- Publicerad
En dag som denna är det lätt att med rätta kasta skit på det etiopiska rättssystemet. Men Sverige har tyvärr problem att framföra kritiken med trovärdighet.
Martin Schibbye och Johan Persson dömdes tidigare idag av etiopisk domstol för illegal inresa i landet och understödjande av terrorism.
De riskerar nu långa fängelsestraff, beskedet väntas nästa vecka.
Protesterna mot dagens dom är med all rätt starka. Vi ser konsekvenserna av en barock lagstiftning i kombination med en repressiv politisk maktapparat som gör allt för att kuva ett land och dess befolkning.
Man kan bara föreställa sig ilskan, frustrationen och sorgen hos Martin Schibbye och Johan Persson och deras anhöriga.
Det handlar om två individer som drabbas obarmhärtigt av ett lands lagar och en rättsapparat som uttolkar dessa.
I det aktuella fallet måste givetvis allt göras för att få de två journalisterna fria, från Facebook-kampanjer till den tysta diplomatins rum.
Men tyvärr undergrävs Sveriges förhandlingsposition och trovärdighet av vårt eget agerande i terrorjaktens moderna historia.
De mest graverande exemplen är givetvis de kända fall där Sverige handgripligen medverkat till att enskilda utlämnats till tortyr genom CIA-styrda deportationer medan andra fått sina tillgångar frysta i Sverige. Det finns också flera exempel på övervåld i samband med husrannsakningar mot personer som på lösa grunder misstänkts för terroristbrott.
Men den svenska regeringen och riksdagen har också drivit igenom ett stort antal nya lagar på antiterrorområdet.
Den nuvarande svenska terroristlagstiftningen, vars förlaga infördes redan 1973, har utökats och breddats de senaste åren samtidigt som en rad nya övervakningslagar införts.
Vi är inte ensamma om detta, en liknande våg har svept över en lång rad av världens länder. Däribland Etiopien.
En av de senaste svenska lagarna på området är lagen om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet (lag 2010:299).
Läser man lagtexten behöver man inte ha speciellt livlig fantasi för att inse att med ”rätt” åklagare och domstol skulle ett lika absurt fall som Schibbyes och Perssons kunna leda till en fällande dom i Sverige.
Att luddiga lagtexter kan tolkas lite som det passar är ingen nyhet. Att det därför skapas juridiska gråzoner under vällovliga paroller om att ”bekämpa terrorismen” är allvarligt.
Faktum är att både Amnesty och Svenska Advokatsamfundet på förhand varnade regeringen för att gå vidare med lagförslaget.
Samfundet kallade bland annat lagen och dess konsekvenser för ”oöverblickbar och oförutsägbar”.
Amnesty påtalade ”att det finns en klar risk att kriminaliseringen kan komma att innefatta handlingar med en i princip enbart teoretisk koppling till terrorism”.
När det gäller terroristbekämpning spelar Sverige allt för ofta på fel planhalva. Åtminstone om man håller på laget som tror på rättssäkerhet och medborgerliga fri- och rättigheter.
Den som påstås vara terrorist idag – eller anklagas för att upmuntra eller stödja terrorverksamhet – har helt enkelt stor chans att råka riktigt illa ut. Detta oavsett om det handlar om Etiopien, Ryssland och Kina. Eller för den delen USA, Storbritannien – och Sverige.
