Juridik Debatt

Började gälla i helgen: Stort antal företag ovetande om EU:s nya förbud

Taggar i artikeln

Baker & McKenzie Debatt
Matilda Nyman och Olof König, experter inom sanktioner och handelsrätt på advokatbyrån Baker McKenzie.Matilda Nyman och Olof König, experter inom sanktioner och handelsrätt på advokatbyrån Baker McKenzie.
Matilda Nyman och Olof König, experter inom sanktioner och handelsrätt på advokatbyrån Baker McKenzie.
Publicerad
Uppdaterad

I helgen började EU:s nya förbud mot import av järn- och stålprodukter från Ryssland att gälla. Det rör produkter som har bearbetats i ett land utanför EU, och som innehåller järn- och stålprodukter med ursprung i Ryssland. Förbudet syftar till att förhindra import av ryskt järn och stål till EU och därmed göra det svårare för Ryssland att finansiera kriget mot Ukraina. Samtidigt är det nu importörerna som ska bevisa att de efterlever EU:s sanktioner mot Ryssland. Hur detta ska gå till i praktiken måste EU tydliggöra. Det skriver Matilda Nyman och Olof König, experter inom sanktioner och handelsrätt på advokatbyrån Baker McKenzie.

Realtid.se

Det nya förbudet infördes till följd av EU:s 11:e sanktionspaket mot Ryssland, och riskerar att få stora konsekvenser för importerande företag. Exakt hur importörer ska lyckas bevisa de importerande produkternas spårbarhet och ursprung för EU:s tullmyndigheter är ännu inte klart. Dessutom är det allt för få företag som känner till att reglerna nu har trätt i kraft.

Åtgärd för att komma åt kringgående av sanktioner
Sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina har det varit förbjudet för företag att importera många produkter av järn och stål som har sitt ursprung i Ryssland, eller som har exporterats från Ryssland. Från och med den 30 september är det även förbjudet att importera produkter av järn och stål som har bearbetats i ett land utanför EU, men som innehåller produkter av järn och stål som har sitt ursprung i Ryssland.

Detta rör exempelvis komponenter till bilar, elektronikprodukter och hushållsartiklar som innehåller komponenter av järn eller stål. Förbudet är en åtgärd för att komma åt kringgåenden av EU:s sanktioner, där ryska stål- och järnprodukter exporteras till länder utanför EU, för att sedan bearbetas och därefter importeras in till EU. Det befintliga importförbudet var således inte tillräckligt effektivt när det gällde att blockera ryska varor från att komma in i EU:s tullområde.

Annons

Utökade krav och bevisbörda för företagen
Utöver själva förbudet är företag nu inte bara skyldiga att följa det nya importförbudet utan ska även bevisa att de efterlever importförbudet. Men vad innebär detta för dig som importör av järn- och stålprodukter? Vid införsel av produkter som har bearbetats i ett land utanför EU och som innehåller järn- och stålprodukter så måste du ”styrka” att produkterna inte innehåller järn eller stål som har sitt ursprung i Ryssland.

En oklarhet i förordningen är att det inte tydligt framgår hur importörer ska kunna styrka detta. Detta får en betydande påverkan då företag inte på förhand vet vilken bevisning som tullmyndigheterna anser är ”tillräcklig”, särskilt sett i relation till att företag riskerar att överträda sanktionerna om de gör fel – med böter och fängelse som eventuell konsekvens. Denna oförutsägbarhet är olycklig.

EU har genom rådgivning angett att en form av ”tillräcklig” bevisning som kan lämnas in till tullmyndigheterna är ett så kallat MTC (mill test certificate)[1]. Men EU:s rådgivning ger upphov till en hel del tolkningsutrymme och frågan är egentligen hur mycket den hjälper och hur mycket den faktiskt stjälper företagen. Dessutom är tolkningen av lagtexten och rådgivningen inte harmoniserad mellan EU:s medlemsstater. Vissa medlemsstater, däribland Belgien och Tjeckien, menar att ett MTC måste lämnas in av företagen. Detta kan vara svårt för företag att få tag på, och blir därmed problematiskt.

Annons

Några medlemsstater, däribland Sverige, har intagit vad som till synes är en mer pragmatisk inställning, där det kan räcka med alternativ bevisning avseende ursprungslandet. Detta kan vara exempelvis en faktura, en följesedel och/eller en produktionsbeskrivning. Vi välkomnar svenska Tullverkets mer pragmatiska förhållningssätt. Dock måste företag vara medvetna om att Tullverket fortfarande kan komma att kräva att ett MTC inlämnas – om annan bevisning inte är tillräcklig. Risken för detta är högre när import sker från länder som till exempel Kina och Turkiet men även Kazakstan och Uzbekistan är högriskländer när det gäller att kringgå EU:s sanktioner. Därtill bör företag vara medvetna om att ett MTC fortfarande kan krävas när de importerar via vissa medlemsstater. Detta är problematiskt. En bristande harmonisering bland EU:s medlemsstater riskerar att skapa problem och påverka företagens leverantörskedjor negativt. Det krävs mer vägledning av EU för att harmonisera kraven inom medlemsstaterna och för att skapa förutsägbarhet för företagen, och detta inom kort. För företagen är det hög tid att sätta sig in i de förändrade spelreglerna för import av järn- och stålprodukter.

För företag som avser att exportera produkter vidare till exempelvis Storbritannien, Norge eller Schweiz, kan liknande krav på ursprungsbevisning krävas, även i förhållande till produkter som produceras eller bearbetas inom EU.

Hur Sverige och övriga medlemsstater i praktiken kommer att verkställa det utökade importförbudet, med dess krav på bevisning, återstår att se. Mycket talar för att flera medlemsstater, inklusive Sverige, kommer att inta ett mer pragmatiskt förhållningssätt, vilket är välkommet.

Annons

Olof König
Advokat och partner, Baker McKenzie

Matilda Nyman
Biträdande jurist, Baker McKenzie

[1] Ett MTC är ett dokument för kvalitetssäkring som används inom metallindustrin för att intyga materialets tekniska parametrar såsom dess kemi och hur det har tillverkats.

Annons