar nämner telekomsektorn och telekomoperatörer som ett särskilt intressant område.

"Dessa har haft en tung period av investeringar i nya mobiltelefonnät, vilket har pressat lönsamheten. Vi tror att de tyngsta investeringarna i dessa mobiltelefonnät ligger bakom dem och att det finns goda möjligheter att lönsamheten framöver kan förbättras. Lägre investeringar i mobiltelefonsystem avspeglas i en svag tillväxt i bl.a. Ericsson och Nokia. Vi har följt området infrastruktur under en längre tid och ser ett stort behov och därmed en stor potential", skriver bolaget i marknadskommentaren.